And so went another year...

Virginia Woolf är utan tvekan en av de största modernistiska författarna. Och inte undra på det. Till en början blev jag lite oroad över temat i november; To the lighthouse är ett sömnpiller. Så att behöva läsa ytterligare en bok i den stilen var ingen jag såg fram emot. Berättartekniken; Stream of consciousness är tack och lov inte lika framträdande här som i To the lighthouse.

Efter att ha tagit mig i kragen öppnade jag dock Orlando, och blev väldigt positivt överraskad. Och lite förälskad i den charmiga Orlando, som verkar ta dagen som den kommer oavsett vilket kön hon befinner sig i.
Berättelsen utger sig för att vara en biografi, där läsaren får följa Orlando under ca 300 år. Från en ung man på den engelska landsbygden, till en medelålders dam och utgiven förtattare. Läsaren får även följa The oak Tree, en dikt som Orlando arbetar med under merparten av sitt liv. Oavsett om han är älskare till den engleska drottningen, eller zigenare i Turkiet.

Ett annat namn för Orlando; a Biography är världens längsta och carmigaste kärleksbrev. Ett uttryck som för övrigt myntades av sonen til Woolfs vän/älskarinna Vita Sackville West. Virginia Woolf själv lär ha beskrivit den som 'a writers holliday'.

Jag gillar Orlando, inte bara för dess syn på kön och sexualitet, utan även för omständiheterna den tillkom under. En av anledningarna till dess tillkomst var att Vita Sackville-West, eftersom hon var kvinna förlorade rätten till sin släkts egendomar, vilket fick Woolf att skriva Orlando, och basera huvudkaraktären på sin väninna.
Orlando, hur flörtig den än är, är dock en modernistisk roman. Så jag tyckte inte att den var helt lätt att läsa. Långa och intensiva skilldringar av natur och tankar medan själva händelserna klaras av på några rader. Ett år kan beskrivas med några meningar. Precis som i Strindbergs verk. Dock tycker jag att Woolf klarar av den berättartekniken bättre. Fast jag är säkert subjektiv eftersom jag har jäkligt svårt för Strindberg. Virginia Woolfs berättare är subjektiv till Orlando och flörtar mer än gärna både med läsaren och Orlando vilket jag tycker ger boken en lekfull ton.