torsdag 24 juni 2010

Flickorna Owens - Praktiskt taget magiska?

När jag såg att denna bok, förlagan till filmen "Magiska systrar" fanns att låna på Almedalsbiblioteket var jag bara tvungen att slå till. Jag älskar ju filmen, som jag tycker ganska oförtjänt blivit rätt dissad. Ta den för vad den är liksom, en romantisk komedi som är långt bättre än många andra i genren.

Det var därför med ganska höga förväntningar jag satte mig och läste boken, då filmen ju sällan överglänser originalet. Och mycket av filmen känns igen i boken, även om jag tycker att de friheter filmskaparna tagit sig med handlingen faktiskt i princip bara förbättrat den. Filmens fokus på Sally och Gillian, de två systrarna gör att händelseförloppet löper på smidigare än i boken, som även fokuserar på Sallys två barn som hinner komma upp i tonåren medan mostrarna mer lyser med sin frånvaro än vad de gör i filmen. Filmen har även tagit bort en del saker som känns lite småfåniga i boken, samtidigt som en del lagts till för att filmen ska få ett sånt där klassisk romcom-slut.

Men jag gillar nu även boken, även om den inte når upp till filmens charm, som är sådär smågullig i stil med böcker som "Stekta gröna tomater" fast kanske något mer lättsam.

"Flickorna Owens" är helt enkelt en trevlig bekantskap och det är en trevlig mellanbok att gotta ner sig i efter ett nattligt pass på färjan, utan att för den skulle behöva göra sig något större besvär att ta den till sig.

På köpet får man även nödvändiga livsråd som att alltid kasta utspillt salt över vänster axel, plantera rosmarin vid trädgårdsgrinden, plantera rosor och lavendel för att bringa tur och så det bästa rtådet av alla; att förälska sig närhelst man kan!

2 kommentarer:

  1. Som du beskriver boken är den ungefär som jag kommer ihåg den, fast jag läste den för flera år sedan så jag har skert glömt en del. Har för mig att det var nåt fånigt med att Sally inte kunde se en viss färg efter att hennes man dog (eller nåt år det hållet). Kommer ihåg att jag också tyckte att filmen var bättre och så gillade jag också de små tipsen med salt och annat. En lite småtrevlig bok, men inte mer än så. Filmen däremot älskar jag. Vi borde se den i sommar och ha midnight maragritas :)

    SvaraRadera
  2. Josse hade också läst den berättade hon och hon höll med om att boken bitvis var småfånig och att filmen är så mycket bättre. Men jag är absolut med på lite midnight margaritas och skulle vara skitkul att se filmen igen. Det var äratal sedan jag såg den sist.

    SvaraRadera