Nedan ses några av alla de bilder som finns från Mello-firande.
// Sofia
fredag 4 mars 2016
Nostalgi
Har ägnat en del av kvällen åt och sortera upp utskrivna kort, både från studenttiden, barndomen och gamla släktbilder och blev lite nostalgisk...... Vad kul vi har haft!
Nedan ses några av alla de bilder som finns från Mello-firande.
// Sofia
Nedan ses några av alla de bilder som finns från Mello-firande.
// Sofia
torsdag 3 mars 2016
Dag-tv
Eftersom Ronja är sjuk, snorig och hostig, och därför är allmänt cranky har vi spenderat mer tid än vanligt vid tv:n hon och jag. Detta har resulterat i synnerligen intressanta iakttagelser, typ. Det händer ju inte så mycket i mitt liv för tillfället så för mig känns det revolutionerande, he he.
Bland annat har vi upptäckt att vi gillar dag-tv, kanske mer än vi borde, ha ha. De senaste dagarna har även bjudit på en hel del bokrelateradt slapp-tv-gläppande.
Bland annat hade vi turen att tajma in Björn Ranelids framträdande i "Malou efter tio". Yay! Han har gett ut en ny roman, "Överbefälhavarens hemlighet". Troligen det bästa han har skrivit? Jag är säker på att Ranelid inte skrädde orden om sin roman, men ska jag vara ärlig lyssnade vi inte jättenoga. Shame on us! Däremot noterade vi att han verkar vara tatuerad på bröstet.... Något vi inte kan minnas att vi sett förut? Vet ni mer?
Dessutom lyckades vi igår, vid 16.00-tiden se några snuttar av en Hitchcock-film, "Värdshuset Jamaica" från 1939. Om ni kommer ihåg så recenserade jag boken för några inlägg sedan, och tyvärr känns det som att filmen är lika tråkig som boken. Nu orkade jag bara se några minuter mitt i, men kan konstatera att det känns som ett slöseri på Hitchcocks talang.
Sen, så här i kunglig bebisyra-tider, kan jag också meddela att vi lyckades sitta bänkade när den nya prinsen saluterades idag. Mycket spännande!
Ni hör ju vilket rikt liv jag har :).
// Sofia
Bland annat har vi upptäckt att vi gillar dag-tv, kanske mer än vi borde, ha ha. De senaste dagarna har även bjudit på en hel del bokrelateradt slapp-tv-gläppande.
Bland annat hade vi turen att tajma in Björn Ranelids framträdande i "Malou efter tio". Yay! Han har gett ut en ny roman, "Överbefälhavarens hemlighet". Troligen det bästa han har skrivit? Jag är säker på att Ranelid inte skrädde orden om sin roman, men ska jag vara ärlig lyssnade vi inte jättenoga. Shame on us! Däremot noterade vi att han verkar vara tatuerad på bröstet.... Något vi inte kan minnas att vi sett förut? Vet ni mer?
Dessutom lyckades vi igår, vid 16.00-tiden se några snuttar av en Hitchcock-film, "Värdshuset Jamaica" från 1939. Om ni kommer ihåg så recenserade jag boken för några inlägg sedan, och tyvärr känns det som att filmen är lika tråkig som boken. Nu orkade jag bara se några minuter mitt i, men kan konstatera att det känns som ett slöseri på Hitchcocks talang.
Sen, så här i kunglig bebisyra-tider, kan jag också meddela att vi lyckades sitta bänkade när den nya prinsen saluterades idag. Mycket spännande!
Ni hör ju vilket rikt liv jag har :).
// Sofia
tisdag 1 mars 2016
Månadstema mars: Wisława Szymborska vs Hwenryk Sienkiweicz
 |
| Från: https://30daysofpoems.files.wordpress.com/2011/04/szymborska1.jpg |
Hur som helst är den näst sista kvinnan ut Wisława Szymborska som är en polsk författare född 1923 och död 2012. Nobelpriset fick hon 1996 för "för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet". Hennes debut utkom 1952, men vi kommer att läsa hennes Aldrig två gånger som består av ett urval av hennes dikter och var det verk som först översattes till svenska och utgavs här år 1980.
