Den här gången är det verkligen fråga om en litterär karaktär från en bok. Jag vet inte om det är något som ni har läst, men vi får väl se om ni kan lista ut vem det är..
Karaktären är fysiker, men har tidigare studerat arkeologi.
Karaktären är en av fyra ”syskon”.
Denna person har trauman efter att som liten ha blivit lämnad i en källare.
Berättelsen utspelas under denna karaktärs barndom på 50-talet, men även i nutid (dvs den nutid som var då boken kom ut).
Författaren har arbetat som journalist och dennes första böcker var mera dokumentära.
Lycka till med gissandet!
Stina
onsdag 5 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
Hej töntar, jag menar kära boktriangelvänner
Ledsen för mitt ofrivilliga uppehåll här på bloggen, men jag har haft SÅ mycket att göra. Jag har inte läst något för nöjes skull sedan jag avslutade Min syster Sophie. Jag har inte ens hunnit påbörja någon av böckerna i månadens tema, men jag är sjukt pepp trots all stress, så snart..
Jag längtar efter att koppla av med en bra bok och en kopp te innan läggdags. Finns det något bättre sätt att somna? Nackdelen är att man kan bli fast i en bra bok och läsa alldeles för länge (som jag råkade göra när jag läste Det var vi som var Mulvaneys) eller att man knappt kan somna alls om man läst något otäckt. Men det är ont om bra läskiga böcker. I alla fall känner inte jag till särskilt många. Men jag känner för att bli riktigt skrämd. Jag längtar efter krypande fasa och kalla kårar. Har ni några tips? Jag vill läsa något jag kommer att ångra under småtimmarna när jag vrider mig under täcket och rycker till för minsta småljud.
Så vad väntar ni på? Skräm mig!
Stina
Jag längtar efter att koppla av med en bra bok och en kopp te innan läggdags. Finns det något bättre sätt att somna? Nackdelen är att man kan bli fast i en bra bok och läsa alldeles för länge (som jag råkade göra när jag läste Det var vi som var Mulvaneys) eller att man knappt kan somna alls om man läst något otäckt. Men det är ont om bra läskiga böcker. I alla fall känner inte jag till särskilt många. Men jag känner för att bli riktigt skrämd. Jag längtar efter krypande fasa och kalla kårar. Har ni några tips? Jag vill läsa något jag kommer att ångra under småtimmarna när jag vrider mig under täcket och rycker till för minsta småljud.
Så vad väntar ni på? Skräm mig!
Stina
fredag 30 april 2010
Min syster Sophie, av Guy Burt.
Först och främst måste jag bekänna att Sophie skrämmer mig. Hon har makt över sin omgivning som hon manipulerar och håller i schack genom ömhet(Mattie) och skräck(mamman).
Att någonting är fel står klart från början, två människor skulle inte träffas mitt i natten i ett gammalt hus under normala omständigheter. Som betraktare av historian får vi dock aldrig exakt reda på vad felet är eller ens vem som har felat.
Detta litterära grepp, som även används i The Road är intressant men frustrerande.
Författaren litar på att läsaren kan bilda sig en egen uppfattning och man kastas in i historien utan fördomar mot någon av karaktärerna eller deras personliga mytologi. Men det är även jäkligt frustrerande, för jag vill ju veta! Eller vill jag verkligen det?
I början gick det trögt eftersom jag inte trodde att det var min typ av bok. Som tur var ändrades det efter en fjärdedel av boken. Då sögs jag in i den subtila handlingen, inte så mycket för handlingen själv, då jag fann nutidsspåret distraherande. Utan på grund av begäret efter nya ledtrådar till Sophies förflutna och Matties framtid. Vad gjorde Sophie till den psykopat hon var? Varifrån härstammade behovet att manipulera omgivningen, som hon inte verkade bry sig så mycket om, och Mattie som hon verkade manipulera som skydd mot omvärlden? Hon skapar en egen värld åt dem, en värld där hon har total kontroll, en värld där bara de existerar.
