Låt dig föras bort av vågorna du med!

Det här är en bok man antingen älskar eller hatar, och jag som är svag för prosa och vackra formuleringar, kan inte låta bli att låta mig förtrollas av Woolfs underbara, böljande språk. Och trots att romanen är skriven 1931 känns den inte på något vis gammalmodig utan skulle kunna vara skriven idag och fortfarande vara nydanande. Det är när man läser en bok som denna som man verkligen märker att Woolf, i sitt skrivande, var långt före sin tid. Till dagens datum är i alla fall inte jag medveten om någon som skrivit en liknande bok (den bok jag läst som närmast påminner om denna, vars uppbyggnad även den hade inspirerats av musikens uppbyggnad, har jag recenserat här förra året, men inte varit överdrivet förtjust i. Sex liter luft hette den).

Romanen utspelar sig på en gång både under en enda dag, men också över en hel livstid. Uppbyggnadsmässigt har den liknats vid ett stycke kammarmusik för sex stämmer, då det är just sex olika personer som får komma till tals. Vi möter drömmarna Rhoda och Louis, Jinny, som utan att anstränga sig får män att älska henne, Susan som är som lyckligast när hon får leva ostört på sin gård, Neville, den intelektuella och Bernard som ständigt berättar nya historier.

Då handlingen är som en stream of consciousness, där berättarperspektivet ständigt växlar mellan de olika personerna är det här en bok man behöver god tid på sig för att läsa, och kanske ännu viktigare är en bok som förtjänar hela ens uppmärksamhet.