On the road again

Del sexton
Det ploppar upp en mängd hemska bilder i Jonas huvud, och trots positivt tänkande vill de inte försvinna. De ligger och pockar på hans uppmärksamhet medan han tar små stapplande steg mot undergången. Hemska bilder av vad ligister kan göra med en försvarslös stackare som Jonas. Vid tanken på detta, börjar hans hjärta, som flera gånger tidigare denna kväll, att gå på högvarv. Det slår hårdare och hårdare i takt med att skriken blir starkare. Hur man än resonerar kan man inte förklara bort det med annat än att någon blir mördad en bit härifrån. Tänk positivt Jonas! Misshandlad, någon blir misshandlad en bit härifrån. Tanken på att komma dit som en räddande ängel och försvara offret står sig inte långt i konkurrens med Jonas rädsla. Förnuftet säger honom också att han inte skulle ha någon större chans att vinna en dunst mot en ligist. Jonas Bond till trots, hans styrka är definitivt inte en av hans mest välutvecklade färdigheter. I fall som dessa är det bättre att fly än illa fäkta, det kan ju minsta barnunge räkna ut.

Väl tillbaka där han kom ifrån innan pilar Jonas iväg åt det håll han tror för honom längst bort ifrån skriken. Att springa för att undkomma någon okänd fara verkar vara ett av kvällens återkommande inslag. Mitt i ett språng tystnar skriken lika tvärt som de började. Jonas har vid det här laget blivit lite lätt misstänksam. Visst lät skriken nog så obehagliga, men var de inte lite väl ljusa och gälla. De lät mer som barns skrik, än som om en vuxen man klämt fram dem. I samband med hans unga följeslagares plötsliga försvinnande bara några minuter tidigare verkar det än mer misstänkt. Om man lägger ihop två och två i den här situationen kan det inte bli något annat än fyra, tänker Jonas för sig själv. Han har en otäck känsla av att ha blivit lurad. Grundlurad rentutav. Och det av två små spolingar som knappt är torra bakom öronen.

– Hämnd!!!!!!!!!!, tjuter Jonas och ger upp ett vrål. Jag vill ha hämnd!
Som om det inte var illa nog att lämna honom ensam i natten med alla hans tillhörigheter, nu vill de jävlarna skrämma honom också. Deras plan lyckades nästan, men Jonas ska nog visa dem. Skrattar bäst som skrattar sist. Farbror Jonas kan vara nog så otäck om han bara lägger manken till. Vill ni leka små barn, väser han tyst, så ska ni få som ni vill. Kom bara ihåg att ni bad om det.

Stina