Den 20 november hade det blivit dags för "Vindens skugga"-middag. Tillsammans med vår favorit-Johan begav vi oss till Hedbergs, Visbys bok-och musikcafé för att över en fika diskutera boken. Med tanke på att boken till stor del kretsar kring den mystiska "De bortglömda böckernas gravkammare" kändes det passande att inta fikat just på Hedbergs, och samtidigt passa på att byta till oss varsin bok från deras bokbytarhylla. Eftersom författaren till boken mesatadels låter sina karaktärer inta sina måltider på olika cafeér var det också givet att denna middag skulle utspela sig på just ett fik. Hedbergs är dessutom ett av våra favorit-tillhåll i Visby.
Som fika beställde både jag, Stina och Johan scones och te, både gott, billigt (bara 25 kr !!!) och passande för boktemat. Medan vi gluppade i oss av fikat diskuterade vi bokens för- och nackdelar, och man kan väl säga att vi enades om att de inledande kapitlen i boken lovade så mycket mer än vad boken hade att erbjuda. Den var lite av en besvikelse helt enkelt och vi fattar inte att den blivit så hyllad som den blivit.
När sconsen var uppätna och tet uppdrucket var det dags att ta en sväng till bokbytarhyllan för att hítta den rätta boken, för liksom huvudpersonen i "Vindens skugga" hade också vi bestämt osss för att adoptera en speciell bok. Efter mycket om och men valde jag boken "Historen om Sasha" av Karl Bjarnhogf medan Stina valde Tony Hillermans deckare "På fall" och Johan valde att inte delta i bokbytandet (men som icke-medlem i vår Boktiangel är han ändå ursäktad).
Efter Hedbergs drog vi (minus Johan) vidare till ett antikvariet för att botanisera lite också bland dessa böcker. Vi hade tänkt roa oss med att välja en hylla, ett hyllpan och ett nummer för att välja ut vilken bok vi skulle köpa där (i alla fall om den inte var för dyr), men då antikvariatet tyvärr var stängt blev det att dra till biblioteket istället.
Min slumpvis valda bok blev "Familjen Mauprat" från 1837 av George Sands. Man kan säga att den är som en slags variation på den klassiska historien om Skönheten och Odjuret. Det roliga med boken är att den är skriven under pseudonym av en kvinnlig författare (född 1804) som verkade ganska radikal av sig med en tidens mått. Aurore Dudevant hette hon och var en fransk författare och feminist. Hon gifte sig 1822 och fick 2 barn, men lämnade 1935 maken, tog med sig barnen och begav sig till Paris för att satsa på sitt författarskap. Hon bar dessutom manskläder och hade flera förhållanden, med bland annat Frédéric Chopin vilket också var ett av hennes längsta förhållande. Hennes tidiga författarskap var mycket radikalt och feministiskt, och förespråkar sexuell frigjordhet för kvinnor, där känslan och erotiken ska styra och legitimera handlingen och samhällsordningen. Vid sin död var hon en av de mest beryktade författarna, och en förebild för kvinnor inom konsten och politiken.
Kort sagt känns det som en mycket intressant författare att förhoppningsvis stifta närmare bekantskap med, är dock osäker på hur många av hennes romaner som översatts till svenska.
Eftersom jag inte kommer ihåg vilken bok Stina hittade på biblioteket överlåter jag åt henne att ge en lite närmare redogörelse för den.
Ja det var det om den middagen och sedan dess har vi hunnit med ytterligare en, nämligen en mycket spännande bokmiddag i fantasyns tecken. Mer om det så fort jag gått igenom bilderna.
Tjing, tjing så länge!
Hedbergsbesök är alltid trevliga. Jag kan inte heller tänka mig ett bättre fik att hålla bokmiddag på. Och vad ska man säga om bokmiddagen? Trevligt som vanligt förstås! // Stina
SvaraRadera