Det här var ett spontanfynd på
biblioteket i Klintehamn under ett besök i augusti månad, främst då handlingen i boken kändes väldigt somrig och som en
perfekt bok att plöja på semestern. Den handlar om den trettioåriga Alma som
reser runt på måfå i Spanien där hon träffar Lucy som liksom hon själv reser
omkring ensam. De slår följe en bit på vägen, och även om Alma bitvis stör sig
på Lucy som har en tendens att dricka för mycket, flörta med männen och inte
alltid hålla sig till sanningen har hon svårt att bryta upp från henne.
Liksom alla Naumanns romaner som jag har
läst har den en ton som gör den bitvis jobbig att läsa. Även när ingenting
speciellt händer känns det som att det bara är inledningen på något jobbigt,
något man kanske egentligen inte vill ta del av. Redan när Alma inleder
berättandet, deras första möte, vet man att det här är något som kommer att få
konsekvenser, och antagligen inga trevliga sådana. Jag tycker inte riktigt att
den när upp till hennes allra bästa verk, men det är definitivt något av det bättre
jag har läst i år.
Det känns som en bok som på sätt och
viss hade passat i Stinas en titt i backspegeln-tema då det egentliga centrala
temat i boken är vad som redan har hänt. Centrala delar i boken är nämligen Almas
föräldrar, döda i en olycka för några år sedan, liksom scener ur hennes
barndom.
//Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar