Bokduell 11: Grazia Deledda vs Luigi Pirandello

Boktema nummer 11 i min kvinnliga nobelpristagarsvit blev lite spännande då det knappt gick att få någon upplysning om Grazia Deledda och jag därför fick välja roman av henne enbart med hjälp av titeln - och den titel som föll mig i smaken av det fåtal som fanns på biblioteket var hennes "Regina Tagliamari", med undertiteln ett äktenskaps historia



När jag började läsa romanen hade jag således ingen aning om vad jag kunde förvänta mig,  men den inleddes lovande med följande stycke:

"Rom närmade sig. Novembermånen, en stor pärlemormåne, klar och svårmodig, upplyste campagnan; den stormande blåsten spjärnade med hela sin våldsamhet mot expresstågets rasande lopp".

Romanen är skriven 1922, men känns ändå förvånansvärt fräsch. Ett äktenskaps historia är som sagt undertiteln och det är precis vad det är. Vi får möta den nygifta Regina Tagliamari när hon och hennes unga make sitter på tåget på väg till Rom. Regina har stora förhoppningar på sitt liv i den stora staden, men hennes liv som maka inleds inte speciellt roligt då de för att spara pengar ska bo hos mannens bullriga familj. Ja, redan från början står det alltså klart att Reginas liv som gift inte verkar bli som hon tänkt sig.

Mina sympatier ligger dock hos hennes stackars make som gör allt för att göra henne lycklig, men utan att kunna ge henne det hon vill ha. Inte så förvånande när det inte riktigt känns som att ens Regina själv vet vad det är hon längtar efter. Ganska snart flyttar de till en egen våning, men allt hon kan tänka på är hur litet och futtigt det är och till sist  flyttar hon tillbaka hem och lämnar efter sig ett brev till mannen om att de nog borde gå skilda vägar. Sen börjar hon ångra sig och undrar om hon inte gjort ett felval. Ja, Regina kan aldrig bestämma sig för vad hon vill känns det som. Mannen förlåter henne i alla fall och äktenskapet lunkar så sakta på och Regina börjar när hon blir äldre ändå känna sig ganska tillfreds med livet, speciellt som maken börjat tjäna pengar och de äntligen kan bo lite ståndsmässigt. Ja, hon tycker att livet är ganska härligt tills hon får veta något om mannen som hon inte alls hade väntat sig.......

Jag hade inte heller väntat mig den vändning romanen tog på slutet kan jag säga, men även om det kanske var väl dramatiskt passade det ändå den vemodiga stämning som fördes fram i romanen. För det här är historian om ett äktenskap och ingen kärlekshistoria i sig. Det är historien om det vardagliga slitet, om missförstånd och om att ibland vilja lämna allt och gå tillbaka till det som fanns innan. Men även om att acceptera livet som det nu blivit och utan att nödvändigtvis behöva vara bitter över det. Och självklart är det även historien om livet i Rom, storstaden, som man kanske måste vänja sig vid innan det går att leva där.

Jag kan mycket väl tänka mig att läsa Deledda igen, men kanske nästa år då jag ligger ganska mycket efter på de senaste boktemana vi haft.





Den som fick ta upp kampen mot Deledda var Luigi Pirandello med sin "Kameran går". Eftersom jag inte öppnade en bok under oktober månad (Shame on me!!!) blev den utläst först för några dagar sedan. Även hans roman tyckte jag inledde ganska starkt med följande stycke:




"Jag studerar människorna i deras allra vardagligaste sysselsättningar och ser om jag lyckas upptäcka hos andra det som jag själv saknar i allt jag gör: vissheten om att de förstår vad de gör".

Tyvärr tyckte jag att den tappade efter första kapitlet och jag skulle nog inte klassa den som någon höjdarroman. Huvudpersonen i boken är kameramannen Serafino Gubbio och då boken är skriven så tidigt som 1915 är det filmens första tidsålder som skildras – där egentligen vem som helst kan plockas upp som filmskådespelare, där djur dödas framför kameran utan att någon höjder på ögonbrynen och där ingen egentlig utbildning krävs för att hamna framför kameran.

