Rebecca av Daphne du Maurier

Daphne du Maurier kan mycket väl bli 2015 års stora författarfynd. Det är lite ironiskt då jag trodde mig ha lånat en bok av George Sand, pseudonym för Amantine-Lucile-Aurore Dupin, som jag alltså fått för mig hette just Daphne du Maurier. Så var dock inte fallet...

Fåt jag gissa säger jag att författarinnan är engelska då romanen urspelar sig på den engelska landsbygden. Romanen som är skriven 1938 är härligt gotisk och utspelar sig till stora delar på godset Manderley. Jag är fångad redan efter att ha läst de inledande raderna:

”I natt drömde jag att jag var tillbaka på Manderley. Jag stod vid järngrinden och kunde inte komma in för den var låst.....Vägen slingrade sig framför mig, som den alltid hade gjort, med den var smal och ovårdad. Inte alls lik vår gamla väg. Först när jag böjde huvudet för att undvika de lågt hängande grenarna begrep jag vad som hade hänt. Naturen hade fått ta överhanden och skogen hade triumferat till slut”.

I centrum för handlingen står vår unga hjältinna kring de 20, hennes namn får vi aldrig veta. Hon träffar änklingen Mr De Winter, 42 år gammal, och blir handlöst förälskad i honom och efter en kort bekantskap gifter de sig snabbt. Men så fort de kommer tillbaka från smekmånaden och installerar sig på Manderley börjar hon känna att det kanske är ett misstag. I huset står den förra frun, Rebeccas, rum orörda, hennes kläder hänger kvar i garderoberna och fortfarande är det hennes regler som gäller i huset. Hon börjar misstänka att hennes make fortfarande inte har kommit över Rebecca, som dött i en olyckshändelse bara 10 månader tidigare. Och inte blir det bättre av att alla hon träffar pratar om hur underbar och vacker Rebecca var eller av att hushållerskan verkar ogilla henne och att folk i omgivningen pratar om hur tråkig hon är i jämförelse med den förra frun.

Det här ska ju tydligen vara en riktig klassiker som både har filmatiserats och blivit omgjord till musikal och jag har inte svårt att förstå varför. Det är svårt att inte låta sig dras mes i berättelsen och gotisk mystik har aldrig varit riktigt såhär bra. Och just när man tror att man är på väg att gissa gåtans lösning dyker nya ledtrådar upp.

Ska jag invända mot något är det att kärlekhistorien inte direkt övertygar och jag har svårt att se varför Mr de Winter och vår unga hjältinna egentligen blir kära i varandra. Sen är det ju bara att konstatera att hjätinnan som aldrig får något namn inte heller har något större djup utan berättelsen igenom känns ganska platt och endimensionell.

//Sofia

Tvillingarna på Sweet Valley High. 26. Tagen som gisslan av Francine Pascal

Ännu en klassisk tvillingbok, och februaris bästa loppisfynd,  har blivit utläst. Det är del 26 i SWH-serien och i denna har stackars Regina råkat i klistret. Hon har blivit kidnappad och ingen annan än tvillingarna verkar kunna hjälpa henne. Elisabeth ringer faktiskt polisen, men blir inte trodd och att gå till föräldrarna är tydligen uteslutet. Nej, istället lierar de sig med Reginas pojkvän Bruce och hennes bror Nicholas, och ska försöka få henne fri.

Allas vår Jessica har givetvis en huvudroll i planen och det mest förvånande i boken är faktiskt inte att det är hon som kommer på planen, utan att hon faktiskt medger att hon läser. Uppslaget till planen säger hon sig nämligen ha fått medan hon plöjt Agatha Christie under lata sommardagar på stranden.... Man upphör aldrig att förvånas!

Och ja, det här är faktiskt en av de bättre böckerna i serien, även om hela kidnappargrejen är lite svår att helt tro på. Men jag är villig att ha överssende då boken är underhållande, välskriven och helt enkelt en tvillingbok i höjdarklass.

// Sofia Möller

Liket i biblioteket av Agatha Christie

Lättsmälta böcker har varit temat för januari och februari och därför har jag rotat fram mina tvillingböcker, mysrysare och tvivelaktiga deckare – kvalitet ska det vara! Senast ut bland den lättsmälta litteraturen var Agatha Christies ”Liket i biblioteket”, och jag har sagt det förut men kommer att säga det igen: Fusk Agatha Christie, fusk! Shame on you! Så här får det helt enkelt inte gå till! Hur ska man då ha en chans att kunna gissa vem som mördaren är! Nu kanske det var ännu värre fusk i förra boken, för det här är mer kanske en väldigt invecklad intrig än regelrätt fuskande. Men helt nöjd är jag då inte, och jag kunde suprise, surprise inte gissa vem som var mördaren.

Det hela börjar med att liket av en ung, blond kvinna hittas i biblioteket hos en överste med familj. Kvinnan verkar inte ha någon koppling alls till familjen och det är ett mysterie hur hon hamnade där. Det är Miss Marple som håller i trådarna denna gång och jag måste säga att jag är imponerad över att hon lyckades komma  lösningen på spåren, då jag måste säga att det hela kändes ganska långsökt. Bättre kan du Agatha!

