Peter Pan vs Dorothy

Om Peter Pan och Dorothy från Kansas istället för att vara romankaraktärer hade varit figurer i "Street fighters" hade stackars Dorothy inte haft en suck. Pan hade halshuggit henne och slängt henne till hajarna utan att hon ens hunnit fatta vad som hänt. Lite på samma sätt är det dock om man jämför de båda klassiska historierna med varandra; den blodtörstiga Pan versus mesproppen Doroty - att jag gillade "Peter Pan" bättre än "Trollkarlen från Oz" kanske framkommer....

För där Barries berättelse innehöll en känsla av äkthet med karaktärer som kände sorg och hat och avundsjuka och inte drog sig för att döda sina antagonister lyckades Baum endast med konststycket att skriva något så menlöst och tråkigt att jag tycker synd om alla de barn som tvingats läsa skiten.

Men vi börjar med att titta lite närmare på "Peter Pan" av J.M Barrie. Jag hade mina tvivel även om denna, det ska jag erkänna, men den visade sig vara en av de bättre jag läst inom genren. Storyn känner väl alla till, om Peter Pan, pojken som aldrig vill bli vuxen och Wendy, Michael och Tom som en natt följer med honom på äventyr till Neverland.

Berättelsen förs framåt av en allvetande berättarröst som genom kommentarer får läsaren att veta vad som kommer att hända, har hänt eller är på väg att hända. Här fjantas inte heller handlingen till för att passa barns känsliga sinnen (se Trollkarlen från Oz), utan här möter vi en värld där det är att dö eller dödas, där karaktärerna inte är klämkäckt goda utan alla, till och med den ondsinta Kaspten Hook, har både goda och onda sidor. Dessutom är författaren för smart för ett tillrättalagt och mesigt slut och det är med en känsla av vemod jag stänger boken.

Låt oss då gå över till den hemska barnboken med namnet "Trollkarlen från Oz", skriven av Frank M Baum. I förordet framgår det med all önskvärd tydlighet varför boken är så usel som den är. Baum var tydligen själv ett jävligt lättskrämt barn som skitit på sig av rädsla efter att ha läst Bröderna Grimms klassiker, och började se det som sin uppgift att producera den menlösaste barnbok som frambringas kunde. Nu kan man kanske konstatera att han aningen misslyckades i sitt uppsåt då det trots författarens ambition slaktas och dödas ganska hejvilt i böckerna, för att inte tala om berättelsen om hur Plåtman blev Plåtman. Det var bara sickt! Dessutom, Dorothy- en mer goody-two-shoes till huvudperson får man leta efter. Hon är så gammaldags snusförnuftig att det är rent äckligt.

Nej, ge mig ett Oz med mer sting i och en Dorothy mer lik American McGees Alice och en Toto av Cheshirekattens kaliber och jag kan tänka mig att rucka på det bottenbetyg boken nu får.