Så har det blivit dags med recension av ännu en 2012-bok. Läst i maj, hrm....
Handlingen i korthet:
Den 16-åriga Artemesia, Art, har av sin pappa blivit inspärrrad på Änglarnas internatskola för unga flickor. Efter en olyckshändelse där hon slår i huvudet börjar minnen av hennes döda mamma, piratkaptenen, komma tillbaka vilket får Art att rymma från internatet för att komma i kontakt med den gamla besättningen. Det ska dock visa sig att hennes minnen av mamman inte helt är att lita på..
Omdöme:
Det här är tyvärr ingen av Lees bättre böcker. Till skillnad från många av hennes överiga är den här alltför barnslig för min smak, och dessutom vilket är ovanligt för henne, med avsaknad av budskap. Och det är ju det jag gillar med större delen av hennes produktion – vare sig de är lättsamma eller mer allvarliga brukar det vara något som Lee har att säga med sin roman. Något som gör att man som läsare grips tag och sugs in i hennes värld.
Men den här, nja! Den är helt enkelt för lättsinnig, vilket självklart kan ha att göra med att den nog riktar sig till en yngre läsarkrets än många andra av hennes böcker. Det är riktigt synd då det är ont om bra litteratur i ungdomsgenren.
// Sofia
Jag läste ett provkapitel av denna, och jag måste hålla med dig om att den var lite tam. Känner inte att jag missar något om jag struntar i att läsa fortsättningen. // Stina
SvaraRadera