If I were a boy

even just for a day
I'd roll out of bed in the morning
And throw on what I wanted
And go drink beer with the guys

And chase after girls
I'd kick it with who I wanted
And I'd never get confronted for it'
Cause they stick up for me

If I'd put myself first
And make the rules as I go
'Cause I know that she'd be faithful
Waiting for me to come home, to come home

Japp, Beyonces låt "If I were a boy" och dess lyrik kan mycket väl sägas sammanfatta Jessica Schiefauers ungdomsroman "Pojkarna". Kort sagt kan man säga att handlingen kretsar kring 3 tonårsflickor som med hjälp av en mystisk växt kan transformera sig till pojkar. Kim, bokens berätterska, är den som blir mest fascinerad och då de andra börjar tröttna på leken smyger hon själv ut natt efter natt för att träffa den farlige Tony och delta i lekar som bara blir farligare och farligare.

Det är tyvärr i och med detta som jag tycker att berättelsen börjar tappa fokus. Jag förstår inte varför Sciefauer schabblar bort sin briljanta idé och istället för att fokusera på flickornas förvandling till pojkar och utforska genus och hur pojkar och flickro förväntas uppföra sig istället låta boken börja handla om Kim och hennes besatthet av att imponera på Tony. Ville författarinnan belysa en flicka/pojke som dras in i kriminalitet hade hon knappast behövt använda sig av förvandlingsmomentet.

Nej, jag är som sagt besviken och tycker att romanen hade blivit långt mer intressantare om fokus istället legat på just könsbytesmomentet och hur olika pojkar och flickor bemöts.

Däremot är det här ändå en mycket intressant och välskriven berättelse, kanske som bäst (faktiskt) i beskrivelsen av flickorna och deras liv innan förvandlingen börjar. Finstämt beskrivs deras relation och hur de träffas och klär ut sig och kanske inte riktigt ännu vill lämna barndomens värld och omfamna vuxenlivet. Riktigt vackert beskrivet, och det är synd att inte resten av berättelsen håller samma nivå.