"Slutna rum" av Jennifer Eagan är, trots att den inte var särskilt skrämmande, en av de bättre böckerna jag läst i år. Ramberättelsen kretsar kring Ray som sitter i fängelse för mord och precis har anmält sig till fängelsets skrivkurs. Det är i berättelsen han skriver i skrivkursen som större delen av romanen utspelar sig. I denna berättlese tas vi med till ett gammalt slott, beläget någonstans i Europa, som ska rustas upp och bli något slags andligt retreat. Handlingens huvudperspn är Danny, vars kusin Howie som bjudit dit honom. Men en händelse som utspelade sig mellan dem när de var tonåringar ligger mellan dem och Danny börjar efter ett tag bli osäker på om han verkligen kan lita på Howie.
I mitt tycke är största delen av romanen, fram till sista delen av boken, mästerligt uppbyggd där man liksom Danny får allt svårare att hålla reda på vad som är på riktigt och inte. Till viss del blir jag påmind om "Illusionisten" när jag läser "Slutna rum", då båda böckerna gör det svårt för läsaren att kunna skilja verklighet från illusion. Men liksom "Illusionisten" skulle denna roman ha mått bättre av ett annat, mindre övertydligt, slut där man som läsare efter att ha läst ut boken haft fler frågor än svar på vad som egentligen hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar