Så var det äntligen dags att recensera en av Stinas fåfänglighets-böcker, nämligen mars månad bok "Naturen".
Tyvärr visade det sig att en genomläsning av boken kändes lite som att läsa Martina Lowden light (och ni vet ju alla vad jag tycker om henne...). Tack och lov i alla fall för att denna författarinna hade den goda smaken att i alla fall inte klämma in allt hon någonsin skrivit, tänkt eller tyckt i boken utan faktiskt med omsorg valt ut stycken att ta med för att, i uppbruten form, berätta sin historia. Och det är inget enkelt förlopp man får följa som läsare. Istället får man endast ta del av små brottsstycken här och där för att så småningom komma ti´ll insikt om den tragiska händelse som i allt som berättas på något sätt löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Allt hat, alla aggressioner, ja allt som huvudpersonen känner och tänker i romanen verkar infekterat av denna enda händelse.
Bitvis är det intressant och nyskapande, men kanske lite väl experimentiellt för min smak - för även om jag bitvis fascineras av berättelsen berörs jag egentligen inte, trots temat.
Det är välskrivet och författaren har en egen röst och berättarstil vilket väl måste ses som positivt, men det är knappast engagerande. Lite av ett sömpiller tyvärr. // Stina
SvaraRadera