Maya Angelos "Still I rise"

Maya Angelo har gått lite varm här på You tube sedan Alex postade månadens dikt. Och även om dikterna är väl så fina att läsa själv så tycker jag att inget slår hennes egen tolkning av dikterna. Tänkte därför posta om en gammal favorit som Alex tipsade om redan 2013.

Det är dikten "Still I rise" och ni måste verkligen höra den från skaparen själv:

Själv inledde jag helgen nu på lördagsmorgonen ca 07.00 (tack Ronja.....) med att lyssna på just denna. Glad helg på er förresten och hoppas att ni fick sova längre än vad jag fick!

// Sofia

Tio-i-topp boktriangelteman Del 2

Äntligen har det blivit dags för nästa del i min topp-tio-lista för våra boktriangelteman. Jag hoppas att ni är lika pepp som jag ;-). Det blir de 4-6 bästa som presenteras denna gång så väntar vi med den spännande finalen till ett senare inlägg. Och inte för att vara ego eller så men i denna del kommer till och med två av mina teman med. Go me!

6. Japp, här kommer det! Det första av mina teman som kvalificerade sig för topp tio – och jag som tyckte att 2015 var ett av mina sämre bokår..... Det är i alla fall mitt septembertema för 2011 det gäller, när vi hade en supernatural roadtrip tillsammans fast i bokform. På grund av tidsbrist blev det ingen riktig roadtrip och inte heller utlandssemester så då besökte vi London, Barcelona, Paris och New York genom böckerna "I det förflutna" av Kate Morton, "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafon, "Osynlig” av Paul Auster och "Legend" av Richard Mathois . Jag tycker fortfarande att det var en rolig idé och är bara besviken att böckerna (med undantag av ”Legend”) inte riktigt höll måttet. Faktiskt var ingen av dem någon riktig höjdare. Men temat var kul! Och den efterföljande bokmiddagen också! 

5 Och här kommer mitt andra bidrag till topplistan: mitt dystopi-tema från december 2011 (tydligen ett av mina bättre bokår). Under detta tema fick vi alla göra ett dystopi-test och därefter läsa den dystopi man blev tilldelad i testet. Övriga månadsböcker var "Kall feber" av Jerker Virdborg och "På stranden" av Nevil Shute. Detta tema är givet på min topplista då jag är en sucker för dystopier och sen tyckte jag (helt ödmjukt :-P) att det var en rolig idé med att testet fick avgöra vilken dystopi man skulle läsa. Att sen båda de övriga månadsböckerna var riktigt bra var bara ett plus.

4. Ok, inte för att vara ego, men nästa tema är också mitt.... Skojar bara, nummer fyra på listan är nämligen Alex bloggtema från februari 2012. Ett helt klockrent tema då vi under månaden inte skulle läsa en temabok utan istället följa Fredrik Backmans lysande blogg. Då och då sedan dess har jag kikat in på hans helt lysande blogg (samt även gett Sebastian hans bok ”Saker min son behöver veta om världen” i fars dags present). Att sen bokmiddagen, där vi kraschade de övrigas party, var helkul gjorde ju inte det hela sämre. Mer såna teman Alex!

// Sofia

I'm a woman, phenomely (Månadens dikt, eller varför så rörigt inlägg eller varför kan jag inte formatera texten...)

Månadens dikt är ett försök att rensa upp i våra utkast, där jag har åtminstone fyra inlägg som ligger och skäms. 

Maya Angelou dog i maj 2014 och för att vara helt ärlig har jag inte kommit över det än. Visst, jag kände henne inte och hennes bortgång har inte påverkat mitt liv men ändå kan jag ibland känna att världen har blivit tommare, tystare och gråare. 

Som ni ser i originalinlägget, som är kursiverat, hade jag faktiskt ett månadstema på lut. Undrar vad som hände, om jag någonsin lade upp något. Hur som, här följer Maya Angelous dikt Phenmenal woman, både som text och uppläst av Doktor Angelou själv. Dikten publicerades 1995 i en samling med samma namn där även Still I Rise ingår. 

(Lite tidigare än vanligt, för min del, är det dags för månadens tema. Från början var det tänkt att temat för juli förutsägbart nog skulle vara Amerika, så det allt för stora landet i väst firar nationaldag fjärde juli.

