Första gången jag läste Dansa på min grav var för sju år sedan och jag fastnade direkt. Så pass att jag köpte den både på engelska och svenska. Såklart hittade jag inte någon av kopiorna när det väl var dags för denna omläsning. Kanske dags för städning och sortering?
Chambers språk och sätt att skriva är mycket speciellt och jag tycker boken är uppbyggd så pass bra att man tror på berättelsen. Verker det klokt? Vad jag menar är att det är troligare att Hal, om han var verklig skulle skriva typen av redogörelse istället för en tillrättalagd lättförstålig historia. Deras kärlek var trasslig så varför ska berättelsen om den vara enkel?
Historien är trasslig och pinsam, vilket gör att den känns äkta. Problemet med många ungomsböcker, eller böcker över huvudtaget är att de inte tål en omläsning, hur bra de än var första gången. Sådant är inte fallet med Dansa på Min Grav, den tål moånga omläsningar och jag upptäcker nya saker eller ser saker annorlunda varje gång.
Som Barrys psykotiska drag som jag inte lade så stor vikt vid förra gången. Den är väldigt intelligent skriven och tar sin läsare på allvar. Själv kände jag mig riktigt stolt när jag kunde hänga med i de litterära och musikaliska hänvisningarna.
En gammal favorit som det var riktigt trevligt att återse. Bra val =)
Jag har läst fler böcker av Chambers, men ingen av dem har varit ens i närheten av Dansa på min grav, i alla fall inte så som jag kommer ihåg den. Funderar också på att läsa om den och se vad jag tycker idag, om den verkligen är så bra som jag tyckte då. Jag hoppas det.
SvaraRaderaJa du borde också läsa den. Kul när en gammal favorit fortfarande håller måttet. Har märkt att det faktiskt inte är så många som gör det tyvärr //Sofia
SvaraRadera