Vampyrer som de ska vara.

Det är ingen hemlighet att det är skillnad på film och film. Vissa filmer, som Winter's bone, Frozen River eller Avatar ser en för att känna något. Filmer som besökaren vet är menade för priser, stora som små. Sedan finns den typen av filmer som är gjorda som underhållning för stunden. Popcornrullar vars handling ofta glöms bort några dagar efter biobesöket. Som ni vet är jag en snobb och gångerna jag sett en film enbart för undethållningsvärdet går att räkna på ena handen. Döm då om min förvåning när jag börjar få svårt att hålla fast i den snobbigheten.Och inser att det går att se film som underhållning för stunden. Vilket kanske är lika bra? Skälet till paradigmskiftet är att jag och några vänner har gjort det till vana att gå på bio någon eller några gånger i månaden. Hittills har vi sett sådana pärlor som `BattleShip,´ ´Promethus´ och säkert en till film jag inte ens minns. Jag vill inte tro att halvtaskiga filmer har blivit vår grej, men onekligen har vi sett en hel del skit. Nu senast den film recenccionen skulle handla om. Nämligen den högkvalitativa Abraham Lincoln, Vampire hunter´. En film som till min förvåning inte alls var så usel som förväntat. Handlingen, som summeras i filmtiteln är enkel; Innan Abraham Lincoln blev president var han vampyrjägare. Historien bygger på boken med samma titel, skriven av Seth Grahamne-Smith. Som förväntat är det inget mästerverk, men miljöerna är välgjorda och filmen håller vad den lovar. Abraham växer upp, lär sig döda vampyrer och blir vald till president. Allt i underbart 3D, som verkligen kommer till sin rätt. Vare sig det handlar om damm som singlar genom luften eller kaskader av blod är det klart och vackert. Några timmar efter filmen måste jag dock erkänna att jag inte minns många detaljer i handlingen, det som etsat sig fast i mitt minne är 3D effekterna. Och möjligen Dominic Cooper som Honest Abe's läromästare. Jag har inte läst boken filmen bygger på men det känns inte heller nödvändigt, jag tror inte att filmen utelämnat något viktigt.

På tal om Bergman...

På tal om Bergman så måste jag bara visa bilder av lite roliga filmaffischer jag hittat. Den svenska synden blev ju allmänt känd för världen i och med filmen Hon dansade en sommar från 1951 där Ulla Jacobsson i en ganska osyldig scen visar brösten. Utlänska distributörer av Bergmans filmer har spunnit vidare på det här temat. I USA fick Sommaren med Monika således titeln Monika – The Story of a Bad Girl, och filmaffischerna är nästan för bra för att vara sanna. Filmen lanserades med taglines som ”She´s 19 - and naughty but nice!”, “The devil controls her by radar!” och “Men wilt under the touch of her lips”.

Den där Monika gör man bäst i att akta sig för alltså…

Filmen är för övrigt baserad på Per Anders Fogelströms roman med samma namn. Jag har inte läst den och kommer inte att göra det heller. Eftersom jag var tvungen läste jag Mina drömmars stad av honom i högstadiet, och den gav inte direkt någon mersmak. Men om ni kände att Henning Nilssons och hans släkts eländiga liv i 1860-talets Stockholm intresserade er kanske det kunde vara något.

Är det inget för er kan jag rekommendera lite Bergmanrelaterad läsning av annat slag:

- Laterna magica är Ingmar Bergmans självbiografi från 1987. Även om man inte ska ta det som står i den som absolut sanning är det ändå fascinerande läsning.

- Fanny och Alexander av Ingmar Bergman ger ytterligare än dimension till hans mästerliga verk från 1982.

- Förändringen är Liv Ullmans självbiografi. Min favoritsyster fyndade den åt mig på Hemse marknad för några veckor sedan. Jag är inte odelat förtjust i självbiografier men den här verkar faktiskt riktigt lovande. Man får bland annat läsa om Fårötiden, relationen med Bergman och inspelningen av Persona.

- I Max von Sydow – från Det sjunde inseglet till Pelle Erövraren av Peter Cowie får vi följa Sydows karriär från Bergman till Hollywood. Måste-läsning i mitt tycke. Sydow var rätt het på sin tid, kolla bara in 27-årige Sydow som riddaren Antonius Block från just Det sjunde inseglet. Hot or what?!

- Och slutligen Paisley Livingstons Ingmar Bergman and the Rituals of Art där Livingston går igenom tematiken och stilen i flera av Bergmans filmer.

Happy reading!

