Den femte systern presenteras som en skräckhistoria som inte liknar något annat, vilket inte stämmer alls. Den känns närmast som ett hopkok av än det ena än det andra, helt enkelt vad som råkade finnas i skafferiet när författaren stack in handen. Jag känner igen den ena ingrediensen efter den andra som radas upp. Hm en vätte, ja honom kan vi nog använda på något sätt. Och så djävulen själv, häxerier, Arkiv X/Men in black-vibbar, Helvetets port, djurbesittning, en galen man (ondskan personifierad), hans fem döttrar, lite incest samt en 16-årig med dåliga hemförhållanden som visar sig ha oanade talanger för att handskas med det okända.
Ja på de ingredienserna kan vi nog laga till en smaklig gryta tänker Mårten Sandén förnöjt. Synd bara att han glömt att salta och tillsätta sin egen hemliga ingrediens. Jag har smakat allt det här förut och då lagat av betydligt skickligare kockar än Sandén.
Dessutom råkar jag av egen erfarenhet veta att Helvetets port inte på långa vägar råkar vara belägen Husby-Oppunda socken. Den ligger i närheten av Åtvidaberg barn, och ni gör bäst i att hålla er därifrån. Tror ni mig inte på mitt ord så kanske ni litar mer på en statlig myndighet, där finns det svart på vitt.
Stina
Gud ja, vilken skit. Den jag tyckte sämst om av dina månadsböcker. Kan bara instämma.
SvaraRaderaUr Augustprisjuryns motivering:
SvaraRadera”En djärv, fantasifull och välkomponerad gotisk actionrysare, laddad med historisk religionsmystik, intrikata konspirationsteorier och hisnande korruptionsskandaler. I korselden står en synsk flicka som mot sin vilja ska rädda världen från undergång”
Så skrev de. Har ni läst samma bok?
Kära anonym, tack för dina synpunkter. Det är alltid trevligt att få lite mothugg. Jag är tämligen säker på att jag läst samma bok som Augustprisjuryn, men vad kan jag säga, uppenbarligen har de i juryn inte lika raffinerad smak som jag själv.
SvaraRaderaSkämt åsido, så tyckte jag väl varken att den var särskilt djärv eller välskriven. Historien i sig är det väl inget fel på egentligen men jag tycker inte Sandén lyckas berätta den särskilt väl. Karaktärerna känns platta och få scener är direkt minnesvärda.
Och Augustiprisjuryns åsikter är nog så intressanta, men vad tycker du själv?