För att vara skriven under tidigt 1900-tal känns romanen väldigt modernt uppbyggd, där författaren ifrågasätter det allt mer maskinerade samhället. Berättaren står liksom utanför världen han berättar om och liksom många andra karaktärer i boken känns livssynen hos berättaren ganska pessimistisk. Något jag har förstått är vanligt i författarens böcker.

Början känns väldigt lovande som sagt, vilken är den del där huvudpersonen spekulerar i hur mekaniska apparater kommer att ta över människornas jobb, men sedan handlar det mesta om de mänskliga relationerna och i ärlighetens namn har jag svårt att hålla isär de olika personerna – men det är nog mer för att historien aldrig riktigt engagerar mig än för att författaren byggt upp personporträtten dåligt.

Det blir alltså kvinnorna som står för segern även denna gång, vilket gör ställningen till följande:

Kvinnorna leder bokåret 2015 med överlägsna med 3-0.

Ser man från allra första början, 2013 och framåt, så leder kvinnorna med 9-2. He he, en krossande seger skulle jag vilja säga nu när det endast återstår 2 teman (och 3 totalt 3 att recenseras).

// Sofia

GIRLS, GIRLS, GIRLS!

Temat för juli har sent omsider blivit publicerat här på bloggen. Jag känner att det är något som borde uppmärksammas, ja celebreras rent av. Månadsboken är skriven av skaparen till den eminenta tv-serien Girls, så vad passar bättre än att fira med några utvalda scener från tv-serien? 

Har ni inte hittat denna lilla pärla ännu är det på tiden.

Stina

Omläsningsbokmiddagen

Bokmiddag med höstmys-stämning!

Som sagt så blev det två bokmiddagar på raken då omläsnings-middagen, vars tema ligger så långt tillbaka som juni 2013, genomfördes dagen efter att vi hade den ganska misslyckade Cirkeln-middagen. Deltagare i denna middag var samma som förra, men tyvärr blev det ingen  bild på lille Freddie denna gång. Bjussar därför på en gammal favorit.

Lille Freddie in action

Nu såg vi till att genomföra bokmiddagen helt rätt.

Pyjamas – check!
Hyra Cirkeln – check!
Te och snacks – check!
Prat om boken – check!

Stinas egengjorsa mördegssnittar. Mums!

Te-mys!

Pyjamas på! Ronja hade också, men kräktes ner pyjamasen ännu en gång.....

Jag i min andra pyjamasoutfit för kvällen... Gissa vad som hände med en första.... (Kräks....)

Som synes på bilden ovan så hade Stina fixat ett riktigt tekalas med hemgjorda mördegssnittar, te och cider. Mycket trevligt!

Vi enades om att det var ett trevligt sommartema och att böckerna var lätta att ta sig igenom, men att vi ändå inte riktigt förstår hypen. Stina påpekade dessutom att författaren kanske snott lite väl mycket idéer från Buffy....

Om våra omläsningsböcker blev inte jättemycket sagt, men som ni kommer ihåg blev ju Stina dumpad efter andra dejten..... Så boken blev aldrig utläst. Själv hade jag lite förträngt vilka böcker, eller snarare författare, som fått en andra chans. Men efter att tänkt efter blev det nog Le Clezio och Jelinek som fick en andra chans. Dock skulle jag inte vilja säga att den andra chansen gav mig mersmak.....

Och filmen då? Nja, vi enades om att den var ganska seg, alldeles för lång och att skådespelarinsatserna från de vuxna skådespelarna generellt sett var pinsamt dålig. Med andra ord var vi ändå ganska nöjda med att vi aldrig kom iväg för att se den på bio.

Nästa bokmiddag kommer förhoppningsvis att genomföras under november månad och denna gång planerar vi att ha en bokmiddag för en bok som lästes i år, närmare bestämt Stinas  Ta mig tillbaka-tema från april i år.

// Sofia

Cirkeln-bokmiddagen - en hyllning till vår lille Freddie

Freddie - den allra bästa killen!

I slutet av oktober tog vi äntligen tag i anordnandet av en bokmiddag - nämligen Cirkeln som lästes i april 2014. One down, 21 more to go, he he.... Jo, man kan konstatera att vi ligger aningen efter...

Egentligen hade vi tänkt att gå och se Cirkeln på bio och ha det som bokmiddag, men då den visades på så dåliga tider i Visby fick bokmiddagen skjutas upp tills filmen hade släppts på dvd. Cirkeln-middagen hade vi nämligen tänkt att genomföra som ett klassiskt pyjamasparty med film, snacks, kanske något glas vin och en kopp värmande te iklädda våra finaste pyjamasar. Självklart var killar bannysta så deltagarna blev Stina, jag och Ronja – hennes allra första bokmiddag!

Jag var också med på bokmiddagen. Promise - ni skymtar mig bakom Ronja ;-)

Stine med mini-me

Tyvärr spårade det hela ut en aning då det på grund av dålig logistik missades att ses på Cirkeln samt att alla deltagare inte ens hade på sig pyjamas. Ronja hade spytt ner sin så hon hade i alla fall en ursäkt, men själv kom jag mig aldrig för att byta om. Och böckerna missade vi visst att prata om också – ops! Och tet? Vart tog det vägen?

Istället blev det en kväll som spenderades i soffan framför ”Så mycket bättre”, lite random lyssnande på youtube och en hel del skitsnack. Mysigt visst, men kanske inte direkt en bokmiddag av världsklass........

Tur då att vi hade kvar Gör-om-gör-rätt-bokmiddagen att genomföra, för dagen efter såg vi till att ha Cirkeln-middagen som det var tänkt. Stay tuned för den spännande fortsättningen!

Freddie joinade in under middagen vilket var mycket trevligt! Kvällens höjdpunkt! Om det är någon man som passar in på ett pyjamasparty är det lille Freddie. Så här i efterhand är jag glad att det blev lite Freddie-gos under kvällen för helt plötsligt började Stina märka att lillpojken var trött och andades tungt och efter ett besök hos veterinären fick lillgrabben somna in.....

Vi saknar honom allihopa, men mest hans mamma så klart!

// Sofia

Änglamarken

Ibland är det underbart att ha två små barn här hemma. Ibland not so much. Som idag. Nu sover båda två och jag känner att jag behöver påminnas om att himlajorden trots allt finns ;-).

He he, nej riktigt så jobbigt har det inte varit. Men Lisa Nilsson gjorde en riktigt fin tolkning av Änglamarken tycker jag. Så bra att Cirkeln-bokmiddagen aldrig riktigt tog fart. Men mer om det i ett kommande inlägg.....

Att lära av sina misstag. Och inte.

Det är tyvärr inte min starka sida att leverera månadens tema i tid har det visat sig, och den här månaden är inget undantag. Oktober är precis slut och här kommer en mer än lovligt sen presentation av månadens böcker. Jag skulle lova bättring till kommande år, men det klingar falskt även i mina egna öron, so lets not pretend.

Nu är det ju så att även juli efter viss förvirring blev mitt månadstema. Därför blir det två kompletterande böcker i ett kombinerat juli/oktober-tema.

Månadens bok i juli är Lena Dunhams Not that kind of girl. En ung kvinna berättar vad hon ”lärt av livet”. Dunham är som ni säkert redan vet skaparen av tv-serien Girls och har kommit att bli en något omdebatterad feministikon. Vare sig vi lär oss något eller inte så kommer vi garanterat inte att ha tråkigt i Dunhams sällskap.

Det är såklart bra att lära av sina misstag, men vissa tycks helt enkelt dömda att upprepas. Man vet av erfarenhet vad man borde göra men gör helt tvärtom. Det ligger en slags frihet i det tänker jag. Att veta vad man borde göra men ge blanka fan i bättre vetande. En del misstag är värda att upprepa och ingen beskriver det bättre än Lena Andersson.

Låt oss därför skita i sunt förnuft och gå på känsla, ända in i kaklet. För Ester är på nytt månadens huvudperson, och Ester gör ingenting halvdant. Det är allt eller inget. Vinna eller försvinna. Säga vad man vill men man måste ändå beundra hennes ihärdighet. Utan personlig ansvar är månadens bok i oktober.