Stina

Lite för hög igenkänningsfaktor för att det ska kännas riktigt bra

Maken av Gun-Britt Sandström publicerades första gången 1976. Den handlar om Martina och Gustav och deras virrvarr till kärleksförhållande. 70-talsvibbarna är härliga, men vore det inte för modet, tekniken och vissa mossiga gamla uttryck så skulle den vara svår att tidsbestämma. Människor och deras relationer tycks inte ha förändrat sig nämnvärt under de nästan 40 år som passerat sedan romanen skrevs. Samma frågor är aktuella nu som då.

Det är hög igenkänningsfaktor, faktiskt lite för hög för att det ska kännas riktigt bra. Varken Martina eller Gustav är nämligen särskilt sympatiska karaktärer. De är själviska, förvirrade och obeslutsamma. Efter några turer fram och tillbaka i förhållandet vill man bara be dem skärpa sig och bestämma hur de ska ha det. Jag vill ha honom, visst vill jag, jag vill bara inte att han ska ha mig, förklarar Martina vid ett tillfälle i boken.

Egentligen borde man ha tröttnat på det här paret och deras evinnerliga ältande innan romanen på över 500 sidor är utläst, men Sandström lyckas hålla intresset vid liv. Det är en pratig och dialogdriven berättelse. Martina och Gustav kan grotta ner sig i diskussioner som rör det mesta, inte sällan rätt underhållande sådana. Det är vardag och diskbänksrealism av ett bra slag, och det är en roman om kärlek som inte liknar någon annan kärleksroman jag läst. Personen som myntade uttrycket ”kärleken övervinner allt” borde ta och läsa den här romanen och sedan återkomma igen. För den här kärleken är småsint snarare än episk och storslagen. Den är inte större eller mindre än människorna som hyser den. Inte så konstigt då att den inte är särskilt vacker att betrakta från åskådarplats.

Stina

Bergmansommar

Svensk sommar, är den inte härlig!? Än så länge har den här sommaren inte bjudit på någon värme att tala om. Däremot en hel del regn och rusk och några riktigt häftiga åskoväder. Den lämnar en del övrigt att önska med andra ord. Under Kalles och min tripp till Fårö och Bergmanveckan i slutet på juni var dock vädret någorlunda hyfsat även om vi inte bjöds på det sedvanligt goda väder vi vant oss vid. För oss är Fårö annars förknippat med strålande sol, värme, salta bad, lata dagar, ångest och kanske en och annan dämon. Men att vara på Fårö är alltid speciellt, oavsett väder. Och våra dagar kanske inte var till bredden fyllda med sol och doft, men de var definitivt till brädden fyllda med kultur.

Enda dagen det var riktigt trist väder var vid måndagens invigning där Fårö visade sig från en av sina sämsta sidor med blåst och regn. Inte så kul när det är 7 kilometers väg att avverka till fots för att komma till färjan. Kalle var tvungen att avboka invigningen i sista stund för en hastigt påkommen jobbintervju, så det var stackars Johan som fick följa med mig och trotsa vädrets makter. Det var Johans första besök på Fårö dessutom. Man kan ju tycka att han borde ha fått ett bättre välkomnande.

Någon som kanske skulle varit mer nöjd med sommarens väder än jag är Ingmar Bergman. Det antyder i alla fall följande citat: ”Den svenska sommaren är för mig djupt lustbetonad. Särskilt juni månad, tiden vid midsommar. För mig är juli och augusti, halva augusti och särskilt juli oerhört plågsamma, när det är sol dag ut och dag in. Jag får fullständig hetta. I solljus får jag klaustrofobi och mina mardrömmar är alltid indränkta av ett våldsamt solljus. Jag hatar södern där jag är utsatt för konstant solbestrålning. Det skrämmer mig, en oavbrutet molnfri himmel, då tycker jag att jorden förgås på något sätt.”

Oavsett Bergmans åsikter om sommaren som himmel kontra helvete så spelar den lite av huvudrollen i flera av hans filmer, vilket redan titlarna ger en aning om: Sommaren med Monika, Sommarlek och Sommarnattens leende. I många fler än dessa tre ger Bergman en glimt av den svenska sommaren så som vi helst vill se den. Där finns de långa ljusa nätterna som aldrig tycks ta slut, havet och skärgården och en sorglöshet man inte kan hitta någon annan tid på året än just under de alltför korta sommarmånaderna.

Till hösten kommer livet och verkligheten ikapp, men låt oss inte tänka på det nu. Låt oss dröja kvar i Bergmansommaren ännu ett tag.

Än finns tid. Än kan allt hända.

Stina

Bilderna kommer från: http://ingmarbergman.se

Månadens Bibliotekarie: Juli.

Kampen mellan deltagarna var jämn men enbart en person kan bli utsedd till månadens bibliotekarie, och den här månaden går äran till....

Barbara Gordon! 

