Det där som nästan kväver dig

Sedan i lördags har jag överlevt på 3,5 timmars sömn per natt. Och inatt, när jag äntligen trodde jag skulle få sova i hela sex timmar vaknar jag av mardrömmar var 40^:e minut. Ungefär som vanligt för en människa som får mardrömmar om hen sover längre än fem timmar per natt. Insomnia är inte roligt och jag känner mig som en zombie. Det är med den hjärnaktiviteten jag ska försöka skriva något smart om Chimamanda Ngozi Adichies Novellsamling Det där som nästan kväver dig. Däremot har jag fått väldigt mycket läst den senaste tiden...

Dock varken En halv gul sol eller lila hibiskus som till och med var mitt månadstema för en herrans massa månader sedan. Visste ni förresten att En halv Gul sol blivit filmatiserad? Jag har inte sett den men den har fått bra kritik. Kanske något för er att se på er bokmiddag?

Som förberedelse för recensionen läste jag vad andra tyckt om novellsamlingen och fastnade för SVD:s ord; Novellsamlingar är lätta att läsa men svåra att recensera. För hur ska en bedöma en samling av berättelser? Var för sig eller som helhet, trots att samma samling kan innehålla ett spektrum av berättelser, från högt till lågt, från fantasy till Sci-fi?

Tack och lov slipper en det sista problemet med Det som nästan kväver dig. Alla tolv noveller utspelar sig antagligen i Amerika eller Afrika och huvudrollerna innehas nästan alltid av Afrikanska kvinnor. Dock av olika klass och bakgrund, men ändå kämpar de med i stort sett samma problematik. Problem med att passa in i sin omgivning, problem med män, folk som ljuger för dem och anser sig ha tolkningsföreträde och rätt att stjäla deras identitet. Det är berättelser om kvinnor som sett för mycket, varit med om för mycket, kvinnor som har svårt att lita på och släppa folk inpå livet. Så som jag misstänker att många människor resonerar när de bor i krigsdrabbade länder eller oroliga länder. Det kanske inte är meningen men känslan av disonans och olust blir i mina ögon den röda tråden som håller berättelserna samman.

Ska en se till samlingen som helhet är den spretig och av varierande kvalitet, som det brukar vara med novellsamlingar. En av anledningarna i det här fallet kan vara att berättelserna inte är skrivna för samlingen utan för olika tidskrifter under ca tio år.

Ett ord jag tänker på, några dagar efter utläsning av de tolv novellerna, är exakthet. Två andra är integritet och stolthet, men även en distanserade hållning från författarens sida. Även om de flesta karaktärer är författade med ett flertal dimensioner känns det ändå som författaren avsiktligt håller läsaren på avstånd. Kanske just för att novellerna, som sagt är skrivna under flera år och Chimamanda själv har utvecklats som författare?

Som brukligt är bleknar många noveller med tiden men två som håller sig kvar i minnet är titelnovellen, Det där som nästan kväver dig, som handlar om en ung kvinna som flyttar från Afrika till sin farbror i Maine i Amerika. Farbrodern visar sig vara ett svin som tar sig friheter med henne för att han ändå försett henne med mat och husrum. Hon flyr dock därifrån och tar jobb på ett café där hon träffar vad som skulle kunna vara den perfekte mannen. Problemet är dock att berättelsen är ur hennes perspektiv och hon är inte nådig mot honom. När han intresserar sig för hennes kultur känner hon att han exotifierar den och tar kulturen ifrån henne. Han samlar på främmande kulturer och upplevelser, är han intresserad av henne som person eller henne som exotisk varelse? Utför han kulturellt bemäktigande? Eller är han faktiskt en vettig kille? Det får läsaren aldrig veta.

Den andra novellen som sitter starkt i minnet är Amerikanska ambassaden, som utspelar sig i kön utanför den amerikanska ambassaden en solig dag. Huvudpersonen är en kvinna vars make arbetat som journalist och kritiserat regimen. Maken hann som tur var fly landet och meningen var att familjen skulle komma efter. Detta hanns dock inte med innan militären sparkade in dörren och i frustration över att inte få veta var mannen var sköt deras fem år gamla son.

Mycket av berättelsen utspelar sig i kvinnans huvud, bilder av den döde pojken blandas med hat för maken som aldrig hade en tanke på konsekvenserna av sitt agerande utan ville se sig som en frihetskämpe.

När boken är utläst dröjer sig novellen kvar i minnet, tanken på hur lättvindigt militären avrättade en femårig pojke, inför hans mor, för att tvinga henne att berätta var hennes make befann sig. Händelseförloppet är ofattbart och anledningen till att kvinnan, efter en hel dags köande i solgasset, när hon äntligen kommit fram till asylhandläggaren, reser sig och går därifrån. Förmodligen hade hon fått asyl i Amerika om hon hade talat om det men i hennes tankevärld hade det varit att göra förtjänst på sonens död.

Som sagt var består samlingen av både starka och svaga noveller och jag skulle rekommendera att läsa dem separat då de starka novellerna orättvist nog måste bära de svaga. De flesta av novellerna ligger ute hos sina respektive tidningar & Wikipedia länkar till alla publikationer, baka att söka på That thing around your neck.