söndag 25 juli 2010

Tjänarinnans Berättelse.

Innan Margeret Atwood hamnade på läslistan för maj hade jag varit nyfiken på hennes böcker. Dock hade jag förmodligen valt bort tjänarinnans berättelse. Trots att även den finns med på SFX lista över de 100 bästa sf/fantsy böckerna. Inte för att Tjänarinnans berättelse var dålig utan snarare för att jag innan jag läst den inte trodde att den var min typ av bok.
Men utläst är den, och inte är jag besviken. Inte en av de bäst böcker jag någonsin läst, men i likhet med Mörkrets vänstra hand var den intressant och läsvärd. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Margaret Atwood.

Bolen utspelar sig i en inte helt avlägsen framtid där vissa kvinnor hålls som avelskossor. Vad som hände innan berättelsen får vi knapphändig information om i from av Offreds osorterade minnensbilder. Innan berättelsen tog sin början levde hon tillsammans med sin man och dotter i ett land som förmodligen var amerika. Sedan verkar en militärkupp ha skett och av någon anledning fråntogs kvinnorna sina rättigheter och kärnfamiljen i from av man-hustru och barn sattes först. Precis som i Mörkrets vänstra hand ser vi här ett kvinnofientligt samhälle. Här hålls hålls kvinnor antagligen som husor, kuttersmycken eller avelskor. Barn är viktiga, vilket är förståeligt då staten behöver kanonmat till fronten. Framstående män belönas med chansen att reproducera sig. Mindre framstående män, som chauffören Nick måste leva i celebat. Bryter någon mot lagen straffas de antagligen med döden eller en enkel resa till fånglägret där de ändå dör efter några månader.

Greppet att låta en enda person styra den dystropiska berättelsen är effektivt, särskilt då vi genom hennes minnesbilder ständigt blir påminda att hon och då även omvärlden en gång faktiskt var som vi. Vad har svårt för är slutet då Offreds berättelse diskuteras på ett seminarium och själva berättelsen har transkriberats från kastettband. Dels för att händelsen väcker frågor om samhället där konferensen hålls dels för att jag börjar fundera över den logistik som måste kommit till stånd för att banden ska ha nått omvärlden. Och hur kan Offred över huvudtaget ha fått tag på kasettbanden?

Är detta en medveten handling av Atwood, att vi inte vet vad som händer i de slutna samhällen som finns idag. Eller är det redskap för henne att avsluta berättelsen?

4 kommentarer:

  1. Bra att du kan tänka dig läsa mer Atwood eftersom jag velar om att ta en av hennes böcker till nästa månads bok. Hennes debutroman nämligen. Men velar fortfarande. Du har inget tips på nån bra bok som handlar om mat eller har mat i titeln förresten?

    SvaraRadera
  2. Förresten, kan inte du skicka mig en länk till den där sf-listan om det finns nån? Där hittar jag säkert nåt bra till min ska-läsa-lista

    SvaraRadera
  3. Jag ser också fram emot ytterligare Atwoodläsning, ska bli kul att få sätta tänderna i Den ätbara kvinnan hehe

    SvaraRadera