Umbra av Elin Fahlstedt

Umbra är ingen roman, utan en serieroman med mangadrag. Det är en sagobetonad berättelse med Ethel i huvudrollen. Hon bor på ett barnhem förestått av ett kloster efter att hennes far lämnat henne där som liten. På klostret skrämmer man barnen med historier om barnaätare för att få dem att vara lydiga och stanna inom klosterområdet – men Ethel vägrar låta sig skrämmas och drivs av sin önskan om att få veta mer om sin far.

Umbra är Fahlstedts debut och tyvärr måste jag säga att det märks. Berättelsen flyter fram utan något egentligt driv och är inte särskilt engagerande och bilderna känns bitvis ofärdiga. Både själva manuset till berättelsen och bilderna hade det kunnat jobbats med ytterligare innan albumet släpptes enligt min mening. Det känns nästan som ett elevarbete av en visserligen begåvad elev, men knappast som något som släppts på riktigt av ett bokförlag.

Det är synd för det börjar lovande med inledningen om klostret och de historier som används för att skrämma barnen och följs upp av Ethels flykt därifrån, när hon söker efter sanningen om sin far. Sen stannar dramaturgin av på något sätt och resten av berättelsen har aldrig riktigt något fokus.

Sen måste jag väl medge att bilderna, ofärdiga eller ej, inte riktigt är i min stil. Jag gillar seriealbum med mer vackert tecknade bildern, i stil med den eminenta ”Berättelser från Engelsfors” – i jämförelse haltar Umbra ännu mer, både berättelse- och stilmässigt och att recensionen blev så negativ kan kanske ha att göra med att Engelsfors-albumet lästes strax innan.

//Sofia

Bokmiddag: Sommar

Ute på "stan" med en liten kaosperson

 Ni behöver inte säga något, men jag vet att jag ligger lite efter på rapporteringen av bokmiddagarna. Denna genomfördes i juli månad och egentligen skulle den ha tagit plats i Visby under den värsta turistsäsongen. Planen var att leta upp Visbys bästa lökringar tillsammans med en så liten bebis som möjligt (Aron låg bra till där…). Så blev det dock inte riktigt…. Men vi tyckte att det ändå blev en ganska passande bokmiddag då handlingen i mitt sommartema 2012 var just en roman som delvis handlade om att få barn och hur svårt det kan vara att göra de små liven nöjda...

 

Nej, jag posar inte...

Inte jag heller....

Och absolut inte jag!

Så istället för att orka iväg till stan på söndagen efter att Stina sovit över hos oss degade vi hemma framför tv:n, samt åt en synnerligen trevlig brunch.

Synd på lökringarna, men ganska passande ändå med en middag som slutade med att familjens minsting fick oss så trötta att vi inte riktigt orkade företa oss något….. Och javisst ja, det blev inte så mycket prat om boken heller... Men så tyckte vi också att Sara Dessens "Mycket mer än så" inte var så mycket mer än en ordinär ungdomsroman som dög för stunden, men absolut inte var något utöver det vanliga.

Någon var glad i alla fall ;-)

//Sofia

Uppdatering.

Inser att det, tyvärr, var en halv evighet sedan jag bidrog till vår kära triangel. Dock inget jag kan be om ursäkt för just nu. Däremot lovar jag privat återkoppling där, bland annat, frånvaron berörs. Återkopplingen kommer dock att dröja ytterligare tills jag fått grepp om och kan sätta namn på situationen.
När respiten är över kan ni bland annat se fram emot några väl(?) valda ord om Gotham.
Men i alla fall. Här är en passande bild:

Berättelser från Engelsfors

Mona Månstråle är helt enkelt fångad på pricken!

Det här seriealbumet måste jag nog erkänna att jag faktiskt fastnade mer för än själva triologin. Albumet är tänkt som ett komplement till romanerna, där vi får följa tjejerna både innan och under händelserna i böckerna. Berättelserna blir som en slags fördjupning av det vi redan läst i böckerna.

Måna Månstråle som den som sammanfogar albumets 8 delar är ju bara lysande och hon ser ut precis som jag förställt mig. Det är kul uppbyggt med att alla delar i seriealbumet motsvarar ett av tarotkorten i den spådom man får hos just Måna, inte minst med tanke på hennes bitchiga monologer kring varje del. För att inte tala om slutklämmen, helt enkelt hilarious! Sjäva den inledande delen, Månen, med Ida i centrum är nog min favorit av de 8 avsnitten. Avsnittet är tecknat av  Karl Johnsson och han har på ett mästerligt sätt i bild fångat Idas och hennes bitchiga vänners personligheter. Helt klart en lysande inledning på 8 stycken vältecknade och vackra Engelsfors-noveller i bildutformning.

Bitchen Ida inleder på ett underhållande sätt berättelsen. Den Ida vi känner och älskar (eller hatar...), eller vad säger ni?

Även den andra delen, De älskande, tecknad mästerligt av Lina Neidestam är en favorit. Det är en berättelse helt i bild och utan någon som helst text. Även berättelsen där Elias står i fokus är vackert tecknad, som ses nedan.

Elias och Linnéa i serieform

Jag gillade alltså den här serieromanen och då jag snart efter började läsa Umbra var det svårt att inte jämföra dem - men mer om det i Umbras recension som kommer inom kort.

//Sofia

Barbie for the win

Kunde inte låta bli att köpa dessa till Aaron när jag var på loppisrunda häromdagen: Hoppas att han kommer att gilla dem lika mycket som jag :).

// Sofia