Välkommen till Engelsfors.

April lider mot sitt slut och det är dags att äntligen presentera månadens tema. Om april vore en bok skulle det vara den här bokserien, trots att serien utspelar sig under flera månader. Men vad är mer april än häxor & eld?
Månadens tema tar oss till det lilla samhället Engelsfors, en fiktiv bruksort lokaliserad i Bergslagen.

Karta över Engelsfors.

Där får vi möta de se tonårstjejerna Minoo, Rebecka, Vanessa, Anna-Karin, Ida och Linnéa. Inte nog med att de måste bo och gå på gymnasiet i Engelsfors, de har också magiska krafter som tvingar dem att, ve och fasa, umgås med varandra. Böckerna, skrivna av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, har beskrivits som en blandning mellan Supernatural, Buffy & Twinpeaks. Har ni redan läst böckerna vet ni vad jag pratar om, om inte har ni massor av spänning och tonårsproblem att se fram emot. Engelsforstriologin består av böckerna Cirkeln, Eld och Nyckeln, samt den grafiska romanen Berättelser från Engelsfors, tecknad av några av Sveriges bästa tecknare. Bland annat Kim W Andersson och Lina Neiderstam. Har ni inte läst serien tidigare är månadens bok Cirkeln. Då jag läste Cirkeln i somras tänkte jag ta mig an Eld och Berättelser från Engelsfors.

Sex stycken ofrivilliga hjältar. Vem den sjunde personen är får ni läsa er till ;)


Trevlig läsning :)

Bokryggspoesi

Hittade ett inlägg på en blogg som jag tyckte var för bra för att inte kopiera rakt av. Så det gjorde jag helt skamlöst.

 

Det går alltså ut på att skapa poesi med boktitlar. Om ni tycker att min dikt är sämre än originalet vill jag bara påpeka att personen ifråga hade ett helt bibliotek att hämta titlar ifrån. Själv har jag ett ganska magert utbud i min lilla stuga. Dessutom rimmar min dikt (nästan). Bara en sån sak liksom.

 

 

Vad jag älskade

någon i din säng

Alltings början

nära hem

Stina

What´s your kink?

Det är bokmiddag på gång, och den här gången kommer den att utspela sig i mitt sovrum. Ja mitt enda rum alltså. Ett rum med tre enkelsängar, väldigt passande således. Jag talar förstås om Marquis de Sade och hans med all rätt ökända Filosofin i sängkammaren.

Platsen och tiden för vårt menage a trois är bestämd sedan länge, men för att ni ska få tillträde till min boudoir måste ni göra följande quiz för att få reda på vilken romankaraktär som delar era kinks. Det är karaktärer som vi tidigare stött på i Boktriangeln, och de är föga förvånande knappast några änglar. Låt denna karaktär verka som inspiration (valfri tolkning) till kvällens middag.

Ni är hjärtligt välkomna till en kväll i sedeslöshetens tecken mina depraverade vänner. Lämna moralen hemma, och skåda för allt i livet inte given häst i munnen!

Let the games begin!

1. Vilken är din favoritfärg?

A. Vit.

B. Gul.

C. Blått och guld.

D. Brun.

E. Röd.

F. Blå.

 

2. Favoritförfattare?

A. Edgar Allen Poe.

B. Francoise Sagan.

C. Ditt arbete tar upp större delen av din vakna tid, så du hinner aldrig läsa för nöjes skull.

D. Thomas Hobbes.

E. Bram Stoker.

F. Du läser den lokala nyhetstidningen och kopplar ibland av med någon sporttidning.

3. Drink of choise?

A. Du kallar den Pim, en drink gjord på ananasjuice och gin.

B. Pastis.

C. Billigt vin.

D. Ett exklusivt dyrt vin.

E. Rött vin.

F. Det beror på vädret, the stronger the wind the stronger the drinks.

 

4. Vad har du på ditt sängbord?

A. Sömnpiller och ett glas vatten.

B. Romaner av Sartre, Beckett och Camus.

C. Damm och allsköns pryttlar. Ordning och reda är inte din grej.

D. En löskuk och en läderpiska.

E. Ett stearinljus.

F. Anteckningsblock, Perrier och en flaska whiskey.

5. Vad gör du på din fritid?

A. Åker på bilutflykter, spelar tennis och poolhänger.

B. Tittar på hägringar eller sitter på uteserveringar och läser.

C. Du har knappt någon fritid, men det händer att du spelar piano.

D. Mördar småbarn, stjäl och hånar gud.

E. Sover, promenerar och sällskapar med din väninna.

F. Solar, fiskar och badar.

 

6. Vilket av följande uttalanden låter mest som något du skulle säga?

A. It was love at first sight, at last sight, at ever and ever sight.

B. Det är det enda med döden som skrämmer mig, att man inte får känna den. Jag skulle vilja ha den en liten bit i taget, jag skulle vilja vänja mig vid den.

