Vår bästa tid av Penny Vincenzi

Då var det dags för ännu lite 2012-läsning, närmare bestämt en föga originell dussinroman om hur ett antal människors liv förändras av en stor seriekrock. Vi för möta brudgummen och hans bestman, den vänsterprasslande läkaren och hans älskarinna, den unga skådespelerskan och May, en äldre dam som är på väg för att träffa sin ungdomskärlek.

Så gott som samtliga personer får vara med om omvälvande händelser här, men inget griper tag – inte alls faktiskt. Det är mer som att man är en åskådare bakom en tjock, tjock, tjock glasruta. Lite trist med en författare som inte lyckas engagera mig som läsare det minsta. Jag känner noll för kraktärerna och enda gången jag faktiskt reagerar över något i boken är när den bedragna, korkade äkta frun utplånar sig för sin man. Irriterande! En tönt som på sin egen bröllopsdag frågar sig själv om hon verkligen kommer att klara av att vara Mrs Gilliatt, "en ganska betydelsefull karriär".... Om det inte vore så tragiskt skulle jag skratta. Svagt dessutom av henne att anställa barnsköterska på heltid för att kraven som hennes mans yrkesliv ställer på henne var betydande. Viktigare än barnen tydligen?! Synd att hennes man inte är hjärnkirurg, det skulle nog båda två ha behövt en sådan i sina liv.

Yuck, sen är det den kvinnlig läkaren med den glada ch sällskapliga personligheten vi får träffa. Seriöst?

Den enda personen som piggar upp är bruden, som är härligt full av sig själv och mest fokuserar på att få ett nytt bröllopsdatum medan hennes blivande man kanske aldrig mer kommer att kunna gå. You go girl!

//Sofia