Månadens bok: Do androids dream of electric sheeep? av Philip K. Dick 1968.
De tre första Dexter-böckerna av Jeff Lindsay:
Darkly dreaming Dexter 2004.
Dearly devoted Dexter 2005.
Dexter in the dark 2007.
Skrattets rike (The Land of Laughs) av Jonathan Carrol 1980.
Lustans lagar (Rules of Attraction) av Bret Easton Ellis 1987.
Hey Dolly av Amanda Svensson 2008.
Månadens tema är aningen stört, och kan på så sätt påminna om mina fellow boktrianglare, så tack för inspirationen tjejer! Efter att månadens tema är genomfört, hur många av böckerna ni än väljer att läsa, så får ni gärna skriva ett litet inlägg om vilken av de många störda huvudpersonerna ni tycker mest påminner om er själva. Kanske kan ni se drag av er själva i flera, vad vet jag, det återstår att se. Mycket spännade.
Månadens bok Do androids dream of electric sheep? är boken som Bladerunner löst baserats på. Vi får följa den licenserade prisjägaren Rick Deckard i jakten på sex androider. De ser ut och tänker som människor men är ytterst farliga. Romanen är flerfaldigt prisbelönad och eftersom jag tycker om filmen har jag länge velat läsa den, och nu slipper jag läsa den själv också eftersom det är Månadens bok. Låt oss bara hoppas att den är minst lika bra som filmen.
Dexter-böckerna kräver nog ingen närmare introducering. Läs dem om du vill komma vår favoritseriemördare närmare inpå livet. He´s as charming as ever and just as deadly... Passa dig om du har som hobby att att choppa medmänniskor i bitar – Dexter är aldrig långt borta.
Skrattets rike handlar om Thomas Abbey som är smått besatt av den döde författaren Marshall France. Hans liv tar en ny vändning när han möter en kvinna som är lika besatt av Marshall France som hans själv. Tillsammans ger de sig av till författarens hemstad, en liten landsortshåla, för att skriva hans biografi. När de anlänt till staden börjar snart underliga saker att utspela sig, bland annat stöter de på en talande hund och en märkligt likgiltig lokalbefolkning. Något är helt klart off, men vad?
Lustans lagar utspelar sig vid Camden College, en konstskola för rikemansbarn i New England. På Camden College finns bara en regel: Det finns inga regler. Så snurrar det på med alkohol, droger, sex och vilda campuspartyn.
I Hey Dolly dissar huvudkaraktären sin pandaälskande pojkvän, sina neurotiska vänner, sina menlösa syskon, och ja de flesta i sin närhet. Jag gör inte ens ett försök att beskriva Dolly själv här, hon måste upplevas – så läs!
Stina
Men halååå hur kan man dissa någon som älskar pandor??? Vilken tur jag har att inte min älskling skulle kunna göra nått sånt :)
SvaraRaderaMmm det är tur för dig att det är ett karaktärsdrag jag kan ha överseende med :P
SvaraRaderaLämnade inte jag en kommentar här för några daar sedan? Trodde det...Får återskapa det, med mindre svordomar den här gången.
SvaraRaderaUnderbart tema, har velat läsa 'Do androids dream...' i flera månader. Särskilt sedan jag läste den underbara 'Do Winchesters dream of electric impalas.' 'Do androids dream finns även med på SFX att läsa lista. Väldigt bra tema.
Håller med Sandra, ett riktigt roligt tema och månadens bok har legat på min ska-läsa-lista ett bra tag här också. Synd att Lustans lagar inte går att få tag på i Visby bara, men de andra ska jag försöka ta mig igenom //Sofia
SvaraRaderaVad kul att ni gillade temat, hade lite ångest över vad jag skulle hitta på denna månad. Har också velat läsa Do android dream ett bra tag. Är det första månadsboken ingen av oss läst? Det ska bli spännande iaf att se vad vi alla tycker :) // Stina
SvaraRadera