Från lättviktigheter med Gynning till tungviktspoesi med nobelpristagaren Tranströmer - det är dags för nästa dedikation, den här gången till Alex. Förklaringar känns överflödiga, den här dikten är bara SÅ Alex. Kaffe?
Espresso
Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.
Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.
Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.
I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.
Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,
som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen.
(Från: Den halvfärdiga himlen 1962).
Stina
Tack för dikten. Den passade perfekt för mig. För en tid sedan fick jag ett vykort från en vän i Keil, gissa motivet på kortet...kaffe, kaffe, kaffe.
SvaraRadera//Alex
He he, i sanning en Alex-dikt. Kunde inte vara mer klockren! //Sofia
SvaraRadera