Mörkrets vänstra hand (manlig könlöshet?)

Mörkrets vänstra hand av Ursula LeGuin är ännu en av de böcker jag förmodligen aldrig läst om den inte varit månadens bok. Eller så hade jag gjort det för att den brittiska nördtiningen, och min bibel, SFX hade med den på sin lista över de 100 bästa sf/fantasyromanerna. Och jag brukar göra som SFX säger. Innan jag ens visste att boken fanns läste jag dock en fanfic som baserades på den, men som utspelades i ett annat fandom. Efter att ha läst ut Mörkrets vänstra hand blev jag nyfiken, och jepp, det finns fanfic som utspelar sig på planeten vinter.

Som det redan konstaterats är våra omdömen om boken väldigt lika. Vilket jag må säga var förvånande, annars brukar kritiken variera. I det här fallet kan det nog bero på att de delar vi ogillade eller ifrågasatte var så framträdande i boken. Att författaren inte nådde upp till sitt mål att skildra ett könlöst samhälle, utan skildrade ett där mannen fortfarande var norm. Förutom när han var i khemer, det vill säga. Vad jag började fundera på var om samhället även var kvinnofientligt då vår guide, bokens huvudperson Genly Ai själv skildrade alla för det samhället avikande/kvinnliga drag med förakt. Tänkte ni på det? Hur både han och de två världarna han besökte verkade värja sig mot exempelvis ömmhet, som beskrevs som ett kvinnligt drag. Eller hur Genly pratade om list och lismande som negativa drag utmärkande för kvinnor?
Kan detta ha att göra med att Genly är man och en man av den tiden boken utkom? Eller har han blivit influerad av de hårda världarna han besökte?
Är det ett medvetet drag hos Ursula LeGuin att låta alla vara avogt inställda till allt som inte räknades som manligt?

Jag tycker att Mörkrets vänstra hand är lik Gullivers resor. En främling, berättaren, reser till en främmande värld som han inte förstår sig på. Gulliver stöter dock på två olika världar, vilket även Genly skulle göra. Men inte heller här tycker jag att LeGuin når sitt mål. Visst, styrelsesättet i de båda världarna på planeten vinter är olika. Men skrapar man på ytan handlar det om samma maktspel. Eller så är likheten som LeGuin vill påvisa och jag har helt fel.

Boken var svår att komma in i och jag må erkänna att jag till en början hade svårt att hålla isär de olika karaktärerna. Mitt intresse ökade dock när Genly blev deporterad till arbetslägret. När resan på isen sedan började hoppades jag att historien skulle vara längre.

Som Stina skrev, är jag glad att jag läste ut boken, även om den var trögstartad.