Månadens bok juli - Not that kind of girl. En ung kvinna berättar vad hon ”lärt av livet”, Lena Dunham 2014.

Månadens bok oktober – Utan personligt ansvar, Lena Andersson 2014.

Stina

Högläsaren av Bernard Schlink

Högläsaren lånades i samband med min sommarsemester i år, och jag måste säga att sommarläsningen bjöd på både tiopoängare och även en del riktigt tråkiga böcker. Denna hör dock till den förstnämnda kategorin och är en bok jag velat läsa ända sedan den filmatiserats med Kate Winslett, som jag har för mig faktiskt fick en Oscar för rollen. Jag har dock inte sett filmen ännu, utan ville läsa boken först.

Något som överraskade mig i läsningen var att kärlekshistorien var med en så pass ung kille, nog måste han ha gjorts äldre i filmen? I högläsaren är den unge huvudkaraktären nämligen inte mer än 15 år gammal medan kvinnan han inleder en relation med är 36. Titeln kommer sig av att han under deras förhållande tar för vana att läsa högt för henne. Ganska tidigt märker han dock att något i deras förhållande känns fel och helt plötsligt en dag är hon borta och har flyttat utan att berätta vart.

Långt senare ska han komma att komma i kontakt med henne igen och det är då han börjar förstå den hemlighet hon har burit på. Jag måste medge att jag inte helt och håller köpte kärlekshistorien, men karaktärerna är bra uppbyggda. De känns trovärdiga och är inte schablonartat beskrivna utan har både goda och onda sidor. Det är dessutom ett intressant ämne om skuld, om vad som driver människor att göra ondskefulla handlingar och om hur väl vi egentligen känner våra medmänniskor.

// Sofia

Månadstema november: Svetlana Aleksijevitj vs Alexander Solsjenitsyn

Från: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/17621176/800/normal/99a7e72d8b811/aleksi_portr%C3%A4tt.jpg

Så har det blivit dags för mitt sista tema för året och det känns ganska passande med att det blir 2015 års nobelpristagare i litteratur som får den äran att avsluta, nämligen den vitryska Svetlana Aleksijevitj som fick nobelpriset med motiveringen: "för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid"

Från: http://www.texemarrs.com/images/solzhenitsyn_2000.jpg

Då det inte finns någon mer vitrysk författare som vunnit priset kommer hon att möta ryssen Alexander Solsjenitsyn. Han i sin tur blev tilldelad priset ”för den etiska kraft varmed han fullföljt den ryska litteraturens omistliga traditioner”

Det är bara att konstatera att det blir ett ganska tungt månadstema där Aleksijevitj ägnat sitt författarskap åt så kallade dokumentärromaner där samtal med många olika människor ger vanliga människor en röst. Det är första delen i hennes svit dokumentärromaner för "Utopins röster – Historien om den röda människan" som vi kommer att läsa: Kriget har inget kvinnligt ansikte. I boken berättar kvinnor om sin tid i Röda armen under andra världskriget. I övriga delar av verket får barnen, soldater och soldatmödrar komma till tals i De sista vittnena och Zinkpojkar.

Vidare ska vi ta oss ann Solsjenitsyns Den första kretsen. Romanen handlar om fångarna i fånglägret Marfino där många av fångarna är tekniker eller akademiker och har mer drägliga förhållanden än i andra fångläger. Fångarna arbetar på olika tekniska projekt för att hjälpa statens säkerhetstjänst och titeln anspelar på  helvetets första krets (i Dantes Den gudomliga komedin) där grekiska filosofer lever i relativ frihet i helvetet.

Ja, det blir ingen lättsam novembermånad som ni ser....

// Sofia

Vågbitar av Hilde Hagerup

Det har varit en hektisk dag idag med lite flyttstäd, mycket amning och en hel del bebiskräks. Nu sitter dock Aaron framför tv:n och ser på Bamse (för femtielfte gången) och Ronja har tagit en paus som mammas plåster och ligger i sängen och sover. Så jag passar på att hinna recensera lite böcker och känner att jag snart kommer att vara i fas. Yay! Dock borde jag se till att få lite läst. Det har inte blivit något alls sedan Ronja föddes. Ska försöka ta mig lite tid till det imorgon då jag har två böcker som jag gärna vill läsa ut innan vi flyttar.