Barbara, även känd som Batgirl arbetar som chef för Gotham citys stadsbibliotek, som beskrivs som det största biblioteket i DC comics universum.

   

Lady sings the blues

Förra onsdagen, innan Cafeét, var jag inne och botaniserade på Myrorna. För, som jag resonerar; En behöver alltid fler blomkrukor.
Förutom sagda blomkrukor släpade jag även med mig två böcker; Lady sings the blues, och A clockwork orange.
Lady Sings The Blues, som den här recensionen handlar om, är Billie Hollidays biografi.
Hackigt skriven, ibland svårt att hänga med, både pga dålig översättning och hoppig text. Texten är mer uppbyggd av stycken som inte har så mycket med varandra att göra tidsmässigt. Bitvis är historien intressant, särskilt när den politiska och sociala situationen behandlas. Ett exempel är när Billie, som tioåring blir våldtagen, men själv kastad i fängelse. Eller hur de färgade artister som uppträdde på klubbar och hotell förväntades gå in bakvägen för att inte störa den vita publiken.
Om den inte redan är det skulle Lady sings the blues säkert göra sig bra som film.
Tyvärr förtas näst intill hela läsupplevelsen av den dåliga översättningen. Intressant hade varit att läsa boken i original för att se om det är översättningen som är dålig eller om boken är dåligt skriven.

Värmland Pride! In the name of love.

Eller inte riktigt kanske. Förra årets tema var When Love takes over och årets tema är Gemenskap.
Idag är det fredagen den trettonde, och imorgon går Värmland pride av stapeln och flera månaders hårt slit når sin kulmen. Allt är planerat och vi lyckades till och med få tag på en scen med tak. Med tanke på hur den här sommaren har regnat bort skulle det inte vara en överraskning om det regnade även imorgon.
Visst, det är kul att vi lyckades få ihop Värmland pride i år också, men kanske ni undrar; vad har det med boktriangeln att göra? Varför skriver jag inte i min egen, bortglömda lilla blogg?
Jo, igår blev jag nämligen intervjuad och fotat av Värmlands Folkblad. Eftersom jag är osäker på hur copyrighten för text publicerad på internet ser ut nöjer jag mig med att ladda upp fotot. Är ni intresserade av intervjun finns den på http://www.vf.se/nyheter/karlstad/arets-prideparad-ar-pa-intagande 
Här är i alla fall bilden på på ordförande för RFSL ungdom Karlstad, som borde veta bättre än att vända upp och ner på regnbågsflaggan.

Freddie och jag gläntar på dörren till sommaren

Juli månads boktema: SOMMAR

Dörren till sommaren?

Efter att ha haft privilegiet att passa upp på Freddie, chilla med honom i trädgården och ta det lugnt tillsammans i tv-soffan (det är ju bättre än att ha semester!) i några dagar nu när hans mamma varit på långweekend till Bergmanveckan känns det passande med ett sommartema inspirerad av det lilla livet. Månadens bonusbok är därför tillägnad allas vår lilla grå.

Och temat, ja det är sommar alltså - med förhoppning om att juli månad ska visa sig från en bättre sida
än vad juni gjort.

Månadens bok: Mycket mer än så (2010) av Sarah Dessen (och ja den finns på biblioteket i Klintehamn)

Jag ville ha en somrig, lättsam och lättläst månadsbok den här sommarmånaden, och den verkar vara precis en sådan bok. Den handlar Auden, som sommaren innan college blir inbjuden att tillbringa några sommarveckor hos sin pappa som precis fått barn. Det blir om jag förstått det rätt inte riktigt som hon tänkt sig. Bebisen skriker, pappan är upptagen och hon får tillbringa större delen av lovet själv.
Perfekt tema eller hur, har fått in allt som min julimånad kommer att kretsa kring;
semester, jobbande, en skrikande unge och förhoppningsvis även lite härlig sommar.

Och i tribut till Freddie, juli månads bonusbok: Dörren till sommaren (1957) av Robert A. Heinlen

Varför gå ut i sommarvädret när man kan ligga
och chilla i sängen hela dagen?

Det här är en småtrevlig science fiction-bok om en man och hans katt. Boken har fått namn efter en av kattens små vanor, som även vår lille Freddie-pojke lagt sig till med i dålig väderlek - nämligen den att en av dörrarna i huset rimligtvis borde leda ut till något annat än grått, regnigt och tråkigt väder.....








Eftersom det här nog kommer att bli en rätt händelserik sommar med nya tillskott till familjen (förhoppningsvis både katt och barn), flyttbestyr (för vissa av oss i alla fall) och även en hel del jobbande får det räcka med månadsbok och bonusbok för juli månad.

Men om man har tips på någon lättläst och trevlig bok med sommarfeelin tas tips tacksamt emot.