Sedan dog Maya Angelou och världen blev en lite mörkare plats. Trots att jag inte kände doktor Angelou personligen känns det rätt att skriva så. Hennes tankar, dikter och författarskap har betytt oerhört mycket för mig och så kommer det förhoppningsvis alltid att vara. Doktor Angelou blev 86 år gammal och dog 28:e Maj i år. Aktivt skapande intill döden. Och det är väl en del i det hemska, inte bara har världen förlorat en av tidens största röster, världen förlorade en röst som fortfarande var med och påverkade.)

Phenomenal Woman By Maya Angelou (1995)

Pretty women wonder where my secret lies.
I'm not cute or built to suit a fashion model's size
But when I start to tell them,
They think I'm telling lies.
I say,
It's in the reach of my arms
The span of my hips,
The stride of my step,
The curl of my lips.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

I walk into a room
Just as cool as you please,
And to a man,
The fellows stand or
Fall down on their knees.
Then they swarm around me,
A hive of honey bees.
I say,
It's the fire in my eyes,
And the flash of my teeth,
The swing in my waist,
And the joy in my feet.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Men themselves have wondered
What they see in me.
They try so much
But they can't touch
My inner mystery.
When I try to show them
They say they still can't see.
I say,
It's in the arch of my back,
The sun of my smile,
The ride of my breasts,
The grace of my style.
I'm a woman

Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Now you understand
Just why my head's not bowed.
I don't shout or jump about
Or have to talk real loud.
When you see me passing
It ought to make you proud.
I say,
It's in the click of my heels,
The bend of my hair,
the palm of my hand,
The need of my care,
'Cause I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Boktriangelteman: Sofias topp-tio

Sedan starten av vår boktriangel har vi hunnit med vad som måste var ett 60-tal teman. Vissa bra, vissa underbara och vissa som vi kanske önskade att vi aldrig valt (hej De Sade....). Det har varit svårt att välja favoriter, men jag har ändå valt ut 10 stycken som blivit favoriter genom de här 6 åren. De är både med teman som varit annorlunda och roliga och teman där månadens bok blivit en riktig favoritroman.

Vi börjar som vanligt med plats 7-10 och jobbar oss sedan upp till toppen.

10. På tionde plats kommer faktiskt ett av våra allra första Boktriangel-teman, nämligen temat för december 2010: ”Resor och äventyr – eller var är kvinnorna?”. Det är Alex som står bakom temat och det platsar på min lista inte för att jag älskade månadens böcker (vilket jag faktiskt verkligen inte gjorde, även om vissa av dem var bättre än andra) utan för att det var ett så roligt och originellt tema – något som Alex teman även fortsättningsvis har kommit att vara. Böckerna vi läste denna månad var i alla fall ”Farväl till Berlin” av Christopher Isherwood, ”Robinson Crusoe” av Daniel Defoe, ”The road” av Cormac McCarthy och (min personliga ofavorit) ”Heart of Darkness” av Joseph Conrad. En kvartett idel klassiker med andra ord och även om de flesta av dem inte föll mig i smaken var det ett riktigt roligt tema.

9. På nionde plats är det Stinas skräcktema från februari 2011 som kvalar in. Det var ett riktigt mastodonttema med hela 10 böcker!  Månadens bok var "Hemsökelsen" av Shirley Jackson, som tyvärr visade sig vara en riktig besvikelse (men som fick mig att upptäcka författarinnan och hennes ”Vårt hem är vårt slott”). De övriga böckerna var "Skruvens vridning" av Henry James, "Mörkrädd" och "Någon i din säng" av Andreas Roman, "En hjärtformad ask" av Joe Hill, "Svenska kulter" av Anders Fager,  "Kom närmare" av Sandra Gran, "Slutna rum" av Jennifer Egan, "Kyrkogårdsboken" av Neil Gaiman och "Svarta speglar" av Kristoffer Leandoer. Jag älskar ju skräck och då vissa av böckerna var riktiga höjdare kvalar temat lätt in på topp-tio-listan.

