tisdag 24 april 2012

The Tears of Harlequin


Helt olikt mig själv har jag knappt spenderat någon tid alls framför datorn den här månaden. Kan det bero på att jag återigen har TV? Vilket innebär att månadens dikt blir lite förutsägbar. Av ren lathet googlade jag, av förklarliga skäl, Poetry+harlequin. Nedan ser ni resultatet; 

                                                            The tears of Harlequin.  


His words that of all words were merriest, 
         His glad, mad moments when the lights flared high 
And his wild song outshrilled the plaudits' din. 
         For you that memory, but happier I -- 
I, who have known the tears of Harlequin. 



Not mine those moments when the roses lay 
Like red spilled wine on his triumphant way, 
         And shouts acclaimed him through the music's beat, 
Above the voice of flute and violin. 
         But I have known his hour of sore defeat -- 
I -- I have known the tears of Harlequin. 



Light kisses and light words, they were not mine -- 
Poor perquisites of many a Columbine 
         Bought with his laughter, flattered by his jest; 
But when despair broke through the painted grin, 
         His tortured face has fallen on my breast -- 
I -- I have known the tears of Harlequin. 



You weep for him, who look upon him dead, 
That joy and jest and merriment are fled; 
         You weep for him, what time my eyes are dry, 
Knowing what peace a weary soul may win 
         Stifled by too much masking -- even I -- 
I, who have known the tears of Harlequin. 

2 kommentarer:

  1. Nja kanske inte något för mig direkt, jag gillar ju inte clowner. Men ändå trevligt med en dos kultur såhär på söndagsmorgonen. Och jag tycker fortfarande att månadens dikt är ett ypperligt initiativ här på bloggen :)

    SvaraRadera
  2. Håller med, ett lovvärt initiativ. Kanske inkommer med en månadens dikt jag också framöver om andan faller på, //Sofia

    SvaraRadera