Väggen

Väggen av Marlen Haushofer är en av månadsböckerna från Sofias dystopiska månadstema december 2011. Det blev mitt val baserat på quizen, och jag måste säga att jag knappast hade kunnat hoppas på något bättre. Den blev en av mina topp tio-böcker lästa under förra året. När jag tänker efter så tog sig faktiskt samtliga av decembers månadsböcker sig in på denna lista (Väggen på plats nummer 8, Kall feber på plats nummer 6 och På stranden på plats nummer 7), en eloge till dig Sofia - ett mycket bra tema.

Väggen är en lågmäld dystopi där en namnlös medelålders kvinna av okänd anledning finner sig avskuren från resten av världen av en osynlig vägg. Hon befinner sig på semester i en stuga i de österrikiska alperna och vännerna har åkt ner till den närbelägna byn. När de inte återvänder ger hon sig iväg till fots för att leta reda på dem och det är så hon upptäcker den, Väggen. På hennes sida är världen som den alltid har varit, men på den andra sidan har något hänt. Människor och djur är frysta och orörliga. På den sidan finns bara död.

Chocken och förvirringen förbyts så småningom av insikten att hon är ensam kvar, helt och hållet hänvisad åt sig själv. Sakta bygger hon upp ett nytt liv med nya vardagliga rutiner. Djuren som blivit kvarlämnade har hamnat på hennes ansvar, och orkar hon inte fortsätta för sin egen skull så måste hon fortsätta för deras. De blir hennes räddning lika mycket som hon blir deras. Jag uppskattar verkligen hennes sätt att skildra samtliga djur i den här berättelsen. Finaste beskrivningen av relationen mellan människa och djur sedan Marianne och hennes Muffin i Oates Det var vi som var Mulvaneys.
Det händer egentligen inte särskilt mycket mer än vad som redogjorts för ovan. Persongalleriet är av naturliga skäl begränsat liksom dialogmöjligheterna. Vi får följa det dagliga livet på gården, men det viktigaste är inte det yttre utan det inre skeendet. Huvudpersonen reflekterar över sitt tidigare liv och det nuvarande och kommer på sätt och vis att bli tillfreds med det som skett. Så gott det nu går för det finns sådant som det inte går att vänja sig vid.

Boken berättas i tillbakablickar av huvudpersonen som skriver ner sin historia på de pappsbitar hon lyckats hitta i stugan. Hon skriver av ett slags tvång, i ett försök att behålla förnuftet. Cirka två år har gått sedan dagen då hon första gången upptäckte väggen. Djuren har blivit hennes nya familj. Där finns hunden Lo som blivit mer vän än hund, kossan Bella, Bellas tjurkalv och några katter. Redan i början får vi veta att något har hänt Lo och sorgen och saknaden genomsyrar bitvis berättelsen. Hon som redan har förlorat allt en gång har förlorat igen.

Men ändå. Världen kanske har gått under, men det är inte slutet. Allt går vidare. Någonting nytt är redan på väg. För att vara en dystopi får man väl se det som ett ovanligt hoppingivande slut.

Väggen blev film så sent som förra året. Hittade två trailers, tyvärr bara på tyska, men har man läst boken förstår man ju sammanhanget ändå.

 

Stina