Kyrkogårdsboken är en ganska okomplicerad historia. Det är Neil Gaimans version av Djungelboken, fast den utspelas bland skuggorna på en kyrkogård istället för i en färgsprakande djungel.
När Ingens familj mördas av Mannen Jack tas han om hand av de döda på stadens kyrkogård. Han växer upp och får ta del av de dödas kunskaper och förmågor och lär sig sådant som ingen levande vet. En dag måste han dock ge sig iväg till de levandes värld. Han måste lämna säkerheten på kyrkogården för att börja leva sitt eget liv bland de levande. När den dagen kommer behöver han alla knep och kunskaper de döda lärt honom om han ska överleva och lyckas ta hämnd på mannen som mördat hans familj. För Mannen Jack finns fortfarande där ute och han har inte glömt pojken som en gång lyckades undkomma honom.
Jag gillar Gaiman. Han är väl bevandrad i gamla mytologier och legender och brukar oftast lyckas blanda till en spännande brygd. Hans historier är underhållande för stunden, men mer än så är det oftast inte - välskrivna skrönor från någon som verkligen gillar att berätta historier. Men om det är vad du vill ha så är verkligen Gaiman din man. Ingen kan krydda en enkel historia som han och få den att smaka som en hel festmåltid. Det är lättsmält men välsmakande, och att smaken falnar så fort du lämnat matbordet kanske inte spelar så himla stor roll.
Nej, nu blev jag blev hungrig av allt det här matpratet.
Jag får gå ut till köket och fixa ordning en nattmacka :)
Tjing, tjing!
Stina
Mmmm, håller med. Gaiman brukar funka för stunden, men är oftast inget man kommer ihåg efteråt. Coraline är självklart undantaget som bekräftar den regeln:) //Sofia
SvaraRadera