8. På åttonde plats kommer ett lite senare tema, nämligen temat för oktober 2013. Det var Stinas Frost, snö och is-tema, där böckerna vi skulle läsa var "Antarktis" av Josefin Holmström och "Expeditionen – min kärlekshistoria" av Bea Uusma. Detta tema placerar sig för att den sistnämnda boken var så bra – en av mina favoriter genom boktriangelns historia. Vi får följa med till Nordpolen i den misslyckade Andrée-expeditionens fotspår där författaren och läkaren Bea Uusma försöker finna svaren till varför männen i expeditionen dog. Mycket spännande!

7. På sjunde plats är det ett av Alex teman igen och det, skulle jag vilja säga, mest skrämmande och även mest angelägna temat genom Boktriangelns historia. Det är givetvis Hat-temat från mars 2013, som hon lade upp just den 8 mars på den internationella kvinnodagen. Då Alex delgav att hon först hade Pelle Svanslös på lut för månaden är jag mycket glad att hon ändrade sig till förmån för detta tema som skulle återspegla en aspekt av hur det är att vara just kvinna. Månadsboken var "Hatet - en bok om Antifeminism" av Maria Sveland. De andra böckerna var "Flickan och skulden" av Katarina Wennerstam och Katrine Kielos bok "Våldtäkt & romantik". Samtliga böcker handlar om kvinnoföraktet i samhället och månadsboken riktar in sig på näthatet mot feminister. Alex sammanfattar temat väl: skrämmande och viktigt, och just därför är det ett tema som absolut kommer in på min topp-tio-lista.

Imorgon kommer hela familjen att åka iväg på en liten minisemester till Karlskrona för att hälsa på Sebbes del av släkten, så nästa del av min topplista kommer troligtvis inte förrän i nästa vecka. Glad kvinnodag på er :).

// Sofia

Parasiterna av Daphne du Maurier

Ännu en roman av Daphne du Maurier har blivit utläst, men härnäst ska jag försöka ägna mig åt att läsa ut de månadsteman som har blivit liggande (bland annat mitt eget val av roman mitt förra tema, "Den första kretsen").

Tack och lov var denna roman långt mycket bättre än hennes "Värdshuset Jamaica" som jag recenserade för några veckor sedan. Dock nådde den inte upp till samma nivå som hennes underbara gotiska roman ”Rebecca”.

Denna roman handlar om tre syskon Delaney med kända föräldrar, mamman dansös och pappan sångare. De växer upp som om de vore helsyskon, men den ena är barn bara till pappan, den ena till mamman och så den yngsta som är de bådas. Liksom sina kända föräldrar har samtliga barn talang inom det konstnärliga yrket. Maria, den äldsta dottern,  blir en känd skådespelare, sonen Niall låtskrivare för schlagerdängor och den yngsta, Celia, har talang för teckning. Tyvärr känns det som att deras talanger kanske kommer dem lite för lätt. Det är nog delvis det Charles, Marias man, menar när han en kväll kallar dem för parasiter. Det är för övrigt så boken inleds, med ett utdrag ur encyclopedia britannica om parasiter och hur deras levnadssätt alltid står minsta motståndets lag nära och hur deras effekt på värddjuret varierar mellan obetydlig lokal skada till fullständig förödelse. Sedan inleds boken på riktigt: ”Det var Charles som kallade oss parasiter” (men innan dess en dedikering ”Till dem som tar åt sig”...). Det är således någon av syskonen som är berättaren i romanen om man ser till de inledande orden, men vem av dem det är får man aldrig veta och dessutom benämns de alla i hon/han form vilket gör att det känns som att det egentligen är någon utomstående som är berättaren eller att den som är berättaren i romanen verkligen vill hålla sig gömd.

När jag ovan skriver att det kanske delvis är deras levnadssätt som Charles menar när han kallar dem parasiter så är det troligtvis även, i allra högsta grad, deras aningen osunda förhållande till varandra. Även som vuxna verkar de inte kunna släppa den nära relation de hade som barn och att de i viss grad parasiterar på varandra känns inte helt långsökt. De verkar inte kunna göra sig kvitt varandra och varken make, partner eller ens barn blir viktigare än syskonen. Ja, Maria kan inte ens sköta om sina egna barn utan låter nannyn ta hand om allt. När hon som nybliven mor blir lämnad med barnet under några timmar får hon panik och vet knappt hur hon ska hålla i barnet. Den hon ringer för stöd blir självklart brodern Niall, men inte heller han vet vad man ska ta sig till med ett skrikande spädbarn.

