Kocksgatan revisited eller ett återseende av Tre kronors läskige predikant

Jag hade turen att vinna biljetter till teaterföreställningen Kocksgatan revisited baserad på Ernst Brunners bok. Som uppmärksamma läsare av Boktriangeln vet hör inte Brunner direkt till en av mina favoritförfattare, au de contraire. Men då det var längesedan jag var på teater, och huvudrollen spelades av ingen mindre än Per Ragnar (ni minns väl honom och hans tolkning av den läskige pastorn Sten Frisk i Tre Kronor?) var jag såklart sjukt pepp.

Jag blev inte mindre pepp efter att ha beskådat Sulo och Iddes musikvideor med musik från föreställningen.

Jag gick till och med så långt i min iver att jag påbörjade en läsning av romanen ifråga, en mustig och erotiskt laddad södermalmsroman enligt Boulevardteatern. Diskbänksrealism av värsta sort om du frågar mig. Huvudpersonerna har smeknamn som Flugan, Steken, Aston, Tvekan och Gittan.

Jag skulle kunna ge en mer ingående beskrivning av varför detta inte är något för mig, men jag nöjer mig med att skriva ner baksidestexten, så förstår ni själva.

” De hade älskat med varann. Där låg hon, visade Gittan med armarna. Och just som hon öppnat sig för honom, så rullade han av henne. Stack till Sovjet. - me jag då, vad ska jag göra? undrade Carli Hoffman. Jag ska hoppa in, va? Nej tack! Reserver, det har man i fotboll. Inte i kärlek. Men Carli Hoffman – en kärlekens desperado – kan trots allt inte motstå den liderliga Gittan, och snart får hennes vällustiga vrål hela fastigheten på Kocksgatan 27 att skaka.”

Teaterföreställningen däremot får mer än godkänt. Per Ragnar äger helt enkelt. Det spelar ingen roll att det ord för ord är taget från en skitbok, han levererar ändå. Monologerna varvades med musik där några av Brunners dikter tonsatts, mästerligt framförda av bland andra Idde Schultz. En riktigt trevlig kväll var det.

Stina