Här ligger en hund begraven

Del tjugo
Den hemska tanken slår till med oanad kraft mot stackars Jonas. En mördad människa? Och henne har han i sådana fall gått och släpat runt på en bra stund nu. Iiiiiiii!!!!!!! Jonas drar sig snabbt så långt bort ifrån kroppen som möjligt. Han har instinktivt något emot döda kroppar. Och speciellt mördade kroppar som ligger utspridda i mörkret mitt i natten när inte en människa finns inom synhåll att lämpa över bördan på. Att han inte märkt hennes beklagliga tillstånd tidigare!

Hon hade ju förstås känts ruskigt kall när han bar henne, och hade hon inte redan börjat lukta lite unket? Och lik luktar, det vet ju alla. Såvitt Jonas vet kan hon ju ha blivit dödad kort efter deras telefonsamtal och under den tidsperioden borde väl en viss lukt ha uppstått. Fy tusan! Jonas mår illa när han tänker på det. Närkontakt med ett lik. Blää! När han kommer hem igen ska han ligga i badet i en vecka. Men personlig hygien är inte Jonas främsta prioritet just nu. Hallåååå!!! Han har ett lik bredvid sig! Ett lik! Ensam i natten med ett lik som enda sällskap.

Säkert finns det en dos av ödets ironi i det hela men på vilket sätt är Jonas för utmattad för att orka tänka på just nu. Hans hjärna är fullt sysselsatt som det är. Vad han skulle behöva just nu är att hitta vägen till närmsta polisstation. Men eftersom han inte ens kan hitta vägen hem verkar det vara en omöjlig uppgift i nuläget. En telefon skulle vara ändå bättre. Då kan han lugnt sitta och vänta i skydd av containrarna på hjälp. Alla hans problem skulle vara ur vägen. Han skulle slippa känna ansvar för detta grönhåriga svarta lagunen-monster, han skulle få skjuts hem till sin egen lägenhet, han skulle slippa irra omkring i mörkret mer och han skulle bäst av allt kunna lägga denna dödens natt bakom sig.

Han sneglar på kroppen igen. Det kryper i honom när han tänker på hur han hållit sina armar om liket. Bäst av allt skulle ändå vara att slippa henne, orsaken till det hela. Död eller inte var det hon som bar ansvaret. – Dumma brud, skriker han åt henne. Om du inte redan var död skulle jag strypa dig!!! Han kastar sig framåt i plötslig vrede och skakar hennes huvud upp och ner. Sjalen glider åt sidan och blottar mer av hennes ansikte än han egentligen velat se. Att damen i nöd inte var någon skönhet har han redan haft klart för sig men att hon var så här ful hade han inte kunnat föreställa sig. Och vilken lukt! Lik, eller inte, den här tjejen kan inte ha borstat tänderna på en vecka.

När Jonas besinnat sig en aning kommer han på att han ligger och skakar ett lik med sina bara händer. Ick! Det kan han inte påminna sig om att han sett i någon av sina hjältevideos. Men det här är en helt annan sak. Kvinnan som ligger död på marken är skyldig honom en hel del. Och några få skakningar är han inte mer än förtjänt av resonerar Jonas med sin virriga logik. Han känner sig trots dessa förklaringar en aning illa till mods. Om någon sett honom begå detta med berått mod skulle de bergis tro att det var han som är mördaren. Om inte annat att han var en psyksjuk galning som får kickar av att ge sig på värnlösa lik. Inget av dessa alternativ är särskilt smickrande för Jonas person.
I fortsättningen får jag behärska mig, mumlar han för sig själv. Kvinnan här har redan fått sitt straff. Hon kan inte göra mig illa mer.

– Subba! Dumma brud! Ditt grönhåriga monster! väser han sedan efter några minuters tystnad. Ord har inte skadat någon. Speciellt inte någon som är död. Och om man ser till hela historien skulle heller ingen klandra honom. Som han sitter där och kastar ondsinta blickar på liket tycker han sig plötsligt se en svag rörelse i kroppen. Eller är det bara som han inbillar sig? Kanske är det bara efterverkningar av hans häftiga skakningar nyss. Lever kvinnan trots allt? Tanken verkar långsökt med tanke på att hon beter sig precis som ett lik: kall, stinkande, ful och orörlig. Förutom då den där lilla ryckningen nyss som förmodligen var ren inbillning. Nej, hon är död bestämmer han sig för. Han vill hur som helst inte ha mer med henne att göra. Som död kan hon i alla fall inte göra mer skada. När han tänker efter ter sig denna tanke synnerligen grym och egoistisk. Det är inte bilden Jonas vill ha av sig själv. Förmodligen är hon död, tänker han, men om det finns minsta chans ska jag väcka henne till liv igen. Det skulle kanske vara det bästa för alla. Jonas skulle bli hjälte och kvinnan honom för evigt tacksam.

Död eller levande. Det finns bara ett sätt att ta reda på hur det står till. Jonas sparkar till henne lite lätt på ena benet men inget händer. Han sparkar en gång till och den här gången lite hårdare, men fortfarande inget. Hmm, medvetslösa människor, eller lik för den delen, är inte riktigt Jonas avdelning. Men om hon rörde på sig nyss, borde hon inte ha gjort det nu också? Han lossar försiktigt munkaveln så att hon ska kunna andas lite bättre om hon nu skulle få för sig att börja leva igen. Detta skulle ha varit ett utmärkt tillfälle att öva upp sina rostiga livräddarkunskaper men Jonas kan inte förmå att närma sig hennes stinkande munhåla igen. Det måste finnas ett annat sätt. Om han haft lite vatten eller liknande kunde han ha skvätt det i ansiktet på henne. Då hade hon garanterat vaknat om hon nu inte var död. Men något sådant har Jonas inte på sig. Och att gå tillbaka till fontänen där han hittat henne är bara uteslutet. Att besöka den platsen igen vore rena självmordsuppdraget. Nåja, han får hitta på något annat. En drastisk situation som denna kräver drastiska åtgärder.

– Hallå!!!!! Hojtar han i hennes ena öra. Är du dööööd?
Fortfarande ingen reaktion. Den här kvinnan är med all säkerhet död. Ryckningarna förut måste ha kommit till av en ren slump. Hon reagerar varken på beröring eller på tilltal. Frågan är vad han ska göra nu. Kan han bara lämna henne här på marken ensam och utlämnad? Visserligen är hon död, så hon skulle väl knappast bry sig eller klaga, men ändå. Tanken på att bara låta henne ligga kvar är verkligen olustig. Kvinnan har med all säkerhet blivit utsatt för ett brott. Mord, rentutav! Inget går hans väg denna kväll. Inget! Och nu detta, en död kvinna vid hans fötter, mördare smygande runt i mörkret och ingen att vända sig till. Jonas sinnestillstånd har blivit allt mer spänt ju längre kvällen framskridit, frågan är hur mycket mer han kommer att klara av.

Stina