Just syskonens förtroliga gnabbande med varandra påminner mycket, tycker jag, om syskonen Glass gnabb i ”Franny och Zoey”. Liksom dessa syskon verkar dessa en aning svåra att ha att göra med, och vår okända berättare konstaterar också att folk inte verkar vilja umgås med dem. Eller som vår berättare framställer det; om man skulle välja sällskap att ha med på en öde ö skulle aldrig någon i familjen Delaneys bli valda, varken i klump eller var för sig. De har nämligen rykte om sig att vara besvärliga gäster. De gillar inte att behöva anpassa sig till andras rutiner, kommer försent, sitter uppe för länge om kvällarna och är aldrig pigga att hitta på det värdparet förslår.

Något jag kan förstå efter att våra kära syskon och deras far för första gången, efter att Maria har gift, sig ska träffa hennes svärföräldrar, ett högt uppsatt par som är grevar eller liknande. Den ena är värre än den andra under besöket; pappan som har packat för weekenden som om han skulle vara borta i månader och klagar på att champagnen smakar kork, Niall som har med sig sin dubbelt så gamla älskarinna som misstas för hans mor utan att han rättar värdparet och hans älskarinna som efter ett bad råkar översvämma herrgården....

Trots sina svårigheter med omgivningen är det ändå en ganska angenäm upplevelse att få ta del av syskonens liv, men det är ingen läsupplevelse över det vanliga.

// Sofia

Nostalgi

Har ägnat en del av kvällen åt och sortera upp utskrivna kort, både från studenttiden, barndomen och gamla släktbilder och blev lite nostalgisk...... Vad kul vi har haft!

Nedan ses några av alla de bilder som finns från Mello-firande.

// Sofia

Dag-tv

Eftersom Ronja är sjuk, snorig och hostig, och därför är allmänt cranky har vi spenderat mer tid än vanligt vid tv:n hon och jag. Detta har resulterat i synnerligen intressanta iakttagelser, typ. Det händer ju inte så mycket i mitt liv för tillfället så för mig känns det revolutionerande, he he.

Bland annat har vi upptäckt att vi gillar dag-tv, kanske mer än vi borde, ha ha. De senaste dagarna har även bjudit på en hel del bokrelateradt slapp-tv-gläppande.

Bland annat hade vi turen att tajma in Björn Ranelids framträdande i "Malou efter tio". Yay! Han har gett ut en ny roman, "Överbefälhavarens hemlighet". Troligen det bästa han har skrivit? Jag är säker på att Ranelid inte skrädde orden om sin roman, men ska jag vara ärlig lyssnade vi inte jättenoga. Shame on us! Däremot noterade vi att han verkar vara tatuerad på bröstet.... Något vi inte kan minnas att vi sett förut? Vet ni mer?

Dessutom lyckades vi igår, vid 16.00-tiden se några snuttar av en Hitchcock-film, "Värdshuset Jamaica" från 1939. Om ni kommer ihåg så recenserade jag boken för några inlägg sedan, och tyvärr känns det som att filmen är lika tråkig som boken. Nu orkade jag bara se några minuter mitt i, men kan konstatera att det känns som ett slöseri på Hitchcocks talang.

Sen, så här i kunglig bebisyra-tider, kan jag också meddela att vi lyckades sitta bänkade när den nya prinsen saluterades idag. Mycket spännande!

Ni hör ju vilket rikt liv jag har :).

// Sofia

Månadstema mars: Wisława Szymborska vs Hwenryk Sienkiweicz

Från: https://30daysofpoems.files.wordpress.com/2011/04/szymborska1.jpg

Jag börjar se slutet på mitt långa nobelpristagar-tema och under maj månad kommer vi att läsa den allra sista kvinnliga nobelpristagaren. Lite sorgligt då temat hållit på sedan februari 2013, men kul också att försöka komma på något annat roligt tema. Ärligt talat har ju också böckerna vi läst under de olika temana haft vitt skild kvalitet, där några varit riktiga botten-napp.

Hur som helst är den näst sista kvinnan ut Wisława Szymborska som är en polsk författare född 1923 och död 2012. Nobelpriset fick hon 1996 för "för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet". Hennes debut utkom 1952, men vi kommer att läsa hennes Aldrig två gånger som består av ett urval av hennes dikter och var det verk som först översattes till svenska och utgavs här år 1980.

