I vabbträsket

Sjuk lillkillle - men ganska glad ändå!

Då stackars lillgrabben ägnade natten åt att spy och må dåligt tillbringar vi fredagen hemma han och jag. Trist, framförallt eftersom det är synd om lillgrabben såklart, men också för att det är så mycket att göra på jobbet - och så är det rätt trist att vara hemma med en sjuk lillkille måste jag erkänna. Det är ju inte direkt som att man kan vara ute och hitta på något. Nu sysselsätter han sig med I-paden, samtidigt som han matvägrar. Inte ens yoggi går ned... Men jag förstår honom, det är ju inget kul att äta när man mår dåligt.

Själv passar jag på att ge bloggen lite uppmärksamhet medan han är upptagen. Rebus i rött av Betsy Allen känns som en passande bok att recensera en så här lite småseg dag. Det är den andra delen i ungdomsdeckarserien från 1950-talet om den unga och käcka Conny Blair som drömmer om att få jobba inom reklambranchen. I denna bok har hon precis blivit anställd hos reklambyrån Reid & Renshaw - men tyvärr inte som reklamare utan som receptionist. Men så pigg och glad och okonventionell som hon utmålas på baksidan av boken är jag säker på att hon snart kommer att avancera :-P.

Rebusen i rött, som står i fokus handlar om inget mindre än makeup, då firman Conny jobbar hos precis har landat en stor kampanj för Cleos skönhetsmedel. Cleo håller nämligen på att utveckla ett nytt och innovativt nagellack som kommer att revolutionera marknaden. Och ursäkta mig, men jag måste gäspa….

I alla fall så är det hela så hemligt att det bara är Cleo själv som vet formeln, så man blir naturligtvis i upplösningstillstånd på firman då hon spårlöst försvinner just när tillverkningen ska börja.

He he, ni hör ju vilket hett mysterie detta är. Nästan i stil med Kitty och mysteriet med köttet i chilin – men bara nästan. Till Connys fördel ska sägas att hennes kringsnokande nog i långa vägar inte kan vara så påfrestande som Kittys och hennes vänner, för till skillnad från de förra verkar hon ha en inre spärr som säger åt henne när det är dags att tagga ned lite och sluta lägga nästan i blöt. Däremot är hon nog precis lika klämkäck, äppelkindad och älskad av alla som allas vår Kitty, men på sitt alldeles eget 50-talasmaneér.

// Sofia