C. In order to induce the process of decay, water is necessary. I think that, in the case of women, men are the water.

D. Blab la bla jag älskar att höra mig egen röst, incest, fitta, bla bla sodomi, bla bla.

E. You will think me cruel, very selfish, but love is always selfish; the more ardent the more selfish. How jealous I am you cannot know. You must come with me, loving me, to death; or else hate me, and still come with me, and hating me through death and after.

F. It´s a very strange thing. This drink tastes exactly like remorse. It has the true taste of it and yet it takes it away.

 

7. Vart hittar du potentiella ragg?

A. På skolgården.

B. Vid världens ände.

C. På gatan.

D. Det beror på humör. Ibland ladugården. Andra gånger på bordell eller släktträff.

E. I slottsmiljö. Vanliga Svenssons är inget för dig.

F. Rivieran.

 

8. Vilket smeknamn har du gett din partner?

A. My Carmen.  

B. Ni står så nära varandra att sådana förlorat sitt syfte. Du kallar hen vid förnamn.

C. Dina bekantskaper brukar inte vara så långvariga att smeknamn är aktuella.

D. Rackarunge.

E. Dearest.

F. Devil.

 

9. Hur förför du din tilltänkta?

A. Med droger.

B. Du är dig själv. Det räcker.

C. Med en låg timtaxa.

D. Förför? Hur menar du? Vill du ha sex så har du det, med eller utan samtycke.

E. Med vackra ord och ett lika vackert yttre.

F.  Du förför inte, du blir förförd.

 

10. Vilken låt lyssnar du helst på?

A. Charlotte forever, Serge Gainsbourg.

 

B. The Fear you won´t fall, Joshua Radin.

 

C. One Night Stand, Janis Joplin

 

D. End of the line, Pain.

 

E. Jag är en vampyr, Markus Krunegård.

 

F. It's Bad For me, Rosemary Clooney & Benny Goodman.

 

 

11. Vad är din typ?

A. En särskild sorts unga flickor har förhäxat dig. De är demoniska snarare än mänskliga, och bara en konstnär eller dåre förmår att ögonblickligen urskilja henne med hjälp av vissa outplånliga, nästan omärkliga tecken, som en kattmjuk ansiktskontur, en dunig spenslig arm och diverse annat. Du kallar dem nymfetter.

B. Ditt syskon är din ideala partner.

C. Män i allmänhet. Du har ingen typ. Betalar de är det ett plus.

D. Du är inte picky. Har det mellan två och fyra ben och puls är du game. Stryk det där med puls förresten. Och det där med mellan två och fyra ben.

E. Unga vackra och varmblodiga kvinnor.

F. Blondiner. Eller brunetter. Du kan inte välja. Kanske båda?

 

RESULTAT

Flest A.
Din kink är nymfetter. Du är Humbert Humbert i Vladimir Nabokovs Lolita.

 

 

Du är intelligent, vältalig och har ett tilldragande yttre. Med andra ord har du mycket som talar för dig. Tyvärr är du också något av ett gubbslem med en otrevlig dragning till småflickor. Skäms din äckliga gamla gubbe!

Lolita, light of my life, fire of my loins. My sin, my soul. Lo-lee-ta: the tip of the tongue taking a trip of three steps down the palate to tap, at three, on the teeth. Lo. Lee. Ta. She was Lo, plain Lo, in the morning, standing four feet ten in one sock. She was Lola in slacks. She was Dolly at school. She was Dolores on the dotted line. But in my arms she was always Lolita.

 

Flest B.

Din kink är incest. Du är Madelon i Sam J. Lundwalls Flicka i fönster vid världens kant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du är intelligent, vacker och nästan ouppnåelig. Med andra ord har du mycket som talar för dig. Tyvärr har du en osund dragning till din egen tvillingbror. Ni leker Lilla döden vid Världens kant och i sängkammaren. Du undrar hur det skulle kännas att falla, och kanske får du veta det tidigare än du anar, för det här är en kärlekshistoria som aldrig kommer få ett lyckligt slut. Det är kärlek när den är som vackrast och fulast. Kärlek som är för mycket men som ändå inte räcker till.
 

 Det skulle vara som att dö, sade jag. Det vore bättre än att dö, sade hon. Det vore ett ingenting, men man skulle få uppleva det. Det är det enda med döden som skrämmer mig, sade hon, att man inte får känna den. Jag skulle vilja ha den en liten bit i taget, jag skulle vilja vänja mig vid den. Jag skulle vilja att du vore med.
 

