Trodde att Kristoffer Leandoers skräcknovellsamling skulle vara riktigt trevlig skräckläsning, och efter att ha läst första novellen fick jag verkligen upp mina förhoppningar. Tyvärr visade det sig att den första novellen, "Svarta svanar"¨, var en av få som faktiskt var bra och originell. Den handlade om ett par som flyttar ut till landet, där de får sällskap av två svarta svanar som flyttar in i dammen som ligger på deras ägor. Snart märker mannen i familjen att allt inte står rätt till; svarta fjädrar dyker upp på de mest märkliga ställen och hans fru börjar uppträda på ett konstigt sätt. Jag gillade uppbyggnaden av novellen, men mot slutet började den tyvärr spåra ut. Varför gör skräck alltid det? Kul dock med den arkeologiska och forntida kopplingen.
Även den sista novellen, "Southern Comfort" var mer originell och handlade om en man som träffar en mystisk kvinna som spår honom i tarotkort. Men är hon verkligen en kvinna eller är det djävulen själv han träffat?
Övriga noveller var en uppvisning i klicheér och kändes som uppbyggda kring de uslaste elementen ur Stephen King sämsta noveller blandade med det sämsta ur Arkiv X.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar