Gott nytt år!

Nu har vi ju hållit igång vår lilla Boktriangel ända sedan i januari 2010 - vilken bedrift! -, med mer eller mindre långa blogg-avbrott från oss alla tre visserligen men ändå. Som tur är har det alltid varit någon av oss tre som hållt vår stackars blogg igång, på sistone Alex medan Stina och jag haft varsitt mer eller mindre långt avbrott – men nu är vi tillbaka alla tre vilket verkligen är värt att firas! Eftersom vi alla tre har rätt mycket för oss med jobb, studier och barn har det här varit ett så smidigt sätt att hålla kontakten och jag hoppas verkligen att vi kommer att fortsätta trianglandet i många år framöver!

För att fira min återkomst till bloggen och för att fira ytterligare ett boktriangelår tänkte jag titta bakåt lite i tiden och lista mina favorit-teman, mina favorit bokmiddagar och självklart några av mina favoritinlägg genom åren. Jag tänkte börja med att ta en liten titt på de 10 inlägg som jag tyckt varit allra mest roliga, läsvärda, och intressanta.

Jag tror att vi börjar med favoriterna 8-10.

 10. Stinas utmaning gällande hur man beskriver sig själv med hjälp av endast låttexter var ett riktigt roligt initiativ och både jag och Alex antog utmaningen. Stina visade sig med hjälp av Bowie vara Laser (do tell me more, Stina) medan "My Chemical Romance" gav Alex den tvetydiga visdomsomen om "You know what they do to guys like us in Prison". För mig var valet av artist självklart, Bob Dylann och med hans hjälp var det dags att inse att jag numera är en stor flicka, "You´re a big girl now".

9. Stinas ”Enade vi stå”-initiativ får en självskriven plats på listan, och jag väntar med spänning på den fortsatta genomgången av böcker som enat oss. Här hittar ni enande 1, 2, 3, 4 och 5.

8. Jag säger bara; Stina-San - vår boktriangels orädda beskyddare. Hon inspirerades av ett av våra allra första bokteman, nämligen Alex Religions-tema och då särskilt månadens bok, Guru av Zac O'Yeah. Stina-San erbjöd sina tjänster till alla som någon gång känt tomhet i livet ich ville utvecklas som människa. Det var hennes världsberömda krigs-yoga som skulle råda bot på ja typ allt - mot en vis ersättning givetvis.... Behöver jag säga mer. Här kan ni läsa några av vår beskyddares livsvisdom och ännu mer visdom.

Inom kort kommer platserna 1-7 att presenteras och det är väl bara att konstatera att det är mycket Stina på den listan..... Men lugn, både Alex och andra är representerade på listan. 

// Sofia

Årets sista bibliotekarie. Vart har tiden tagit vägen?

Då var vi framme vi årets slut, och som vanligt dyker månadens bibliotekarie upp sent till festen. Eller uppmärksammandet i alla fall. För jag vet inte hur det är med er, men i skrivandets stund är jag hemma och dricker vatten. Inte så festligt med andra ord.
 Bibliotekarier börjar bli klurigare att finna, men när jag trodde att hoppet var ute och jag skulle behöva visa mitt ess i rockärmen dök han dock upp. På SF-bokhandeln av alla ställen.

Månadens bibliotekarie och den sista för 2013 är: Issac Vainio, skapad av Jim C Hines och huvudperson i Magic ex Libris serien.
Som ni nog vet vid de här laget är Jim C Hines en av  mina favoritförfattare, inte bara för hans böcker utan även för sitt intresse för sina fans och för att karln är uttalad feminist. Och hur ofta stöter en på en manlig fantasyförfattare med den åsikten? Eller är det bara jag som har fördomar nu? Förutom Magic ex Libris serien har Hines även skrivit den underbara prinsesserien. Förmodligen har jag pratat om den tidigare, de klassiska sagoprinsessorna som kick-ass äventyrerskor och krigare? Där en bok handlar om Ariel som blivit galen av sorg och kärlek efter att prinsen övergett henne, eller den där rödluvan har blivit yrkesmördare? För att inte tala om Törnrosa som om hon inte är flata, i alla fall är bisexuell.

Men det här inlägget skulle ju handla om Issac Vainio, bibliotekarien i Michigan, som lever i en värld där han kan dra fram saker ur böcker, så länge en vet sidnumret och paragrafen. Tyvärr har jag inte hunnit så långt i första boken, men hittills har Gutenberg himself blivit kidnappad och det är upp till Issac Vainio, en spindel som kan spruta eld samt en vampyrjägare att finna honom.
Eftersom jag inte läst ut boken än har jag inte så mycket mer att berätta om Issac Vainio,  men han verkar var en intressant bekantskap.

Förresten, vore det inte häftigt att ha den kraften, att kunna dra fram vad eller vem en ville ur vilken bok som helst?

Issac Vainio drar fram Excalibur, gissningsvis ur Arthur sagan. 

Och för att skryta lite, innan inlägget bli allt för långt, gissa vem som har hela tre bibliotekarier på lut till nästa år...