Från: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/63/Henryk_sienkiewicz_by_kazimierz_pochwalski.png

Då det inte finns så många polska författare som vunnit nobelpriset kommer hon inte att få möta en polsk poet, då vad jag kunnat se hon är den enda som vunnit priset. Istället kommer hon att möta Hwenryk Sienkiweicz, född 1856 och död 1916. Han fick nobelpriset 1905 "på grund av hans storartade förtjänster som episk författare". Hans författarskap består främst av patriotiska historiska romaner som kretsar kring polsk historia. Vi kommer att läsa ettt av hans mest uppmärksammade verk och den som kom att bli hans internationella genombrott, Quo Vadis. Den är skriven 1895 och handlar om den tidiga kristna kyrkan i Rom. Romanen publicerades som följetong i några olika tidningar 1895-1896 och kom därefter ut i bokform. Den har även gjorts om till teater och har filmatiserats några gånger som tidigast 1912.

// Sofia

Bokmiddag: Ta mig tillbaka

Glad Ronja på sitt livs första nyårsafton

 Under 2015 år sista dag, även kallad nyår, passade vi på att ha bokmiddagen för Stinas nostalgitema från april 2015, där Skuggland var månadens bok. Vi tyckte det kändes passande att ha en lite nostalgisk middag och se tillbaka på året som gått och lista det bästa och sämsta som hänt under året.

Tyvärr glömde jag bort att ta bilder under kvällen, i alla fall på middagen så ni får hålla till godo med några av det fåtal bilder som togs - nämligen på barnen. Surprise, surprise! Så om du har några bilder på oss övriga, eller kanske på maten (?) så är du mer än välkommen med ett inlägg Stina!

Som middag blev det en lite lyxigare nyårsmiddag med 4-rätters. Den klassiska tomatsoppan som förrätt, gratinerad hummer/quorn som andra förrätt, sheppards pie/lammstek och rotfruktsklyftor samt skysås som huvudrätt och så Sebbes chokladfondant som efterrätt. Mycket gott!

Nyår firades ihop med Johan och Katarina och självklart var de 2 yngsta i Möllerklanen närvarande.

Aaron slocknade otippat redan innan tolvslaget

Till höjdpunkterna under året var husköp/lägenhetsbyte och flytt och nytillskottet Ronja och till det tråkigaste som hänt under året var givetvis det värsta att lille Freddie inte är med oss längre.

Och om boken fanns bara positivt att säga. Jag tippar att boken kommer att placeras i topp på båda våra topplistor för 2015. Jag vet att den kom med på min ;-).

//Sofia

Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozie Adichie

Det här var en klockren julklapp från Alex – tack, tack! Hon känner mig verkligen om man säger så då jag har velat läsa denna ända sedan jag såg ett inslag om den på nyhetsmorgon. Det är egentligen ett TED-talk med författaren som sedan gjorts om till text.

Tyvärr hade jag så höga förväntningar på texten att det blev lite av en besvikelse när jag väl läste den – dels kanske för att det kanske egentligen är en text som man ska höra av författaren själv istället för att läsa själv? Sedan är det väl också så att de exempel som tas upp i texten, gällande avsaknaden av jämlikhet i samhället, är mer typiska för det afrikanska samhället än det svenska. Hon tar upp exempel med hur hon ger dricks till en person som automatiskt tackar hennes man för gåvan till exempel. Jag har svårt att se detta hända i Sverige, och därför känns delar av texten inte helt igenom relevant. I svensk sammanhang hade det kanske (tyvärr) varit mer relevant med fenomen som att våldtäktsoffer tvingas redogöra för vad de var klädda i och försvara val av kläder och alkoholkonsumtion medan ingen frågar förövaren detsamma.

Däremot älskar jag hennes kampanda, hennes röst för feminismen och hur hon genom allt detta ändå orkar ha kvar glimten i ögat – för hon är inte bara feminist utan är dessutom en ”lycklig afrikansk feminist som inte hatar män och som gillar att ta på sig läppglans och högklackat för sin egen skull, inte för männens”.

Något som också det känns bra är faktiskt att varenda årskurs 2:are i gymnasiet kommer att få läsa denna pärla. Ett lovvärt initiativ!

// Sofia