 |
| Från: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/63/Henryk_sienkiewicz_by_kazimierz_pochwalski.png |
Då det inte finns så många polska författare som vunnit nobelpriset
kommer hon inte att få möta en polsk poet, då vad jag kunnat se
hon är den enda som vunnit priset. Istället kommer hon att möta
Hwenryk Sienkiweicz, född 1856 och död 1916. Han fick nobelpriset
1905 "på grund av hans storartade förtjänster som episk
författare". Hans författarskap består främst av patriotiska
historiska romaner som kretsar kring polsk historia. Vi kommer att
läsa ettt av hans mest uppmärksammade verk och den som kom att bli
hans internationella genombrott, Quo Vadis. Den är skriven 1895 och
handlar om den tidiga kristna kyrkan i Rom. Romanen publicerades som
följetong i några olika tidningar 1895-1896 och kom därefter ut i
bokform. Den har även gjorts om till teater och har filmatiserats
några gånger som tidigast 1912.
// Sofia
// Sofia
söndag 21 februari 2016
Bokmiddag: Ta mig tillbaka
 |
| Glad Ronja på sitt livs första nyårsafton |
Tyvärr glömde jag bort att ta bilder under kvällen, i alla fall på middagen så ni får hålla till godo med några av det fåtal bilder som togs - nämligen på barnen. Surprise, surprise! Så om du har några bilder på oss övriga, eller kanske på maten (?) så är du mer än välkommen med ett inlägg Stina!
Som middag blev det en lite lyxigare nyårsmiddag med 4-rätters. Den klassiska tomatsoppan som förrätt, gratinerad hummer/quorn som andra förrätt, sheppards pie/lammstek och rotfruktsklyftor samt skysås som huvudrätt och så Sebbes chokladfondant som efterrätt. Mycket gott!
Nyår firades ihop med Johan och Katarina och självklart var de 2 yngsta i Möllerklanen närvarande.
 |
| Aaron slocknade otippat redan innan tolvslaget |
Och om boken fanns bara positivt att säga. Jag tippar att boken kommer att placeras i topp på båda våra topplistor för 2015. Jag vet att den kom med på min ;-).
//Sofia
lördag 20 februari 2016
Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozie Adichie
Det här var en klockren julklapp från Alex – tack, tack! Hon känner mig verkligen om man säger så då jag har velat läsa denna ända sedan jag såg ett inslag om den på nyhetsmorgon. Det är egentligen ett TED-talk med författaren som sedan gjorts om till text.
Tyvärr hade jag så höga förväntningar på texten att det blev lite av en besvikelse när jag väl läste den – dels kanske för att det kanske egentligen är en text som man ska höra av författaren själv istället för att läsa själv? Sedan är det väl också så att de exempel som tas upp i texten, gällande avsaknaden av jämlikhet i samhället, är mer typiska för det afrikanska samhället än det svenska. Hon tar upp exempel med hur hon ger dricks till en person som automatiskt tackar hennes man för gåvan till exempel. Jag har svårt att se detta hända i Sverige, och därför känns delar av texten inte helt igenom relevant. I svensk sammanhang hade det kanske (tyvärr) varit mer relevant med fenomen som att våldtäktsoffer tvingas redogöra för vad de var klädda i och försvara val av kläder och alkoholkonsumtion medan ingen frågar förövaren detsamma.
Däremot älskar jag hennes kampanda, hennes röst för feminismen och hur hon genom allt detta ändå orkar ha kvar glimten i ögat – för hon är inte bara feminist utan är dessutom en ”lycklig afrikansk feminist som inte hatar män och som gillar att ta på sig läppglans och högklackat för sin egen skull, inte för männens”.
Något som också det känns bra är faktiskt att varenda årskurs 2:are i gymnasiet kommer att få läsa denna pärla. Ett lovvärt initiativ!
