Lunar park- februaris mesta skräckupplevelse?

Som det ser ut nu kommer "Lunar park" att vara den roman som gett mig skönast rysningar under februari månad, men då har jag fortfarande två av Stinas temaböcker kvar och hoppas självklart att de ska visa sig vara riktigt läskiga!

Bret Easton Ellis har i denna roman skrivit in sig själv i handlingen, där huvudpersonen i boken är ingen annan än nämnda författare. En knarkande, supande och allmänt missanpassad huvudperson som precis har flyttat ihop med sin flickvän och nu ska leva ett vuxet och ansvarsfullt liv tillsammans med henne och de två barnen.

Ellis bygger upp den biografiska stämningen genom den långa inledningen, där han på de omring 30 första sidorna redogör för sin karriär, sina romaner och varför han skrev dem samt det destuktiva leverne som hans framgång ledde till. Efter denna uppvisning i ärlighet börjar de mer skrämmande inslagen i romanen smyga sig in i handlingen, och som läsare får man själv fundera över om allt som händer egentligen bara finns i huvudpersonens drog- och alkoholpåverkade hjärna eller om det faktiskt händer i "verkligheten".

Hur det än är med den saken lyckas Ellis i alla fall skrämma mig. Läskigast är det i början av boken, när det skrämmande bara kan anas, för att sedan (som alltid) tappa greppet om mig som läsare i slutet när allt trappas upp och man får se monstren på riktigt. För i mitt ycke är ett monster aldrig så läskigt som när de endast kan anas som en förbiillande skugga i ögonvrån. Läskigast är i alla fall, utan tvekan, den 5-åriga Sarahs fluffiga gosedjur, Terbyn. Under romanens gång blir den på något mystiskt sätt allt mer levande och hotfull.

Men trots temat i romanen är det här inte enbart en skräckroman, utan Bret Easton Ellis verkar skriva inte bara för att skrämmas, utan också för att belysa det som är sjukt i samhället. För egentligen är barnen som proppas fulla med antidepressiva medel, de vuxna som är upptagna av sina egna problem och det sjuka amerikanska samhälle i stort som gestaltas i boken långt mer skrämmande än att en läskig leksak får liv.