I andra änden av mitt novellspektrum finns The last Worthless Evning, en samling på fyra noveller och två längre berättelser. Den gemensama nämnaren är, som bokens titel avslöjar, att allihopa handlar om avslut. Den sista värdelsöa kvällen. Boken är skriven av den armeikanske författaren André Dubus, som jag aldrig hört talas om innan jag läste boken. Till stilen påminner han om Charles Bukowski. Vilket inte är underligt eftersom båda skriver om tragik, hat, apati och den amerikanska arbetarklassen.
Boken inleds med en novell i brevform om vänsapen mellan två män, en svart och en vit, i den amerikanska flottan. För att sedan behandla ämnen som Post-traumatisk-stress, i en elvaårig pojkes möte med en Vietnamveteran. I likhet med Skogens salt tyckte jag att novellerna kunde vara underliga, och i novellen om den mexikanske basebollspelaren som hade sådan hemlängtan att han fick en psykos, även meningslös. Fast detär väl mer regel än undantag att det finns svaga kort i en novellsamling.
Förutom just den novellen tycker jag att The Last Worthless Evning var läsvärd.
Det var ett tag sedan jag också läste en novellsamling, och liksom du föredrar jag för det mesta romaner. Men är du sugen på fler noveller kan jag verkligen rekommendera Duras Dödssjukdomes. Mycket bra!
SvaraRaderaDet kan vara trevligt med novellsamlingar om man inte har allt för mycket tid över att läsa. En lagom lång välskriven novell innan man somnar är alltid trevligt.
SvaraRaderaDet var via en mycket bra novellsamling (Landhöjning 2 centimeter per natt) som jag upptäckte Jerker Virdborg. Vill du ha tips på novellsamlingar så finns en riktigt bra av Oates också, Normal kärlek.
Eftersom jag bestämt mig för att ge Oates en till chans så låter det bra med en nopvellsamling. Kanske gillar jag henne mer i ett mindre format?
SvaraRaderaDuras var väl med på den där långa boklistan?
Mmm, Duras var med med romanen Älskaren, fast novellen var inte med.
SvaraRadera