Monkey Brain

Avsnitt tjugonio
Hur som helst, han ska nog kunna locka ur henne såväl mörka hemligheter som eventuella hållhakar den här Mr Castell har på henne. La la la li, nynnar Jonas falskt och skuttar trottoaren fram i en energiskt lycklig frenesi. La la la. Tanken på rosa paraplydrinkar har definitivt fått honom på bättre humör. Frågan är bara vilken han ska välja; Tequila Sunrise är ju en klassiker, men nästan lite väl klassisk. Är inte det vad en osäker femtonåring skulle försöka sig på att beställa om han nu händelsevis kommit in i en bar för första gången? Kanske en Harvey Wallbanger- med extra juice, extra frukt och ett rosa paraply som en vacker färgklick. Hmmm, det skulle kunna funka, fast lite is skulle han allt vilja ha i… och kanske en droppe eller två av absolut vodka citron, för det där extra lilla bettet. Ja, en Harvey får det nog bli, funderar Jonas. Om han nu inte skulle vara så djärv att försöka sig på en Martini, visserligen ingen personlig favorit, fast han kan ju inte förneka att det verkligen skulle passa perfekt en kväll som denna. Eller äsch, varför grubbla över två sådana meningslösa detaljer, han tar så klart båda och varför inte en Sunrise också. Efter två andra så djärva beställningar kommer ingen att ta honom, Jonas, för en klassisk nybörjare i drinksammanhang. Efter första beställningen kommer bartendern att förstå att Jonas minsann är hemma på hans område. Vem vet om inte Jonas till och med kommer att inspirera honom. De kanske döper en ny drink efter honom……Jonas Bond…. Varför inte? Ett djärvt namn på en djärv drink.

Frågan är bara vad den ska innehålla, den måste ha alla de rätta sakerna. En skvätt vodka är ju aldrig fel, men det är ganska vanligt. Varför inte vodka med smak. Citron? Nja, det känns kanske inte helt rätt. Vanilj? Nej, nej, nej. Det går fetbort. Svartvinbär? Nu börjar det lina något! Definitivt svartvinbär. Vilken juice passar nu med svartvinbär? Fläder? En DJÄRV kombination, men inte för djärv. Nu börjar det likna något. Ytterligare en spritsort behövs förstås, men vilken? Ännu en vodkasmak förstås! Självklart! Vanilj! Med vanilj kommer det sannerligen att bli en ny och unik smak i drinksammanhang. Vaniljens sötma kommer att matcha svartvinbären perfekt. Sedan toppar man bara upp med lite bubbligt vatten och kanske ett körsbär eller två, och TA DA… du har en Jonas Bond. Säkert skulle det kunna bli en klassiker i stil med Joan Collins, funderar Jonas. Sannerligen, sannerligen. Han är bra på det här! Men nog med funderingar kring detta intressanta ämne, Jonas är inte den som är den. Även om Frankie varit synnerligen otrevlig i kväll har Jonas en känsla av att hon kanske bara vill ha lite bekräftelse och det är han nu beredd att ge henne. I en minut eller två i alla fall.

– Och vad har du tänkt släcka törsten med, min kära, frågar han Frankie.
Han kan inte riktigt bestämma sig för vilken typ hon är, men han lutar åt två kategorier. Å ena sidan skulle hon mycket väl kunna vara en sån där simpel, stillös typ som inte har mer vett i huvudet än att bälga öl vid varenda jävla tillfälle. Han kan se henne sitta ensam i en bardisk och häva i sig, bägare efter bägare efter bägare. Å andra sidan skulle hon kunna vara en tragisk typ som inte lärt sig konsten att mixa rätt, som inte förstått att en drink är som bäst när den är mixad, uppfruktad och paraplyserad. En sådan tragisk individ dricker sin sprit ren; vodka (aldrig smaksatt), whiskey eller rom, inte minsta isbit slinker ned i en sådan drinkares glas. Det är tragiskt. Jonas kan inte finna något bättre ord för att beskriva detta. Det är helt enkelt tragiskt. En sådan inskränkt stackare kommer aldrig att kunna njuta fullt ut av sin drink, inte på samma sätt som Jonas. Han vet vad som krävs för att få fram det där lilla extra i drinken.

– Åh, jag vet inte, svarar Frankie osäkert.
– Kära Frankie, det här är ingen kuggfråga, lugnar Jonas, men du vet väl vad man säger, ”Det finns inget som säger så mycket om människan som drinken han, eller HON, har i handen”.
– Ehh, nej det visste jag faktiskt inte, svarar hon. Låter hon osäker, eller är det bara som han inbillar sig? Jag tror att jag tar en….nej…, kanske en….Nu vet jag! Jag tar en ”Monkey Brain”! Du vet, dom ser så roliga ut, och så är dom ganska billiga också. En sån tar jag, eller kanske två… Hon sneglar på Jonas. Så kan ju du också smaka en.
– Tack! Jonas är mållös. Det var mycket vänligt av dig.
Han borde inte vara förvånad, det här är ju i alla fall Frankie. Men en ”Monkey Brain”? Finns det drinkar som detta?
– Får jag fråga, Frankie, varför just denna är favoriten bland favoriter?
– Jaa, Frankie drar på det. Dom är så roliga du vet… Dom ser roliga och ut…. Och så är de ju så billiga, som jag sa…..
– Jaha, svarar Jonas intresserat, och jag som trodde att de kanske uttryckte något inre tillstånd hos dig, eller så. Är du säker på att det inte ligger mer på det psyklogiska planet?
- …….Jag har inte tänkt på det, nästan viskar Frankie… Men du har säkert rätt. Det är nog det inre psykologiska. Säkert!

Frankie låter allt annat än övertygad. Hon låter som om hon försöker övertyga sig själv om att släppa alla gamla övertygelser och istället tycka helt som sin chef Castell. Ett nog så sunt försök, men hon lyckas inte riktigt övertyga. Fast Jonas är storsint nog att släppa ämnet. Särskilt med tanke på att de verkar ha nått sin destination, för är det inte Charlies den där blinkande neonskylten tillkännager för alla nattvandrare ute i kväll? Charlies, oasen för alla törstiga, depraverade varelser.