torsdag 4 februari 2016

Värdshuset Jamaica av Daphne du Maurier

Jag gillar, eller snarare älskar, de övriga böcker jag läst av författarinnan och hade därför ganska höga förväntningar även på denna roman. Döm då om min förvåning när det jag fick inte var högkvalikativ läsning, utan snarare en dussinroman a la Harlequin-formatet. Ja, det var tyvärr som att läsa en föga originell Harlequinroman, bara kanske med aningen högre litterära ambitioner. Handlingen med den unga, vackra och egensinniga romanhjältinnan som får bosätta sig hos sin moster och dennes man när hennes mamma dött hade kunnat platsa i vilken dussinroman som helst. Lägg där till mystiska vagnar som stannar till vid värdshuset på natten, en lokalbefolkning som darrar vid omnämnandet av värdshuset och en mystisk, mansgrisig främling som får hennes hjärta att bulta hårdare så kanske ni själva kan föreställa er resten. Så, nej tummen ner blir det för romanen. Hoppas på att "Parasiterna" av samma författarinna som jag också har liggande här hemma ska vara bättre.

Och missförstå mig inte, jag gillar ju mina mysrysare, tvivelaktiga kioskdeckare och kalla kårar-böcker – men då ska de inte heller utge sig för att vara något annat.

// Sofia

1 kommentar:

  1. Haha, you sure know how to pick them. Typisk dig att råka få tag på den mysrysare in disguise // Stina

    SvaraRadera