Ha en bra sommar allihopa! //Sofia

Nytt i bokhyllan

Twilight – Director notebook av Catherine Hardwicke

En gott och blandat-påse för Twilightfantasten. Här finns mängder med bilder, storyboards, sketcher av kostymer och scenografi samt roliga fakta från filminspelningen. Och nej, jag är fortfarande inget fan vare sig av Stephanie Meyer eller av filmerna som baserats på hennes böcker. Inte heller har jag fått en oväntad crush på Edward Cullen. Men fem kronor på loppis, så pass mycket kände jag att det kunde vara värt i varje fall. Kanske dyker den upp på Bokbörsen så småningom, för jag betvivlar att det är något som kommer att få en permanent plats i min bokhylla.

Mina engångsligg – En fyll-i-bok av Josefin Palmgren

Jäklar vad det ska liggas i sommar! Haha, nej skämt åsido. Denna bok kom i min ägo helt oförhappandes. Jag har varit medlemsmoderator på Boktipset ett tag och fick ett oväntat men välkommet bokpaket som tack för hjälpen. Om jag varit singel och sugen på att ligga runt hade jag kunnat bevara minnet av varje hemsläp i denna. Jag hade kunnat betygsätta kroppsdelar, skriva ner raggreplikerna som tillämpades under kvällen och funderat fram namn på potentiella kärleksbarn. En oumbärlig liten bok helt enkelt som borde finnas på varje singelkvinnas nattduksbord.

Känner vi varann? Av Karen Shepard

Ett psykologiskt drama jag fått i födelsedagspresent. Författaren är en ny bekantskap så jag har inga förväntningar alls egentligen. Om det blir bu eller bä lär ni få veta om ni tittar in här igen framåt sensommaren. Stay tuned.

Islandet av Carina Burman

Ett fynd från sopsorteringsrummet om jag inte minns helt fel (döm mig inte). Jag kan inte påstå att den ligger i toppen av min Att läsa-lista men helt oäven verkar den inte. Den utspelar sig under 1800-talet och bygger till stor del på verkliga händelser. En roman om minnen och drömmar, om hur det kalla Sverige möter Europa och om sådant som aldrig blev av.

The naked and the dead av Norman Mailer

Från gratislådan på ett loppis i Norrköping. Eftersom gratis är gott.

Och slutligen, ej med på bilden: Rit av Inger Edelfeldt

Fyndades idag på loppis i Klintehamn för två kronor (Sofia sponsrade). Jag gillar Edelfeldt men har ändå inte läst särskilt många av hennes böcker. Nu blir det en till att bocka av på listan i varje fall.

Stina

Kvällslektyr

istället för att sova eller åtminstone göra något konstruktivt, som att recensera Fables knäckte jag en alkoholfri öl och skrev en liten berättelse. Jo, den är lite konstig och full av stavfel, men jag gillar stämningen.
So...without further ado I give you;

Reflections on Salomé as she dances in the moonlight. 

She dances in the moonlight, narrow hips swaying to the music only she can hear. She never dances like this when we are out. In public it's all about sex, about grinding hips and heaving chests. Desperate gestures that screams; take me home, use me, abuse me. She likes the attention and more than once, I've been forced to drag her to the nearest bathroom to show her who she belongs to. I don't min her dancing, just as long as her adoring public sees the bruises on her hips, signaling that while they can dream, it's in my bed she will rest her tired feet.

No matter the music, her steps on a dancefloor are never like they are now, slow and sensual, not obscured by some voice in her head reminding her to show of her most provcative stance. Her red hair contrasts beautifully with the white dress I brought for her in Italy. It's almost seethrough, a misstake I did not discover until the first time she wore it in public. Feeling ashamed and protective, I tried to shield her from peoples glances with my body and with my coat. But my beautiful dancer just laughed at my attempts. Hugging me close and with lips slick with red wine she told me to let them be, let them look, let thier hungry eyes roam and their mouths salvate. She did not care for them, for I had captured her heart and soul before we even met. The food on our plates had gone cold, she looked at me with a teasing smile on her lips. In my mind, our table had been incased in a bell jar. No sound making it's way out, no sound making it's way in. Ecxept for the rain smattering on the tinroof. Stilness nver looked so good as it did reflected in her lying blue eyes. She was a skilled liar so skilled that she beileived her own lies but for me it was crystal clear. The bruises around her vrists lasted for weeks. A braclet she could never take off. 

The wineglass in my hand feels heavy, the deep red liquid splashing on my hand as I move closer. Longing to be a part of the world she escapes to when she closes her eyes. My feet wants to trace her steps, my arms wants to hold her close but my mind says no. Even if I dance next to her, even if I hold her in my arms, I will never hear the music in her heart.