Tre x urban fantasy för ungdom

Måste säga att det varit mycket trevligt med lite lättsmält ungdomsunderhållning under augusti månad. De tre böckerna hade dock varierande kvalitetsgrad, och eftersom jag läste den sämsta av dem fpörst börjar vi med den.

"Den femte systern", skriven av Mårten Sandén, hette den och handlar om hur det mitt i det vanliga svenska samhället börjar dyka upp ondsinta vättar, vänliga jättar och till och med djävulen själv. Värstingen Jannike är huvudperson och det är hon som ska rädda världen från att djävulen föds in i den.
Men mjaaaae, jag vet inte riktigt om denna story funkade riktigt för mig då den haltar på alla upptänkliga vis. Allt ifrån att Jannikes handledare tar uppdykandet av vättar i världen med en klackspark till dåligt upptecknade personporträtt och en fullständig avsaknad av nytänkande i genren. Sandén orkar inte anstränga sig alls för att skapa en personlig urban fantasyvärld, utan låter de klassiska vättarna, trollen och häxorna befolka romanen. Ganska tråkigt, föga nyskapande och inte alls engagerande blir resultatet. Läs hellre någon annan av månadsböckerna.

Vi fortsätter sedan med Maria Turtschaninoffs "Underfors", som till skillnad från den förra känns både välskriven, fräsch och nyskapande. Författarinnan tar här välkända väsen och gör något helt eget med dem. Trollen vi möter i denna är så långt ifrån Sandéns urvattande bergatroll det går att komma; de är inte de lortiga och satta varelser de brukar beskrivas som, utan påminner snarare om en slags håriga alver med spetsiga öron, svans och förmåga att med sin skönhet och trolldom förvrida huvudet på vilken människa som helst. Handlingen kretsar även i denna kring en ung flicka, outsidern Alva, men även om Joel, pojken som är kär i henne. Snart dyker även Nide upp och berättar för henne att hon är annorlunda, att hon inte hör hemma i människornas värld utan i Underfors, staden som ligger under Helsingfors, där hennes riktiga mor och far, drottningen och kungen, väntar på henne. Det är i Underfors äventyret börjar på riktigt, för allt Nide har berättat för henne verkar vara lögn och snart vet Alva inte vem hon kan lita på.
Det här var en riktigt underhållande ungdomsbok, där kampen inte skildras i svart eller vitt och där människor och väsen har både goda och onda sidor. Det enda jag har att klaga på är att Turtschaninoff mot slutet av boken gör det lite väl enkelt för sig. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det i mitt tycke hade blivit långt mer intressant att få se Alva förhålla sig till tillvaron som den kunde ha sett ut om inte författaren valt den enkla vägen ut i slutkampen. Förutom detta är det som sagt ett mycket underhållande äventyr vi får följa med på.

Nästan lika bra som "Underfors" var "Udda verklighet" av Nene Ormes. Liksom den första utspelar den sig i Sverige, närmare bestämt i Malmö. Udda, huvudperson i denna roman, har så länge hon kan minnas drömt läskiga mardrömmar om människor hon inte känner. Snart börjar hon märka att mardrömmarna kanske inte är några mardrömmar, utan är händelser som utspelar sig på riktigt och att det finns en värld hon inte vetat existerade där särlingar som hon själv följer lagar som vanliga människor inte vet något om.
Jag måste medge att jag är imponerad av Ormes debut, där hon med märkvärdigt lätt hand tecknar upp ett Malmö befolkat av människor som skulle kunna vara som oss, men inte riktigt är det. Tyvärr håller storyn inte riktigt ända fram, då slutet av boken innehåller på tok för många logiska luckor. Det är till exempel oförklarligt lätt för Udda att rädda sin fångna vän, liksom särlingarn som varit så intresserade av Udda lätt låter sig luras och bara så där bestämmer sig för att strunta i hennes och hennes exuistens. Dessutom är slutet alldelse för skissartat och Orme hoppar över delar i boken som hon nog borde ha tagit med. För när Daniel fritas orkar Ormes ine riktigt förklara vad sjukhus/polis har att säga om hans skador, hur hans familj reagerar på hans uppdykande och vilken komntakt Udda egentligen har med särlingarna nu när hon vet om att de existerar. Och vad hände egentligen med Vanadis och Hemming, för att inte tala om den onda Valerius?