Antarktis
handlar om den misslyckade André-expeditionen år 1897 där 3 män begav sig iväg
i luftballong för att bli först att nå Nordpolen, men slutade med att alla tre
dog utan att ha nått fram. Det tog 33 år innan männens kroppar hittades på en
öde glaciär i ishavet och än idag vet vi inte vad de dog av. När deras läger
hittades fanns det gott om både mat, mediciner, amunition och varma kläder, men
något måste ha gått fel och Bea Uusma, som i flera år blivit som besatt av
historien, har gett sig den på att lösa gåtan. Och jag som läsare smittas av
hennes iver och känner med färstmön till den yngste av männen, som i 33 år fick
gå och undra vad som hänt hennes fästman innan han till slut hittas död. Hon
hinner gifta om sig och kroppen vilar tillsammans med hennes man, medan
hjärtat, på hennes begäran, begravdes tillsammans med sin fästman. Det är en
historia som låter så otrolig att den knappast kan vara sann, men enligt Uusma
verkar historien stämma, då brevkonversation gör gällande att hennes hjärta
faktiskt blev begravet i fästmannens grav.
Bea Uusma
redogör för männens anteckningar, som dock slutar plötsligt så fort de anländer
till Vitön, den plats där de alla kommer att dö. Hon tittar på
obduktionsprotokoll som inte säger särdeles mycket, reser flera gånger till
Arktis, träffar efterlevande till männen och får till och med tillgång till de
klädrester de döda männen blev funna i.
Hon lyckas
kullkasta gamla teorier och ger svar på vad som kan ha hänt. Det är spännande
läsning hela vägen och jag förstår hur man kan bli så fascinerad av en historia
som denna att man gång på gång beger sig till en plats som Nordpolen trots att
man är en bekväm människa som egentligen föredrar att vara inne i värmen. Och
jag förstår hennes frustration över att vi fortfarande inte säkert vet vad som
ledde till deras död.
//Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar