onsdag 22 oktober 2014

Månadens dikt; Kallskänkan.

För ovanlighetens skull kommer här en månadens dikt på svenska.
Poeten i fråga heter Jenny Wrangborg, en poet jag inte hört talas om innan jag bokade biljett att se henne på Pilgatans Bokcafé om en vecka. Kalla mig gärna outbildad men många av Pilgatans gästföeläsare var nyheter för mig, innan jag såg dem. Dock har jag, oinsatt i deras verk, köpt biljetter till nästan alla samtal. Skönt att ha någonting att göra i Umeå, i alla fall en gång i veckan. Och 40 kronor är ett lågt pris att betala för att en gång i veckan få vistas bland folk, inte bara på stan, utan i ett sammanhang.

Jo, månadens dikt var det!

Wrangborg är dock ingen nykomling inom kulturvärlden, hon har vunnit många fina priser. Bland annat Gustaf Frödings stipendium. Och har beskrivits som en av den moderna arbetarlitteraturens viktigaste röster. Och visst osar dikterna av socialism och raseri men även av glädjen i gemenskap.  
Hennes egen hemsida innehåller inte så mycket personlig information så jag vände mig till den allvetande Google som hänvisade mig till den lika allvetande Wikipedia.
På wikipedia kunde jag läsa att Jenny Wrangborg är född 1984 i Kristianstad och till vardags arbetar som kallskänka. Därav namnet på hennes debutsamling; Kallskänkan.

Ni vet ju att jag är en sucker för arbetarklass litteratur, så Jenny Wrangborgs dikter var en trevlig bekantskap och jag ser fram emot att se henne live sista onsdagen i Oktober.




2 kommentarer:

  1. Nja, var inget för mig direkt, kanske inte så oväntat. Men Månadens dikt är alltid ett trevligt inslag, och Pilgatans gästföreläsningar låter spännade. Om jag bott i Umeå hade jag också bokat in några besök. // Stina

    SvaraRadera
  2. Diskbänksrealism är ju inte direkt min grej heller, men jag måste säga att det var något med stämningen i dikten/filmen som fångade mig. Känns som att det kan vara en mycket spännande föreläsning att gå på. Kan tänka mig att hon är en föreläsare som verkligen fångar sin publik. Hoppas du finner dig till rätta i Umeå. Modigt att du vågar flytta omkring så mycket som du gjort, själv skulle jag tycka det var rätt jobbigt att bryta upp från alla jag känner och flytta till ett helt nytt ställe. //Sofia

    SvaraRadera