I alla fall så har det blivit dags för en av böckerna jag läste i somras. Jag fyndade boken på en utrensning av böcker i vårt lokala lilla bibliotek då det kändes som en ganska lovande ungdomsroman, men jag skulle nog vilja säga att den blev något av en besvikelse. Av baksidestexten att döma verkar det vara en ungdomsbok om hur det är i en bästisrelation där den ena är mer populär än den andra och om hur vänskapen sakta övergår till avundsjuka och hat. Jag skulle dock vilja påstå att det snarare är en bok som handlar om mobbing där vuxenvärlden inte alls verkar vilja se vad som pågår. Jag förstår inte heller riktigt vad det är som får den populära Emma att dra sig undan vår boks berätterska, Emma, och inte heller vad som gör att hon helt plötsligt går från vänskap till ren och skär mobbing.

Sen så har jag vissa invändningar mot slutet också, då det inte alls passar in i vad som hänt tidigare, men jag ska inte spoila vad som händer även om chanserna att ni ska läsa boken nog är ganska små.

På plussidan är det en riktig sommarbok som lästes en av få fina dagar i somras, så på sätt blev det ändå en ganska passande sommarläsning.

// Sofia

The man without a face av Isabelle Holland

Det var ett tag sedan jag orkade ta tag i att lägga upp en recension på vår fina boktriangel, men det har hänt en del sen mitt sista inlägg. Nytillskottet till familjen Möller, Ronja, gjorde entré den 10 september och sedan dess har det varit ganska fullt upp minst sagt. Men nu börjar jag så sakta återhämta mig och vi börjar få lite rutin här hemma. Så mycket rutin det nu går att få mitt i flyttkaoset....

Liten Ronja

Den senast lästa boken var i alla fall just "The man without a face" som är en riktig liten pärla till bok. Det är ett lån från min syster, men enligt Boktipset har jag faktiskt redan läst den så tidigt som 2011. Dock verkar det som att jag missat att recensera den på bloggen. Jag älskar ju filmen, vilket var anledningen till att boken över huvud taget lästes, och även om boken var bra så måste jag säga att man i filmen verkligen tagit med det bästa ur boken och sen lagt till delar som gjorde den ännu bättre.

I korthet kan man säga att det handlar om den 14-åriga Charles Norstedt som desperat vill komma hemifrån och istället gå på internatskola då han är trött på att leva tillsammans med sin mamma och sina två systrar. Speciellt är det den äldre systern Gloria som förpestar hans tillvaro och tar varje tillfälle i akt att trycka ner honom. För att han ska lyckas komma hemifrån måste han dock klara intagningsproven och som det ser ut kommer han att behöva plugga hela sommarlovet för att komma in och inte ens då känns det som att han kommer att lyckas. Det han skulle behöva är en privatlärare.

Det är här samhällets utböling, mannen utan ansikte eller Justin McLeod som han egentligen heter, kommer in i bilden. Den yngre systern påpekar att han ska ha varit lärare och mot all förmodan går McLeod med på att undervisa honom. Det som börjar med konflikt och motvilja mot att ägna hela sommarlovet åt studier övergår så sakta i vänskap. Men då han är säker på att Gloria skulle sätta käppar i hjulet för honom måste det hela hållas hemligt...

Som sagt är det en underhållande berättelse som är finstämd, bra uppbyggd och utan att bli banal som många ungdomsberättelser annars har tendenser att bli. Däremot tycker jag att man i filmen gjort bra val när vissa delar tagits bort, gjorts om eller bytt ordningsföljd på vissa händelser.

Till exempel vet McLeod i boken inte om att Charles håller deras möten hemliga, vilket känns mer logiskt än att han faktiskt skulle acceptera det och i filmen har man även tagit bort delarna där de badar och simmat tillsammans – då det hela faktiskt känns kanske lite väl familjärt. Filmen slutar även på ett helt annat sätt än boken, och det vinner den verkligen på. Jag ska inte avslöja hur, men läs boken och se filmen! Båda mycket läs- och sevärda!

// Sofia