Så börjar Lökkuplen av Maud Reuterswärd. Den berättas i jagperspektiv av en namnlös flicka och kretsar kring hennes döde bror William som begick självmord. Hon tittar under handlingens gång tillbaka på händelser i det förflutna och vad som kunde ha fått honom att ta sitt eget liv. På en lös lapp i den döde brodernas dagbok finns en dikt nedtecknad som kanske kan betyda något: "Om jag ägde så mycket mark som dina fotavtryck i det fuktiga gräset skulle jag bygga mej ett blått hus och kröna det med en lökkupol av guld"
Fyndade denna ungdomsbok på Almedalsbibliotekets enkronasloppis. Fick den faktiskt i julklapp av farmor för längesedan, när jag var sådär 10-11 år, och kommer ihåg att jag blev väldigt förtjust i den och att den gjorde ett stort intryck. Fortfarande är det något med den som fängslar, men nu när jag som äldre läser den känns den lite skarpt tillyxad både vad gäller språk och handling. Men jag tycker ändå om den och den är fortfarande lite sådär magisk.
Det kanske hade varit något för julis sommartema, så hade man fått in lite midsommar i det hela också :)
SvaraRaderaMmm, eller hur. Tänkte faktiskt på det när jag började läsa inledningen av boken, att det passade med temat. Du får låna den om du vill, men är inte riktigt säker på att det är något du skulle gilla.
SvaraRaderaJag kanske kan låna den när mitt bokberg krympt en aning, just nu växer det bara.
SvaraRadera