P.s Det hoppas jag verkligen, verkligen att du kan.

P.s 2. Men jag är ärligt talat inte helt säker....

//Sofia

Scott Pilgrim VS the universe. Vol 5

Tvärt emot vad jag trodde i ett föregående inlägg hann jag läsa ut Vol 5 innan jag flyttade från Umeå. Vilket känns underligt, flytten från en väldigt fin stad alltså, inte att jag läste ut Vol fem. Fast det kändes väl också lite konstigt.

Scott Pilgrim Vs The Universe är nämligen ingen upplyftande läsning. Allt positivt som ledde fram till Vol fyra har nu gått åt skogen och lämnat både Scott, Young Neil och läsaren sorgsna. Så sorgsna att Young Neil blivit rejält deprimerad och verkar spendera all sin tid rökandes på sitt rum med gardinerna fördragna. Utan att någon egentligen kan, vill eller vet hur de kan hjäpa Sex-bob-oms första och största fan.

Volym nummer fem är nämligen volymen där alla har problem.

Kim Pine, Sex-bob-ombs trummis, och en av mina favorit karaktärer har råkat ut för problem i det nya boendet. Hennes pojkvän var otrogen mot Kim med hennes nya roomie och nu hatar hon och roomin varandra.

Stephen Stills känner sig gammal, fast i livet och spenderar all sin och bandets tid åt att spela in en skiva som till sist leder till Sex-bob-ombs uppbrott. Dock spenderar han mer och mer tid med Knives, som börjar behandlas allt bättre. Både av karaktärerna men också av författaren.

Ramona Flowers är som vanligt mystisk, men känns mer och mer avlägsen Scott, trots att de bor ihop. Så avlägsen att hon bokstavligt talat går upp i rök en dag när hon och Scott har en konversation.

Scott Pilgrim har fyllt 24 år och fortfarande ett jobb. Men nu måste han slåss mot inte bara ett utan två av Ramonas ex, samtidigt. I filmen Scott Pilgrim Vs The world bestod fighten av en musikduell där båda sidors musik framkallade energi i form av olika monster. En av filmens häftigare strider om jag får säga det själv.

I boken ser dock slagsmålen helt annorlunda ut eftersom Ken och Kyle Katanyagi inte är musiker utan uppfinnare som låter istället olika robotar slåss mot Scott. Något som Scott avskyr, då robotar inte ger någon kontantbelöning om en besegrar dem. Kom ihåg att de lever i en värld som fungerar ungefär som ett arkadspel och varje besegrad motståndare exploderar i ett regn av mynt.

Scott Pilgrim VS the Universe käns som boken där alla växer upp och fastnar i vardagens rutiner, vilket vår grupp kanadensiska hipsters inte är vana vid. Förutom Wallace då, för som vanligt verkar han ha sitt på det torra och vara lika awesome som alltid. Dock börjar jag fundera på om han inte har alkoholproblem då han spenderat större delen av serien full, på väg att bli full eller blandades en drink. Vi får se om hur det går för honom i volym sex, ve vet, kanske han tar itu med sina dryckesvanor? 

Nu är det bara en volym kvar. Och trots att jag vet, på ett ungefär hur sagan slutar är jag väldigt sugen på att läsa den. Av stämningen och de cliffhangers som volym fem lämnat antar jag att volym sex är fantastisk. Då det inte verkar som att jag kan låna volymen någonstans kanske jag till och med köper den, när adressändringen har krånglat färdigt. 

   

 

Sweet Valley University 10. Över gränsen av Francine Pascal

Eftersom jag tyvärr endast läst delarna 1-7 tidigare var det lite som att hoppa in mitt i en film när jag började läsa denna den 10:e delen i serien. Lila och Bruce har av oklar anledning kraschat med ett plan mitt ute i ödemarken och kämpar för livet mot vilda djur och svält. Ganska fånigt måste jag säga, till och med för att vara en tvillingbok. Jessica å andra sidan har hamnat i onåd hos tjejklubben Theta, vilket verkar vara en komplott av ordföranden som inte gillar Jessica. Men känner man Jessica vet man att hon kommer att klara ut det. Naturligvis har hon hittat en ny pojkvän också, praktexemplaret James som kanske inte är så perfekt när allt kommer omkring..... Och varför är Elisabeths kompis Maia så underlig? Hon drar sig undan, klär sig i bylsiga kläder och är retlig. Något säger mig att det skulle kunna ha något att göra med praktexemplaret James som tydligen visar otrevligare sidor när han blir full....

Det här är alldelse för övertydligt för att vara riktigt bra och att ta upp ett så laddat ämne på ett så lättvindligt sätt får mig mest att bli arg... Övriga delar i serien som varit så läsvärd! Hoppas verkligen det tar sig efter det här. Och att jag bara kan hitta delarna 8-9....

//Sofia