Flest C.

Din kink är nymfomani. Du är Kazue Sato i Natsuo Kirinos Grotesque.

 

Du är hyfsat intelligent och har lyckats med konststycket att landa ett jobb på ett välkänt företag. Du äräntligen någon att räkna med, är det inte vad du alltid velat? Med andra ord har du mycket som talar för dig. Tyvärr har du en nymfomanisk tendens som får dig att villigt söka upp män som är allt annat än pålitliga. Det kommer inte att sluta väl, det vet du, men du kan ge upp män lika lite som du kan sluta andas.
 

For a nymphomaniac like myself, I suppose there could be no job more suitable than prostitution; it is my God-given destiny. No matter how violent a man might be, or how ugly, at the moment we're in the act I cannot help but love him. And what's more I'll grant his every wish, no matter how shameful. In fact, the more twisted my partner is, the more attracted I will be to him, because my ability to meet my lover's demands is the one way I can feel alive.
That is my virtue. It is also my biggest flaw. I can't deny a man. I'm like a vagina incarnate—female essence embodied. If I ever were to deny a man, I would stop being me.
 

Flest D.

Din kink är: perversion i allmänhet, name it, you´ve done it. Du är valfri karaktär i Marquis de Sades Filosofin i Sängkammaren.

 

 

Du är inbilsk, egocentrerad och trist. Med andra ord har du ingenting som talar för dig. Du älskar att höra din egen röst. Tyvärr gör ingen annan det. Du är för all slags perversion, såväl sexuell som annan. Sexuellt tvång, incest och infanticid – tummen upp på det! Dö ditt vidriga helvete till människa!
 

EUGENIE — But it would however appear to me that there must be actions in themselves so dangerous and so evil that they have come to be considered from one end of the earth to the other as generally criminal.
 

MADAME DE SAINT-ANGE — There are none, my love, none, not even theft, nor incest, neither murder nor parricide itself.
 

Flest E.

Din kink är blood play. Du är Carmilla i Joseph Sheridan Le Fanus Carmilla.

 

Du är vacker som dagen och grym som natten. Med andra ord talar saker både till din fördel och din nackdel. Kanske mest till din nackdel om man ska vara ärlig… Att älskas av dig är en välsignelse och en förbannelse. Du är trots allt en vampyr som kräver blod, och död följer i dina fotspår. Med det sagt lär du knappast ha några problem att hitta villiga offer. Det kan vara värt lite blodspillan och en för tidig död att få vistas i din närhet, om så bara för några korta förtrollade veckor.

 

Dearest, your little heart is wounded; think me not cruel because I obey the irresistible law of my strength and weakness; if your dear heart is wounded, my wild heart bleeds with yours. In the rapture of my enormous humiliation I live in your warm life, and you shall die--die, sweetly die--into mine. I cannot help it; as I draw near to you, you, in your turn, will draw near to others, and learn the rapture of that cruelty, which yet is love; so, for a while, seek to know no more of me and mine, but trust me with all your loving spirit.
 

Flest F.

Din kink är trekanter. Du är David Bourne i Ernest Hemingways Edens lustgård.

 

 

Du är en ung författare som spenderar din smekmånad på Rivieran. Du har en vacker fru och en lovande karriär. Allt verkar tala till din fördel. Men din till synes perfekta tillvara är på väg att krackelera. Din frus mentala hälsa vacklar, och tillvaron blir inte bättre när ni inleder en ödesdiger kärlekstriangel med en vacker arvtagerska. Du dricker dina drinkar efter väderlek. Hoppas att du klarar av drinkar i orkanstyrka, för det blåser upp till storm och du befinner dig mitt i stormens öga.
 

- Remember, everything is right until it’s wrong. You’ll know when it’s wrong.
- You think so?
- I’m quite sure. If you don’t it doesn’t matter. Nothing will matter then.
 

 Stina

Månadens bibliotekarie, April.

Både dikt och bibliotekarie på samma månad, men än så länge inget tema? Mina vägar äro outgrundliga. Temat är dock bestämt så under tiden jag skriver ihop den sedvanligt halvkassa beskrivningen kommer här månadens bibliotekarie; This Guy! (Wolfgang Lazius).

