Förra onsdagen, innan Cafeét, var jag inne och botaniserade på Myrorna. För, som jag resonerar; En behöver alltid fler blomkrukor.
Förutom sagda blomkrukor släpade jag även med mig två böcker; Lady sings the blues, och A clockwork orange.
Lady Sings The Blues, som den här recensionen handlar om, är Billie Hollidays biografi.
Hackigt skriven, ibland svårt att hänga med, både pga dålig översättning och hoppig text. Texten är mer uppbyggd av stycken som inte har så mycket med varandra att göra tidsmässigt. Bitvis är historien intressant, särskilt när den politiska och sociala situationen behandlas. Ett exempel är när Billie, som tioåring blir våldtagen, men själv kastad i fängelse. Eller hur de färgade artister som uppträdde på klubbar och hotell förväntades gå in bakvägen för att inte störa den vita publiken.
Om den inte redan är det skulle Lady sings the blues säkert göra sig bra som film.
Tyvärr förtas näst intill hela läsupplevelsen av den dåliga översättningen. Intressant hade varit att läsa boken i original för att se om det är översättningen som är dålig eller om boken är dåligt skriven.
Det är alltid trevligt med loppisfynd, även om biografin verkar ha varit något av en besvikelse. Hoppas du får bättre loppislycka nästa gång.
SvaraRaderaSka bli intressant att höra vad du tycker om A clockwork orange. Känns som den antingen är riktigt bra eller riktigt dålig. Har lite svårt för filmen dock, men gissar på att boken är bättre. //Sofia
SvaraRadera