Gott Nytt år på er och ett grattis till bloggen som snart fyller fyra år. 

Bra bok och bra låt

 

Har ni sett på senaste säsongen av Så mycket bättre är det här ingen nyhet för er, men har ni missat det måste jag bara tipsa.

Jag har knarkat den här låten sedan jag hörde den, och jag har inte tröttnat på den än. Jag pratar om Ebbots version av Bo Kaspers Dansa på min grav. Originalet är också bra, men det går inte att jämföra med Ebbots. Han dödar den helt enkelt. Ni måste höra.

Vet att vi alla gillar boken med samma titel. Låt se om vi tycker lika också här. Vad säger ni? Yay eller Nay? Och vilken föredrar ni i så fall, originalet eller Ebbots magiska cover?

 

Av någon anledning går det inte att infoga videon direkt av men här kommer en länk till Ebbots version.

 

 

 

 

Stina

Den hemliga historien av Donna Tartt

Blev sugen på att läsa denna efter ett reportage om Donna Tartt i Amelia (ja, lätt tantigt jag vet!) som nu tydligen äntligen har kommit ut med roman nummer tre (”Den hemliga historien” gavs ut 1992). I inledningen tillägnas romanen Bret Easton Ellis och universitetet som boken utspelar sig på heter Hampden College (där Ellis version heter Camden College).

Redan på första sidan får vi veta att huvudpersonen tillsammans med en liten grupp vänner kommer att döda vännen Bunny och sedan får vi i den över 500 sidor långa romanen reda på vad som leder fram till mordet samt hur de olika personerna handskas med det, och vi får även följa dem en bra bit efter det att Bunny har dött med de ständiga nojjorna över att bli upptäcka.

Man kan säga att det är en slags omvänd deckare där men hela tiden vet vem offret och mördarna är, men där man från början inte har en aning om varför. Historien är läsvärd och den är verkligen en sidvändare. Helt enkelt en perfekt till-och-från-jobbet-på-bussen-bok, dock kanske lite i tyngsta laget.

Lite av det som roar mig med läsningen är att kunna se Bret Easton Ellis college med andra ögon, för där Ellis ägnat sig åt att berätta de festande partyprissarnas historia ägnar sig Tartt åt att skildra de mer studieinriktade ungdomarnas vardag, där de svänger sig med grekiska citat och ser sig som förmer än de andra studenterna.

För övrigt är det bara jag eller är inte karaktären Bunny väldigt lik den store Gatsby i sättet att uttrycka sig? Och liksom ”Den store Gatsby” förs handlingen fram av en ganska slätstruken huvudperson som liksom står utanför handlingen, i Gatsby var det Nick Carraway och i denna är det Richard Pappen, som till skillnad från de övriga i studiegruppen inte är rik utan måste slita för brödfödan. Ju mer jag tänker på det, ju mer påminner faktiskt de två romanerna om varandra.

Jag måste ändå säga att jag tycker att historien är läsvärd, men något som haltar betänkligt är känslouttrycken i boken. När folk uttrycker starka känslor, ja till och med är förälskade, känns det helt enkelt inte utan är bara tomma ord på ett papper. Jag vet till exempel på flera hundra sidor att Bunny kommer att dö, men jag bryr mig inte direkt. Boken hade blivit så mycket bättre om man faktiskt kände något för karaktärerna och kände att de hade äkta känslor. Ser man till ”Flod” som jag läste nyligen hade jag invändningar mot den, men känslorna den ingav var äkta och det är något jag saknar hos ”Den hemliga historien”. Då har Bret Easton Ellis lyckats så mycket bättre med att beskriva samma miljö från ett annat perspektiv, där kan vi snacka om läskigt äkta!

//Sofia

Huliganerna kommer på besök av Jennifer Egan

En intressant roman om att leva och växa upp i dagens it-samhälle, där det inte alltid är så lätt att vara när de där huliganerna kommer på besök. Men jag måste säga att jag tycker att den engelska titeln mycket bättre passar in i sammanhanget; ”A visit from the gone squad” – för det är ju det hela historien egentligen handlar om; hur jobbigt det är när händelser från det förflutna kommer upp till ytan igen oombedda.

Det är något som samtliga personer vi får möta har gemensamt, att de alla har ett jobbig förflutet som på ett eller annat sätt gör sig påmint; som tankar som inte vill försvinna, gamla vanor som inte är så lätta att bryta eller gamla bekantskaper som inte går att göra sig fri ifrån.

Bitvis är historien väldigt träffsäker, och speciellt tycker jag just i hur svårt det är att sluta älta gamla händelser som av en eller annan anledning känns lite jobbiga, som en av huvudpersonerna i boken som inte riktigt kan släppa hur han en gång tappade huvudet och kysste en nunna på munnen. Riktigt så jobbiga händelser har väl inte jag att brottas med om vi säger  så; men jag kan säga så här mycket:

Spy bakom container, Observation av sko, Myggböld och Suddgummi.

Och det är inga låttitlar jag syftar på!

// Sofia