// Sofia
Tyvärr hade jag så höga förväntningar på texten att det blev lite av en besvikelse när jag väl läste den – dels kanske för att det kanske egentligen är en text som man ska höra av författaren själv istället för att läsa själv? Sedan är det väl också så att de exempel som tas upp i texten, gällande avsaknaden av jämlikhet i samhället, är mer typiska för det afrikanska samhället än det svenska. Hon tar upp exempel med hur hon ger dricks till en person som automatiskt tackar hennes man för gåvan till exempel. Jag har svårt att se detta hända i Sverige, och därför känns delar av texten inte helt igenom relevant. I svensk sammanhang hade det kanske (tyvärr) varit mer relevant med fenomen som att våldtäktsoffer tvingas redogöra för vad de var klädda i och försvara val av kläder och alkoholkonsumtion medan ingen frågar förövaren detsamma.
Däremot älskar jag hennes kampanda, hennes röst för feminismen och hur hon genom allt detta ändå orkar ha kvar glimten i ögat – för hon är inte bara feminist utan är dessutom en ”lycklig afrikansk feminist som inte hatar män och som gillar att ta på sig läppglans och högklackat för sin egen skull, inte för männens”.
Något som också det känns bra är faktiskt att varenda årskurs 2:are i gymnasiet kommer att få läsa denna pärla. Ett lovvärt initiativ!
// Sofia
torsdag 18 februari 2016
Pojkarna som film
Ni brukar ju ha bättre koll än mig, men ifall ni missat det så tänkte jag tipsa om att "Pojkarna" av Jessica Schieauer, som vi haft som månadsbok här i triangeln under Stinas dödssynds-tema, har blivit filmatiserad. Den 19 februari tror jag att den kommer att ha premiär, alltså imorgon.
Ronja och jag såg en intervju med skådespelarna som spelar Kim i filmen, och tyckte det var kul att de fått tag på så lika skådespelare till rollen. Tror att den fått ganska bra kritik också, så vi kan ju hoppas att den blir bättre än filmatiseringen av "Cirkeln". Kanske något att se ihop på bio, Stina?
// Sofia
Ronja och jag såg en intervju med skådespelarna som spelar Kim i filmen, och tyckte det var kul att de fått tag på så lika skådespelare till rollen. Tror att den fått ganska bra kritik också, så vi kan ju hoppas att den blir bättre än filmatiseringen av "Cirkeln". Kanske något att se ihop på bio, Stina?
// Sofia
tisdag 16 februari 2016
I väntan på barbarerna av J.M Coetzee
Jag har haft höga förväntningar på J.M Coetzee ända sedan jag läste hans ”I hjärtat av landet”, men sedan dess har inget jag läst av honom nått upp riktigt till samma nivå och inte heller denna. Det är trist när det dessutom är en roman som borde passa mig med sina dystopiska drag. Handlingen utspelar sig i en liten stad som ligger i vad som endast benämns som ”Imperiet” - av miljöbeskrivningarna att döma känns det som, liksom hans övriga romaner, ett land som skulle kunna ligga någonstans i Afrika. Huvudperson är stadens borgmästare vars vardagliga rutiner ställs på enda när Imperiets styrkor, kallade den Tredje byrån, anländer till staden för att försvara sig mot barbarerna. Enligt dessa styrkor kommer barbarerna att attackera och för att motverka detta fångas barbarerna in, för att sedan torteras och till och med mördas. Det är dock inga militärer som styrkorna kommer tillbaka med utan helt vanliga män, kvinnor och barn. Borgmästaren ser det hela hända, men utan att våga ingripa. Tills han till sist tar hand om en barbarflicka som torterats så illa att hon knappt kan se och har svårt att gå.
Det är här jag börjar bli något irriterad på handlingen och hur borgmästaren framställs som snäll och helylle, i skarp kontrast mot tredje byrån-militärerna som dödar och torterar folk. För ja, han tar hand om den stackars torterade flickan – men inte utan kompensation då han genom att göra detta verkar se det som att han hat fri rätt till henne och hennes kropp. På baksidan av boken står det att han ”erbjuder henne sin säng” - jag skulle snarare vilja säga att han använder sig av flickans hopplösa situation till att tvinga henne att ställa upp på det hela för att inget annat val finns. Det problematiseras dock inte alls, utan det känns helt naturligt att en man ska hantera en situation som borgmästaren och dessutom att han alls inte är att klandra för detta. Lika givet är det att han besöker prostituerade, och som ovan utan att detta på något vis känns konstigt. Jag blir som sagt mest störd av detta, speciellt som det i de andra av romanerna jag läst av Coetzee finns samma tendenser. Hur som helst tar vår liderlige borgmästare till slut ställning mot barbarerna, vilket givetvis inte får några roliga konsekvenser.
Ser men till det jag tagit upp ovan blir det alltså inga direkta tummar upp för berättelsen, även om jag tycker att Coetzee i skildringarna av hur vanliga personer kan dras med i ondsinta handlingar har en poäng. Och visst kan man som borgmästaren vara både en god människa som står upp för de svaga och ett äckel som sexuellt utnyttjar en försvarslös kvinna – men jag har svårt för att han ska få göra det utan att det framställs som något han kanske inte borde ha gjort.
// Sofia
Det är här jag börjar bli något irriterad på handlingen och hur borgmästaren framställs som snäll och helylle, i skarp kontrast mot tredje byrån-militärerna som dödar och torterar folk. För ja, han tar hand om den stackars torterade flickan – men inte utan kompensation då han genom att göra detta verkar se det som att han hat fri rätt till henne och hennes kropp. På baksidan av boken står det att han ”erbjuder henne sin säng” - jag skulle snarare vilja säga att han använder sig av flickans hopplösa situation till att tvinga henne att ställa upp på det hela för att inget annat val finns. Det problematiseras dock inte alls, utan det känns helt naturligt att en man ska hantera en situation som borgmästaren och dessutom att han alls inte är att klandra för detta. Lika givet är det att han besöker prostituerade, och som ovan utan att detta på något vis känns konstigt. Jag blir som sagt mest störd av detta, speciellt som det i de andra av romanerna jag läst av Coetzee finns samma tendenser. Hur som helst tar vår liderlige borgmästare till slut ställning mot barbarerna, vilket givetvis inte får några roliga konsekvenser.
Ser men till det jag tagit upp ovan blir det alltså inga direkta tummar upp för berättelsen, även om jag tycker att Coetzee i skildringarna av hur vanliga personer kan dras med i ondsinta handlingar har en poäng. Och visst kan man som borgmästaren vara både en god människa som står upp för de svaga och ett äckel som sexuellt utnyttjar en försvarslös kvinna – men jag har svårt för att han ska få göra det utan att det framställs som något han kanske inte borde ha gjort.
// Sofia
söndag 14 februari 2016
Not that kind of girl av Lena Dunham
Jag hade efter hypen med tv-serien "Girls" väldigt höga förväntningar på Dunhams roman, men får nog säga att den trots att den är läsvärd inte gjorde något större intryck på mig. Det är en roman jag VILL gilla mer än vad jag faktiskt gillar den. Bitvis berättar Dunham mycket underhållande om vad hon (inte) lärt av livet, men bitvis blir det tyvärr mer tråkigt, gnälligt och faktiskt inte särskilt intressant än underhållande. Med tanke på ämnet kanske det inte är så konstigt, men det känns som att det hade kunnat göras bättre och det känns som att vissa av de helt enkelt mindre roliga delarna i boken kanske till och med hade kunnat utlämnas. I vissa stycken känns hon mest som en sådan där jobbig estet som gick på Ljunkan (gymnaise i Linköping) än som någon jag skulle kunna lära mig något om livet av.
Kanske har man större behållning av boken om man har sett "Girls", vilket jag inte har, eller också kanske jag bara är fel typ av läsare. Jag är 33 år, är tvåbarnsmamma, festar sällan till det och ser en helkväll som en kväll framför tv:n med någon trevlig tv-serie och kanske ett glas vin eller två. Vi kanske helt enkelt inte har så mycket gemensamt Dunham och jag och kanske hade boken blivit en fullträff för en sådär 10 år sedan eller så....
// Sofia
Kanske har man större behållning av boken om man har sett "Girls", vilket jag inte har, eller också kanske jag bara är fel typ av läsare. Jag är 33 år, är tvåbarnsmamma, festar sällan till det och ser en helkväll som en kväll framför tv:n med någon trevlig tv-serie och kanske ett glas vin eller två. Vi kanske helt enkelt inte har så mycket gemensamt Dunham och jag och kanske hade boken blivit en fullträff för en sådär 10 år sedan eller så....
// Sofia
fredag 12 februari 2016
Sofias topp- och bottenlista för 2015
Nu när samtliga böcker för 2015 har hunnit bli recenserade är det dags att ta en liten titt på årets bästa och sämsta böcker. Det blev tyvärr inget riktigt höjdarår förra året med endast ett fåtal riktigt bra böcker och så blev det endast 48 utlästa böcker. Förhoppningsvis kommer 2016 att bjuda på fler riktigt bra läsupplevelser och förhoppningsvis kommer jag att hinna läsa lite mer också (men inte troligtvis då jag slutat pendla till jobbet med buss och dessutom kommer att vara föräldraledig större delen av året).
Dels kan fåtalet böcker ha att göra med att mitt förråd av olästa tvillingböcker dessvärre börjar ta slut. 4 stycken blev utlästa förra året och nu har jag inte en enda kvar. Håll tummarna för att jag kommer att ha tur under kommande loppisrundor! Min konsumtion av tvivelaktiga deckare och mysrysare var även den ganska låg; 8 stycken.
Hur som helt blev det ändå lite av en skräll i årets lista då en av oss lyckades med konststycket att pricka in hela 3 månadsböcker på bottenlistan...... Jag nämner inga namn, men den som sitter vid datorn och skriver detta inlägg känner sig på något viss träffad.... Ser man till topplistan var det Alex år förra året då 2 av hennes böcker tog sig in på min topplista. Det gjorde även en av Stinas, medan mina månadsböcker där lyser med sin frånvaro.... Och vi vet ju varför...
Daphne du Maurier måste sägas vara årets författare då 2 av hennes böcker tog sig in på min topplista, även favoriterna Siri Hustvedt och Doris Lessing finns med på listan.
Ser vi till bottenlistan så finns föga förvånande 2 mysrysare med på listan, men allra, allra sämst skulle Verner von Heidenstam visa sig vara. Inte heller Thomas Mann och Luigi Pirandello visade sig från sin bästa sida och jag kan bara hoppas på att mitt Nobelpristagar-tema kommer att bli bättre än förra året nu när det bara är två kvinnliga författare kvar att läsa.
Hur som helst, här kommer toppen- och bottenlistan:
I toppen
1. Rebecca av Daphne du Maurier
2. Skuggland av Jonas Brun (Stinas val)
3. The man without a face av Isabelle Holland
4. Den drunknade av Therese Bohman
5. Inte efter midnatt av Daphne Du Maurier
6. Under vulkanen av Malcolm Lowry (Alex val)
7. Kvinnan i sanden av Kobe Abé (Alex tips)
8. Ögonbindeln av Siri Hustvedt
9. Spionen som kom in från kylan av John le Carré
10. Kärleksbarnet av Doris Lessing
I botten
1. Vallfart och vandringsår av Verner von Heidenstam (Mitt val)
2. Mysrysare. Skuggorna av Dewey Ward
3. Fear and loathing in Las Vegas av Hunter S. Thompson
4. Mysrysare. Vem är vem? av Alma Blair
5. En gränslös kärlekshistoria av Aino Torssell
6. Den stora sömnen av Raymond Chandler
7. Doktor Faustus av Thomas Mann (Mitt val)
8. Liket i biblioteket av Agatha Christie
9. Mördande reklam av Dorothy Sayers
10. Kameran går av Luigi Pirandello (Mitt val)
//Sofia
Dels kan fåtalet böcker ha att göra med att mitt förråd av olästa tvillingböcker dessvärre börjar ta slut. 4 stycken blev utlästa förra året och nu har jag inte en enda kvar. Håll tummarna för att jag kommer att ha tur under kommande loppisrundor! Min konsumtion av tvivelaktiga deckare och mysrysare var även den ganska låg; 8 stycken.
Hur som helt blev det ändå lite av en skräll i årets lista då en av oss lyckades med konststycket att pricka in hela 3 månadsböcker på bottenlistan...... Jag nämner inga namn, men den som sitter vid datorn och skriver detta inlägg känner sig på något viss träffad.... Ser man till topplistan var det Alex år förra året då 2 av hennes böcker tog sig in på min topplista. Det gjorde även en av Stinas, medan mina månadsböcker där lyser med sin frånvaro.... Och vi vet ju varför...
