Högläsaren lånades i samband med min sommarsemester i år, och jag måste säga att sommarläsningen bjöd på både tiopoängare och även en del riktigt tråkiga böcker. Denna hör dock till den förstnämnda kategorin och är en bok jag velat läsa ända sedan den filmatiserats med Kate Winslett, som jag har för mig faktiskt fick en Oscar för rollen. Jag har dock inte sett filmen ännu, utan ville läsa boken först.
Något som överraskade mig i läsningen var att kärlekshistorien var med en så pass ung kille, nog måste han ha gjorts äldre i filmen? I högläsaren är den unge huvudkaraktären nämligen inte mer än 15 år gammal medan kvinnan han inleder en relation med är 36. Titeln kommer sig av att han under deras förhållande tar för vana att läsa högt för henne. Ganska tidigt märker han dock att något i deras förhållande känns fel och helt plötsligt en dag är hon borta och har flyttat utan att berätta vart.
Långt senare ska han komma att komma i kontakt med henne igen och det är då han börjar förstå den hemlighet hon har burit på. Jag måste medge att jag inte helt och håller köpte kärlekshistorien, men karaktärerna är bra uppbyggda. De känns trovärdiga och är inte schablonartat beskrivna utan har både goda och onda sidor. Det är dessutom ett intressant ämne om skuld, om vad som driver människor att göra ondskefulla handlingar och om hur väl vi egentligen känner våra medmänniskor.
// Sofia
Jag har inte sett filmen, men har för mig att han är 15 år även där. // Stina
SvaraRadera