Sophie lyckas vända Mattie från resten av världen. Det är inte ofta syskonen är skiljda åt. I skolan, av naturliga skäl. Och på Sophies egen begäran. När Mattie ändå börjar får vänner, i skolan i samband med modellplansbygget, verkar Sophie förstå att saker och ting är i förändring. Mattie är på väg att växa upp och hennes så varsamt konstruerade värld är snart för liten.
Underligt nog är Min Syster Sophie den första boken av Guy Burt jag läst. Hur jag kunnat missa denna intressanta författare är ett mysterium i klass med Sophies försvinnande
Som jag kommenterat på tidigare är boken trollbindande, men tempot är lågt. Vilket inte alls är något fel, tvärt om gynnar tempot historian, då vissa historier måste få tid att växa fram.
Jag blev förvåna hur mörk historian var, och vilken skicklig författare Guy Burt är som inte ger efter för frestelsen, utan håller mörkret i periferin.
Karaktärerna är intressanta, allihopa värdiga en egen sinnesundersökning. Även de större birollerna, som trots sin frånvaro spelar en viktig roll i handlingen. Eller kusinen som får Sophie att inse att hon ibland måste ändra spelets regler för att få behålla makten. Oavsett deras betydelse eller kvantitativa roll vill jag lära känna dem bättre. Vissa av händelserna som Mattie bara skrapar på ytan på är intressanta nog att förvärdigas egna kapitel, eller varför inte en novellsamling som berör allt runt huvudberättelsen?
När sista sidan är nådd önskar jag två saker; en prolog rörande familjens liv innan Mattie tar över berättandet. Och en Epilog rörande Matties vidare levende efter att den viktigaste för att inte säga huvudpersonen i hans liv försvann. Men vi kan inte alltid få som vi vill, så jag får nöja mig med att läsa om boken, om och om igen. Sökandes efter förklaringar och ledtrådar.
Att någonting är fel står klart från början, två människor skulle inte träffas mitt i natten i ett gammalt hus under normala omständigheter. Som betraktare av historian får vi dock aldrig exakt reda på vad felet är eller ens vem som har felat.
Detta litterära grepp, som även används i The Road är intressant men frustrerande.
Författaren litar på att läsaren kan bilda sig en egen uppfattning och man kastas in i historien utan fördomar mot någon av karaktärerna eller deras personliga mytologi. Men det är även jäkligt frustrerande, för jag vill ju veta! Eller vill jag verkligen det?
I början gick det trögt eftersom jag inte trodde att det var min typ av bok. Som tur var ändrades det efter en fjärdedel av boken. Då sögs jag in i den subtila handlingen, inte så mycket för handlingen själv, då jag fann nutidsspåret distraherande. Utan på grund av begäret efter nya ledtrådar till Sophies förflutna och Matties framtid. Vad gjorde Sophie till den psykopat hon var? Varifrån härstammade behovet att manipulera omgivningen, som hon inte verkade bry sig så mycket om, och Mattie som hon verkade manipulera som skydd mot omvärlden? Hon skapar en egen värld åt dem, en värld där hon har total kontroll, en värld där bara de existerar.
Sophie lyckas vända Mattie från resten av världen. Det är inte ofta syskonen är skiljda åt. I skolan, av naturliga skäl. Och på Sophies egen begäran. När Mattie ändå börjar får vänner, i skolan i samband med modellplansbygget, verkar Sophie förstå att saker och ting är i förändring. Mattie är på väg att växa upp och hennes så varsamt konstruerade värld är snart för liten.
Underligt nog är Min Syster Sophie den första boken av Guy Burt jag läst. Hur jag kunnat missa denna intressanta författare är ett mysterium i klass med Sophies försvinnande
Som jag kommenterat på tidigare är boken trollbindande, men tempot är lågt. Vilket inte alls är något fel, tvärt om gynnar tempot historian, då vissa historier måste få tid att växa fram.