Daphne du Maurier måste sägas vara årets författare då 2 av hennes böcker tog sig in på min topplista, även favoriterna Siri Hustvedt och Doris Lessing finns med på listan.
Ser vi till bottenlistan så finns föga förvånande 2 mysrysare med på listan, men allra, allra sämst skulle Verner von Heidenstam visa sig vara. Inte heller Thomas Mann och Luigi Pirandello visade sig från sin bästa sida och jag kan bara hoppas på att mitt Nobelpristagar-tema kommer att bli bättre än förra året nu när det bara är två kvinnliga författare kvar att läsa.
I toppen
1. Rebecca av Daphne du Maurier
2. Skuggland av Jonas Brun (Stinas val)
3. The man without a face av Isabelle Holland
4. Den drunknade av Therese Bohman
5. Inte efter midnatt av Daphne Du Maurier
6. Under vulkanen av Malcolm Lowry (Alex val)
7. Kvinnan i sanden av Kobe Abé (Alex tips)
8. Ögonbindeln av Siri Hustvedt
9. Spionen som kom in från kylan av John le Carré
10. Kärleksbarnet av Doris Lessing
I botten
1. Vallfart och vandringsår av Verner von Heidenstam (Mitt val)
2. Mysrysare. Skuggorna av Dewey Ward
3. Fear and loathing in Las Vegas av Hunter S. Thompson
4. Mysrysare. Vem är vem? av Alma Blair
5. En gränslös kärlekshistoria av Aino Torssell
6. Den stora sömnen av Raymond Chandler
7. Doktor Faustus av Thomas Mann (Mitt val)
8. Liket i biblioteket av Agatha Christie
9. Mördande reklam av Dorothy Sayers
10. Kameran går av Luigi Pirandello (Mitt val)
//Sofia
Den drunknade av Therese Bohman
Det här var en pocketbok jag fyndade på Åhlens för ynka 20 kronor och jag hade inga förväntningar alls på den utan lånade den helt utifrån baksidestexten. Denna den sista utlästa boken under 2015 skulle dock visa sig bli en av årets, tyvärr ganska få, höjdpunkter. Att det sen är en debutroman gör dessutom det hela ännu mer imponerande.
Handlingen kretsar kring två systrar, Marina och Stella och deras förhållande. Det hela börjar med att Marina, den yngre av systrarna, åker för att spendera några sommarveckor hos sin syster och hennes pojkvän. Hon har alltid känt sig underlägsen systern, alltid känts sig som den misslyckade av de båda i stort såväl som i smått. Systern har ett bra jobb, är målmedveten och vacker och själv är hon en student där pluggandet går sådär med en pojkvän som känns ganska oseriös. Ja, vilken del av livet som än granskas känns den sämre än systern. Kanske är det därför hon inte säger nej när systerns pojkvän visar intresse.
Historien slutar inte där, utan tar en oväntad vändning. Hur ska jag inte berätta, utan bara konstatera att det här är en historia som är riktigt bra berättad, där stämningen hela tiden byggs upp och blir allt obehagligare. Bohman berättar sin historia så bra att det nästan känns som att man är där de där varma jobbiga sommardagarna. Läs den om du inte redan gjort det!
//Sofia
Handlingen kretsar kring två systrar, Marina och Stella och deras förhållande. Det hela börjar med att Marina, den yngre av systrarna, åker för att spendera några sommarveckor hos sin syster och hennes pojkvän. Hon har alltid känt sig underlägsen systern, alltid känts sig som den misslyckade av de båda i stort såväl som i smått. Systern har ett bra jobb, är målmedveten och vacker och själv är hon en student där pluggandet går sådär med en pojkvän som känns ganska oseriös. Ja, vilken del av livet som än granskas känns den sämre än systern. Kanske är det därför hon inte säger nej när systerns pojkvän visar intresse.
Historien slutar inte där, utan tar en oväntad vändning. Hur ska jag inte berätta, utan bara konstatera att det här är en historia som är riktigt bra berättad, där stämningen hela tiden byggs upp och blir allt obehagligare. Bohman berättar sin historia så bra att det nästan känns som att man är där de där varma jobbiga sommardagarna. Läs den om du inte redan gjort det!
//Sofia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)