tisdag 20 december 2011
Jag vill inte dö jag vill bara inte leva.
Att prata om psykisk ohälsa är svårt. Ett av vår tids sista tabubelagda ämnen i en tid då få ämnen är tabu. Även fast jag hade högra förhoppningar om boken, kan jag inte annat än konstatera att Anne Heberleine är en modig kvinna. Eftersom jag själv lever med psykisk ohälsa känner jag igenom mig i stora delar i hennes historia. Det är också svårt att inte identifiera sig med Anne själv. Det är ingen tyck-synd-om-mig bok. Snarare tvärt om. När hon kan, analyserar hon sitt tillstånd, relaterar det till etik och moralfrågor. Ämnen där hon är expert. Bland annat så har hon gett ut ”En liten bok om Ondska.” På andra ställen i boken släpper hon tankarna fria och låter läsaren få en djup inblick i hennes psyke när ångesten och deperissionerna dominerar. Intressant och intim läsning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det känns som att julen gått i läsningens tecken för dig. Jag däremot har knappt hunnit öppna en bok, har bara hunnit med några noveller. Det är tur att januari är vår fria bokmånad utan månadstema, har lite att ta igen både från mitt senaste tema och Sofias. // Stina
SvaraRaderaLåter som en intressant bok. Har för mig att jag såg den på Katthemmets loppis när jag var där sist för några ynka kronor, så är den kvar slår jag nog till. //Sofia
SvaraRadera