Skogens salt

Under Juni och Juli snöade jag in på novellsamlingar, något jag sällan läser. Det hela började med Skogens Salt akriven av den Vietnamesiske författaren Nguyên Huy Thiêp.
Förlagstexten beskriver novellerna som magisk realism, vilket var anledningen till att jag köpte Skogens salt. De tio novellerna utspelar sig alla I Vietnam, ett land som jag tyvärr inte visste så mycket om innan läsningen. Ytterligare en sak novellerna har gemensamt är att de är vackra, trots att de ofta handlar om otäcka saker. En tredje ska de har gemensamt är att de är subtila och det ofta är svårt att förstå vad som hände eller vitsen med berättelsen. Den första novellen, är enligt mig den tydligaste, eller rättare sagt, mest västerländsk skriven. Det är en allegori om en medelålders Vietnamesisk man. Mannens far har större delen av sitt liv varit i armén, och nu har han pensionerats. Den gamle generalen måste bo hos sonens familj och generationerna krockar. Precis som Det gamla, traditionella Vietman krockar med den nya tidens ideér.

Eftersom jag aldrig tidigare läst något från Vietman var Skogens Salt en interessant inblick i landets kultur och tro. jag gillade hur magin och mystiken alltid var närvarande i berättelserna, så som den var i det svenska Bondesamhället.
Som novellen om den unge mannen från landet som lämnar sin fattiga by och familj för att hitta Vattenandens dotter som han hört berättelser om hela livet. Resan är slitsam och hjärtskärande och han blir svårt prövad men stannar aldrig för att fundera på att han faktiskt jagar dottern till en ande.