Jag blev förvåna hur mörk historian var, och vilken skicklig författare Guy Burt är som inte ger efter för frestelsen, utan håller mörkret i periferin.
Karaktärerna är intressanta, allihopa värdiga en egen sinnesundersökning. Även de större birollerna, som trots sin frånvaro spelar en viktig roll i handlingen. Eller kusinen som får Sophie att inse att hon ibland måste ändra spelets regler för att få behålla makten. Oavsett deras betydelse eller kvantitativa roll vill jag lära känna dem bättre. Vissa av händelserna som Mattie bara skrapar på ytan på är intressanta nog att förvärdigas egna kapitel, eller varför inte en novellsamling som berör allt runt huvudberättelsen?
När sista sidan är nådd önskar jag två saker; en prolog rörande familjens liv innan Mattie tar över berättandet. Och en Epilog rörande Matties vidare levende efter att den viktigaste för att inte säga huvudpersonen i hans liv försvann. Men vi kan inte alltid få som vi vill, så jag får nöja mig med att läsa om boken, om och om igen. Sökandes efter förklaringar och ledtrådar.
tisdag 27 april 2010
Till sjöss igen
Jahopp, så var det dags att gå till sjöss igen. Är tillbaka på torsdag eftermiddag och då har jag förhoppningsvis någon utläst bok att rapportera in. Planerar att i alla fall läsa ut Hålan och förhoppningsvis ytterligare en bok. Det är ju snart slut på månaden så det är dags att sätta fart. Ha det så bra så länge så hörs vi! Och Stina, kom ihåg att krama lilla stumpan och Freddie från mig! Kanske kan jag se fram emot ytterligare en omgång av Gissa arkeologen tills jag kommer tillbaka?
söndag 25 april 2010
Första omgången Gissa arkeologen är härmed avslutad!
Arkeologen som efterfrågades var alltså Diana Palmer, Fantomens fru sedan 1977.
Tyckte det var lite roligt att jag läste tidningen med mumiemysteriet samtidigt som jag höll på att läsa Mumiekongressen.
lördag 24 april 2010
Bra science fiction?
Eftersom maj närmar sig med stormsteg undrar jag bara om det är någon av er som har nåt tips på riktigt bra science fiction? Har läst en del, men har säkert missat någon författare, genre eller bok som är sådär riktigt, riktigt bra! Alla tips tages tacksamt emot!
//Sofia
//Sofia
fredag 23 april 2010
Gissa arkeologen, ledtråd två
Trots Sandras fina försök till att gissa arkeologen så var det tyvärr fel, men givetvis kommer Göran säkert att komma upp under en annan omgång gissa arkeologen. Konstigt vorde det annars!
I alla fall, här kommer de allra sista ledtrådarna och kan du fortfarande inte Sandra, så tycker jag att Stina ska lägga ut det rätta svaret och påbörja en ny omgång av Gissa arkeologen.
Ledtrådar
Karaktären är gift med Kit, men han är mera känd under ett annat namn.
De två barnen är tvillingar och heter Kit och Heloise.
Jag kommer även att bifoga en fin bildserie på damen i fråga efter att det rätta svaret inkommit. Hittade en fin liten svit där hon är inblandad i ett mystiskt fall med mumier som verkar bli levande..... Mycket spännande!
Lycka till med gissandet!
I alla fall, här kommer de allra sista ledtrådarna och kan du fortfarande inte Sandra, så tycker jag att Stina ska lägga ut det rätta svaret och påbörja en ny omgång av Gissa arkeologen.
Ledtrådar
Karaktären är gift med Kit, men han är mera känd under ett annat namn.
De två barnen är tvillingar och heter Kit och Heloise.
Jag kommer även att bifoga en fin bildserie på damen i fråga efter att det rätta svaret inkommit. Hittade en fin liten svit där hon är inblandad i ett mystiskt fall med mumier som verkar bli levande..... Mycket spännande!
Lycka till med gissandet!
Skepp ohoj!