Målningen Bibliotekarien är en oljemålning gjord av Guiseppe Arcimboldo. Den är daterad till 1562-1566 och finns att beskåda på Skokloster slott.Under sin levnad gjorde sig Guiseppe Arcimboldo sig känd för sina abstrakta porträtt där han lät porträttet byggas upp av föremål representativa för den han avporträtterade, bland annat frukt och andra ätbara föremål. Eller som i det här fallet, böcker, då objektet Wolfgang Lazuis arbetade som historiker åt Kejsar Maximillian II. Samma hov som Arcimboldo själv arbetade för.

En det inte blev

Då var det dags att presentera nästa person som inte får en andra chans i Alex ”Gör om, gör rätt”-tema.

2. Nummer två är Elizabeth Smart som skrivit romanen med det vackra namnet Vid Grand Central Station där jag satt och grät (originaltitel By Grand Central Station I Sat Down and Wept). Som ni kanske minns var det just titeln som föll mig i smaken medan jag tyvärr inte var lika förtjust i innehållet. Men titeln ändå, kan inte riktigt släppa den.

Efter lite efterforskningar (tack google) upptäcker jag att Morrissey, sångaren i The Smiths tycker att just ovan nämnda roman är den bästa bok han läst. I flera av bandets låtar kan man också hitta referenser till romanen. Kommer ni ihåg att det fanns ett stycke i boken som jag tyckte särskilt mycket om, där huvudpersonen lärt sig röka för att hon behöver något att hålla fast vid? Det verkar ha varit ett favoritavsnitt även för Morrisey för i låten What she said refereras tydligt till detta stycke: What she said: ”I smoke 'cos I'm hoping for an early death and I need to cling to something!”.



Morrisseys favoritbok liksom, lite coolt måste man ändå säga. Någon som däremot inte uppskattade boken var Elizabeths mor Louis. Hon inledde en lyckad kampanj för att få den förbjuden i Kanada. Av de exemplar som letade sig in i landet köpte hon upp så många hon kunde och brände dem. Elizabeths liv blir onekligen intressantare ju mer man får veta.

Jag gillar boken som idé mer än jag gillar den på riktigt, men sammantaget tycker jag att Elizabeth Smart kan vara värd en andra chans. Tyvärr verkar det svårt att få tag på något mer hon skrivit. Hon var 32 år när hon debuterade med Vid Grand Central Station och sedan skulle det dröja över trettio år innan hon publicerade något på nytt. Hon har gett ut diktsamlingar, en fransk kokbok (!) men bara ytterligare en roman, The Assumption of the Rogues & Rascals, som kan ses som en slags fortsättning på debutromanen. Jag har hittat några utdrag och kan konstatera att den verkar skriven med ett enklare språk, inte lika högstämd och konstlad som den förra. Bjuder på ett citat: A pen is a furious weapon. But it needs a rage of will. Everything physical dies but you can send a mad look to the end of time. You can manipulate the bright distracting forever-escaping moment.

Verkar ganska lovande, eller hur? Så förstås finns den inte att få tag på. Den finns inte på Almedalsbiblioteket och knappt på något annat bibliotek heller. Enligt Librissökning finns den bara på Svenska akademiens Nobelbibliotek i Stockholm. Eller så kan jag köpa den för 109 kronor på Adlibris. Så långt vet jag inte om jag är beredd att gå. Okej att Elizabeth kan vara värd en andra chans. Men en andra chans OCH 109 kronor? Nja...

Stina

Enade vi stå, söndrade vi falla. Del 8

Aldrig har vi väl stått fullt så enade som i augusti 2012. Det var Alex månadstema ”Kärlek på franska” och månadens bok var De Sades Filosofin i sängkammaren.

Jag tror Alex talade för oss alla när hon påstod att hon kände ett tvingande behov att sanera såväl hjärna som händer efter att ha läst härket. Sofia konstaterar att det är något av det sjukaste och mest perverterade hon läst, och jag kan bara hålla med. Perverterat var ordet.

Jag tror vi stoppar där, av den enkla anledningen att jag inte vill grotta ner mig i den här dyngan mer än nödvändigt, ja helst inte alls om jag ska vara ärlig. Vill man läsa våra omdömen kan man göra det här och här. OBS! Läsning sker på egen risk.

Det var våra moments of unity so far. Med tanke på att jag ligger efter lite med både slutet på 2012 och vissa delar av 2013 års läsning kanske det inte dröjer allt för länge till nästa gång.

Stina

Månadens dikt, på riktigt.

Som exempel på Edith Södergrans poesi, samt ursäkt för det förra dikt-inlägget, kommer här ytterligare en månadens dikt. En dikt skriven av Edith Södergran, för varför har jag inte intresserat mig för hennes verk tidigare? Vad som verkar vara utmärkande för Södergrans dikter är att de är korta och sparsamma men ändå känslomässiga och med en kläm på slutet som ställer hela dikten på ända. Dikten Det Gamla Huset är hämtad från Södergrans debut, Dikter, från 1916.

