Bokmiddag i fantasyns förtecken

Jag och järngänget påväg från vår förortshåla till metropolen Visby och en dag i mantlarnas, fantasyns och nördighetens förtecken!

I början/mitten av novemmber hade det äntligen blivit dags för den efterlängtade Urban fantasy-middagen. Boken för denna månad var Nene Ormes "Udda verklighet".

Det var Stina och Johan som fixade middagen den här gången och jag visste inte ens vart vi var påväg, mer än att vi skulle vara ute och alltså varmt klädda. Eftersom fantasy var dagens tema hade vi självklart med oss våra mantlar. Vädret var riktigt fint med sol och skön temperatur, inte alls novemberväder. Det var dock skönt att ha med sig mantlarna för och kunna svepa dem om sig när man satt ute och åt matsäcken.


Och var var vi på väg då? Jo, Stina hade fått dene briljanta idén att hyra nyckel på museet så att vi kunde gå omkring hela dagen och checka in de olika ruinerna. Väldigt coolt måste jag säga att själva få gå omkring i ruinerna och kolla runt. En av dagens höjdpunkter var att gå omkring i Kruttornet, för där hade jag aldrig varit förut. En annan höjdare var St Görans ruinen, som Stina och jag gick förbi varje dag påväg till skolan vår första tid här, då när vi bodde ute i Snäck.



Som vanligt glömde vi fotografera matsäcken, men den bestod av följande; te, Stinas superba pannkakor med bacon/vegetarisk köttfärs, brie/mozzarrella-mackor och varsin koksoboll. Mycket smarrigt var det, och sen avslutades dagen med en fika på museéts fik. Eftersom vi då var rejält trötta efter att ha gått omkring i otaliga ruiner var vi inte så sällskapliga utan satt mest och osocialt glodde rakt fram utan att säga något.... Som tur var hade vi redan vid första fikastoppet, vid Kruttornet, passat på att diskutera boken, som vi båda var besvikna på. Jag störde mig mest på det hastigt hopkommna slutet, medan Stina inte var så värst imponerad av något med boken.



Och ja visst ja, för att göra det hela lite roligare försökte vi alla tre efterlikna någon karaktär ur boken. Stina, med nyckeln till alla ruiner, blev lotsen som ser till att vi kommer dit vi ska, jag blev en halvtaskig hamnskiftare och Johan, ja -ingen vet riktigt säkert vad för slags freakig varelse han är!