X-böckerna - litteratur för den hårdkokta

Japp, som titel lyder har det blivit dags för en recension av 2 deckare ur den högklassiska X-serien. Där X står för ond bråd död.... Och en aningens unken kvinnosyn.

Mord med förhinder av Hans Lugar är en underbar kliché till deckare. Jag skulle nog kunna sträcka mig så långt som till att påstå att författaren faktiskt inte missat en enda av deckargenrens klyshor.

Här får vi möta femme fatales med ”vällustigt fulländade former” som ”går som en kvinna alltid bör gå, men som ytterst få kan”. De är dessutom i besittning av sovrum som ”slingrar sig omkring en på samma sätt som hyresgästen själv skulle ha gjort om hon varit hemma”. De har dessutom inga pojkvänner utan boyfriends och de är sannerligen inga duvungar.

Och de manliga hjältarna! De tar sina kvinnor på samma sätt som de tar sin whiskey – för att rensa hjärnan från sina olustiga, naggande tankar (Say what?!), de skjuter med sina puffror och de har inte händer, utan labbar.

Handlingen kretsar kring den hårdkokta privatdetektiven Farell som ska utreda mordförsöket på en ung och vacker societetsflicka. Och ta inte mitt ord för det, utan döm själva om hur man inte kan låta bli att älska en inledning som denna:

-Vill ni ta reda på vem som mödat mig, mr Farell? Sa hon.

En deckare möter alla möjliga typer, men det var garanterat första gången ett lik promenerat in genom min dörr. Och om den här läckerbiten var ett lik så var det ett som jag gärna skulle dela kista med!

Ja ni ser ju själva vilken läsklassiker detta är! För övrigt dricks det ryes titt som tätt i boken. Och jag blir inte klock på vad det kan vara, men gissar på att det förslagsvis är whiskey. Input, någon?

Detektiven är dödsdömd av Michael Storme bjuder tyvärr inte alls på samma klass av underhållning, även om också denna har sina ljusa stunder. Det mest underhållande av allt måste ändå vara den gifta detektivens benägenhet att strula runt med allt som har två ben och rör sig, utan att det tas som något konstigt på minsta vis. För att inte tala om att han på typ varannan sida styrker sig med något starkt, vare sig klockan är 10 på morgonen eller kvällen. Härligt!

Först funderade jag på att dra handligen i korthet, men då denna mest verkar vara en ursäkt för att huvudpersonen ska få strula runt känns det ganska onödigt. Vi kan nöja oss med att det handlar om en privatdetektiv som dras in i en utredning som visar sig dödligare än vad han kunnat ana. Inte så passa dödligt dock att vår hjälte inte hinner med att lägra en och annan kvinna samt till och med delta i en orgie. Tur för honom då vår hjältinna enligt vår hjältes noteringar är ett enda välskapt isblock, vilken han dock känner på sig sitter inne med dolda passioner som en verklig konstnär kan få att flamma upp. Om han har rätt i antagandet, ja, ni kan ju gissa....

Man måste ju ha sina prioriteringar, som jag är säker på att vår privatdetektiv Nick skulle ha hållit med om.

Ja ni ser ju att jag haft fullt upp under året med att plöja den ena klassiska romanen efter den andra :).

// Sofia