Det är en nostalgisk dikt, en dikt som tar upp faran med att vara för nostalgisk och leva på gamla segrar. Men också om svårigheten att gå vidare, att utvecklas i takt med att världen omkring en gör det. Som ni nog förstått ser jag mig själv i den här dikten. Vilket inte allt är positivt, men det ger mig i alla fall konkreta punkter att arbeta med. Att inse att en inte kan räkna gamla segrar, nöja sig och vänta på att självdö. En måste utvecklas för annars finnes det inte mycket kvar annat än bitterheten. 

Det är i alla fall min tolkning. Vad tror ni Södergran vill ha sagt? 

DET GAMLA HUSET.

Hur nya ögon se på gamla tider

likt främlingar som intet hjärta ha ...

Jag längtar bort till mina gamla gravar,

min sorgsna storhet gråter bittra tårar

dem ingen ser.

Jag lever kvar i gamla dagars ljuvhet

bland främlingar som bygga nya städer

på blåa kullar upp till himlens rand,

jag talar sakta med de fångna träden

och tröstar dem ibland.

Hur långsamt tiden tingens väsen tär,

och ljudlöst trampar ödets hårda häl.

Jag måste vänta på den milda döden

som bringar frihet åt min själ! 

Oändlig sommar

Jag läste ut Jayne Anne Phillips Sommarlägret i höstas (ligger en aning efter med recenserandet av vissa böcker som ni märker) och jag måste erkänna att jag hade grymt svårt att ta mig in i den här romanen. Det var läsning som tog emot bitvis, men det skulle visa sig vara värt kampen.

Handlingen utspelar sig på och i närheten av ett flickscoutläger sommaren 1963. Vi får ta del av lägerlivet ur olika personers synvinkel. Jag tycker bäst om de kapitel där vi får följa vännerna Lenny och Cap som på tonåringars vis ligger och pratar i nattmörkret, tjuvröker och planerar hyss och spratt.

Det vilar något drömskt över Phillips historia. Dagarna är långa och luften dallrar av värme. Det är sådan sommar som när man var barn som bara fortsätter och fortsätter och tycks vara i en evighet. Det är ett gränsland dit verkligheten inte riktigt når. Samtidigt finns där en laddning i den tryckande hettan. Man vet att något kommer att hända och kan bara vänta på den oundvikliga urladdningen.

Om jag inte redan längtade efter sommaren gör jag det nu efter att ha bläddrat igenom boken på nytt. Får jag inte sommar som på film jag kan nöja mig med sommar som i litteratur.

 Även om Lenny klagade tyckte hon om lägerlivet. Hon tyckte om att vara smutsig, att skölja scoutuniformen i floden, att hänga den på tork över ett rep och sätta den på sig medan den ännu var fuktig. Hon tyckte om floden som den gled fram, brun och platt, med Turtle Hole, badsjön vars mystiska djup var förbjudna, strax intill på andra sidan skogen. Hon tyckte om att vara med flickor, och det var bra att det inte fanns några pojkar där, bara Buddy, kokerskans lilla pojke, som följde efter dem lika efterhängset som pesten, och Frank, hornblåsaren, som var så snygg och kanske något år äldre än de och som de betraktade på betryggande avstånd.
                                                                ---
Lenny funderade på att tyst krypa upp på ryggen på Cap och sova i den ställningen, för att riktigt låta henne känna av hennes tyngd. Hon fick sådana tankar; här i lägret hade Cap på något vis blivit lika accepterad och självklart närvarande som Alma hemma. Hon fanns där för att knuffas och skuffas med och reta sig på, det var bara det att det var Cap – inte Alma, utan Cap – som var starkare och lite sattare än Lenny, som hade fräknig hud som luktade som något sammetslent skogsdjur och en andedräkt med en förledande tobaksdoft, och det var Cap som stal cigaretter ur handväskor. De var båda femton men Cap var flera månader äldre, hennes ansikte var solbränt och ögonen såg ljusare ut nu, skiffergrå och kalla.
                                                                ---
Cap ryckte på axlarna. ”Vi kommer att träffa dem. Men först ska vi gå och bada.”
Lenny satte sig upp och lade armarna mot knäna. ”Låt mig gissa var.”
”Det stämmer. Och vem vet? Vad som helst skulle ju kunna hända.”

Ni förstår varför jag gillar det här ändå? Jag kan helt enkelt inte värja mig mot en sommar där man känner att vad som helst skulle kunna hända.

Stina