Dussinroman

Ett fönster i New York är skriven av Ethan Hawke, vilket är anledningen till att jag fastnade för den på bibliotekshyllan. Inte för att skådespelare i regel också visar sig vara utmärkta författare, tvärt om, men om någon skådespelare faktiskt skulle visa sig vara en naturbegåvning även inom detta område kändes det som att det skulle vara just Ethan Hawke. Han känns lite som den typen på något sätt, fråga mig inte varför. Historien kändes lovande, kanske inte särskilt originell, men jag förväntade mig någon sorts Hawksk tvist på det hela.

Den handlar om William som träffar Sarah och som för första gången upplever djupare känslor för någon, men medan William är säker på vad han vill är Sarah mer tveksam. Det är en trevande kärlekshistoria mellan två vilsna människor som tar sin början i ett fönster i New York

Tyvärr visade sig hans debut vara något av en dussinroman. Karaktärerna känns inte särskilt trovärdiga. De blir aldrig till människor av kött och blod utan framstår romanen igenom som de skönlitterära karaktärer de är. Deras overklighet lyser igenom trots alla brister och egenheter Hawke försett dem med. Vid läsningen tillåts man därför aldrig att glömma att det handlar om uppdiktade karaktärer och det gör det rätt svårt att engagera sig i deras öden.

Enligt baksides texten ”visar han en förmåga att med ett omsorgsfullt utmejslat språk fängsla läsaren i ett igenkännande möte med bokens karaktärer”. Det stämmer inte. Tyvärr. Inte om ni frågar mig. Men det gör ni förstås inte.

Stina