Jupp, nu är jag tillbaka igen efter att ha spenderat fyra dagar till sjöss (utan internet och en stor del av tiden även utan mobiltäckning- hur har jag klarat det?). Tog med mig "Hålan" som jag planerat att läsa ut under dagarna, men givetvis hann jag inte ens öppna den eftersom det var fullt upp från morgon till kväll. Förhoppningsvis blir det istället tid till att läsa lite under helgen.
Eftersom jag är tillbaka igen tänkte jag också lägga ut de sista ledtrådarna till Gissa arkeologen. Kommer inom kort!
//Sofia
Eftersom jag är tillbaka igen tänkte jag också lägga ut de sista ledtrådarna till Gissa arkeologen. Kommer inom kort!
//Sofia
tisdag 20 april 2010
Bone Key, av Keith R.A. DeCandido.
Helgen som var spenderade jag med att vänta på Min Syster Sophie, och läsa den tredje Tie-in boken i Supernatural serien. Eftersom den är skriven av samma författare som Nevermore är tonen och språket lika. Till skillnad från Nevermore utspelar sig Bone Key i Key West i Florida, efter A Very Supernatural Christmas. Den här gången måste bröderna Winchester slåss mot flera demoner som alla verkar ha anknytning till en indianstam som bodde i trakten. Då jag fann stort nöje i Nevermore såg jag fram emot att läsa ytterligare en bok i serien, av samma författare till och med. Tyvärr levde inte boken första akt inte upp till mina förväntningar. Dels för att jag inte har samma koppling till Key West som New York, som vem har inte sett en film eller Tv-Serie därifrån. Men även för att de olika demonerna gjorde boken lite otillgängligare. Tempot i Bone Key var långsammare än i Nevermore. Vilken förmodligen kan bero på när i TV-serien boken utspelar sig. Precis som i serien är Deans avtal med demonen alltid närvarande och bröderna är hela tiden medvetna om att detta är Deans sista år. Sista sex månader till och med. Därför skulle jag beskriva Bone Key som mer nedtonad än sin föregångare.
Bokens tempo ökar dock under andra akten och eftersom många av birollerna är presenterade blir handlingen mer sammanhållen. Då Bone Key tvingar bröderna att bekämpa flera demoner samtidigt, är bokens persongalleri rikt. Vilket tyvärr inte alltid är till berättelsens fördel. DeCandido är bra på att på ett bra och snabbt sätt introducera nya karaktärer, men historien hade blivit mindre spretig om så många biroller inte pressats in. Som jag tagit upp titigare är Bone Key inte lika rolig som Nevermore, vilket dock inte behöver vara negativt. Humorn i Supernatural säsong tre är annorlunda än de tidigare säsongerna.
Återigen gillade jag att få en djupare inblick i huvudkaraktärernas liv och tankebanor. Efter jag läst ut Min Syster Sophie, ska jag nog ta mig an bok nummer två om bröderna Winchester. Jag har hört att de beger sig till Chinatown för att bekämpa en drake.
Bokens tempo ökar dock under andra akten och eftersom många av birollerna är presenterade blir handlingen mer sammanhållen. Då Bone Key tvingar bröderna att bekämpa flera demoner samtidigt, är bokens persongalleri rikt. Vilket tyvärr inte alltid är till berättelsens fördel. DeCandido är bra på att på ett bra och snabbt sätt introducera nya karaktärer, men historien hade blivit mindre spretig om så många biroller inte pressats in. Som jag tagit upp titigare är Bone Key inte lika rolig som Nevermore, vilket dock inte behöver vara negativt. Humorn i Supernatural säsong tre är annorlunda än de tidigare säsongerna.
Återigen gillade jag att få en djupare inblick i huvudkaraktärernas liv och tankebanor. Efter jag läst ut Min Syster Sophie, ska jag nog ta mig an bok nummer två om bröderna Winchester. Jag har hört att de beger sig till Chinatown för att bekämpa en drake.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)